Malmö Kammarmusikförening/

Salomon Smiths Kammarmusikförening

Kammarmusikföreningen som bytte namn

Vem spelade, och vad spelades, i Salomon Smiths Kammarmusikförening under den mer än 90-åriga verksamheten? Före­ningen, som startades 1910, har i styrelseprotokoll och verksamhetsberättel­ser endast summariskt angett antalet konserter och med­verkande. Till all lycka hade föreningens sekreterare noggrant förtecknat samtliga konserter under perioden 1910-1928 i en bok, som återfanns först sedan verksamheten efter 1928 helt kartlagts. Detta som en förklaring till att konsertnumreringen börjat först då. De första 18 säsongernas 128 konserter har angetts enbart med datering; ensemble- och repertoarförteckningarna har kompletterats. Sammanlagt har därmed 1045 konserter presenterats.

Recensionsklipp ur lokalpress och musiktidskrifter ger förstahandsintryck från en lång rad konserter.

Här kunde arbetet ha avslutats, men några omständigheter vid föreningens grundande och verksamheten under åren fram till det första världskriget borde enligt min uppfatt­ning belysas mera. Kammarmusikentusiasten Salomon Smiths betydelse som pionjär i Ystad i första rummet och senare i Malmö skall naturligtvis inte underskattas, men ini­tiativtagare till offentliga kammarkonserter i Malmö var de italienska musiker som 1907 grundade Malmö Musikkonservatorium och genom offentliga framträdanden ville göra sin institution känd. Som violast förekom tidigt Salomon Smith tillsammans med dem i kvartettspel, och från 1910 bildar dessa herrar stomme i Malmö Kammarmusik­före­nings verksamhet. En utmärkt källa för vetskapen om konservatoriets eget paral­lella konsertutbud utgör konservatorieläraren Gottardo Vecchis ”klippbok”, som jag med sonen Guidos medgivande kopierat och som fått illustrera en viktig kammarmusi­kalisk verksamhet i Malmö.

Bland 1910 års grundare av Malmö Kammarmusikförening fanns också musikdirektö­ren Nils Georg Strömberg. Hans ”Anteckningar över Musiklivet i Malmö 1820-1928”[1] förtecknar en lång rad annonser i malmötidningarna. Som inledning till min framställ­ning har försök gjorts att i ett utdrag samla data kring kammarmusikalisk verksamhet på 1800-talet.

Malmö Kammarmusikförening tog efter sammanslagning med Ystads Kammarmusik­förening 1920 namnet Sydsvenska Kammarmusikföreningen, som erkänsla för Salo­mon ­Smiths insatser omdöpt på hans 75-årsdag 1928 till ”hans” kammar­musik­förening.

När Malmö Museum 1936 fick sina nuvarande lokaler i gamla Malmöhus slott och inom dess murar fick härbärgera den unika orgel, som en gång stått i S:t Petri kyrka, blev detta spelbara instrument ett incitament att arrangera konserter i museet. Dessa började 1937 och har efterhand utvecklats till att erbjuda även vokala och instrumentala kammarmusikkonserter, i vilka orgeln och senare även andra klaverinstrument spelat en viktig roll. Konserterna äger rum som söndagsmatinéer med företrädesvis lokala artister – ofta studerande vid Musikhögskolan i Malmö. Museikonserterna har ägnats ett sär­skilt kapitel.

Det skulle dröja fram till 1960, innan samtida musik skulle finna ett forum genom den av Hans Åstrand, Ulf Björlin och Ingvar Wieslander initierade föreningen ARS NOVA, som senare officiellt blev ett konsertgivande organ av ISCM. Denna förening, som från början hade en viss anknytning till musikhögskolan, har fått sitt särskilda kapitel liksom den mera kortlivade Kammarmusikföreningen -61, Husie-musiken och de ”musikaliska salonger” som under 1960-talet anordnades av Sveriges Radio Malmö med gratisbil­jetter för publik vid inspelningar och direktsändningar av kammarmusik.

Kammarmusicerande i något större format kom att under några efterkrigsår utföras i Malmö Kammarorkesterförening under ledning av malmötonsättaren Carl-Olof Ander­berg. Denna orkester var sammansatt av en blandning orkestermusiker och spelsugna amatörer, som bekantade malmöborna med åtskilliga nyskrivna verk. Exemplet följdes av tonsättarparet Svea och Waldemar Welander som i Åkarp tog initiativ till ett litet men entusiastiskt orkestersällskap. Efterhand tog denna verksamhet intimare former och man skapade en konsertverksamhet med uteslutande inbjudna ensembler från Malmö och Köpenhamn. De sistnämnda initiativen har också ägnats särskilda kapitel.

Som tidigare nämnts kom Salomon Smiths Kammarmusikförening att från 1920 an­ordna regelbundet återkommande kammarmusikkonserter i Lund, en verksamhet som fortlöpte drygt 80 år. Från 1944 skapades en lokal förening, Lunds Kammarmusiksäll­skap, som från att vara ett av medlemmarna bedrivet offentligt musicerande alltmer kom att arbeta under likartade former som den gästande malmöföreningen.

Ett särskilt kapitel har därför ägnats Lunds sextioårsjubilerande kammarmusiksällskap och det bör kanske nämnas, att andra kammarmusikföreningar i Malmö med omnejd avses att bli inlemmade i denna översikt, såsom t ex Landskrona Kammarmusik­före­ning.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Malmö Kammarmusikförening bildas

Salomon Smiths Kammarmusikförening intar en unik ställning i svenskt musikliv. Ingen annan svensk konsertinstitution för intim musik kan uppvisa en sådan ålder. Vid millennieskiftet kunde föreningen se tillbaka på en obruten 90-årig verksamhet med syfte att – som det angavs i de ursprungliga stadgarnas § 1 – ”genom såväl enskilt som i synnerhet offentligt utförande av kammarmusik inom Södra Sveriges större samhällen, företrädesvis i Malmö, Ystad och Lund väcka och underhålla intresset för denna konstart”. Att intresse för kammarmusikspel fanns i Malmö visade bl a ”privatkvartetten” Cyrén, Malmström, Strömberg och Lycell, som under många år sammanhöll sin stråkkvartett. Dessa herrar kom i fortsättningen att höra till de tongi­vande vid bildandet av en lokal kammarmusikförening.

Att det fanns ett publikt intresse för kammarmusikkonserter i staden visade det 1907 grundade Malmö Musikkonservatorium, som från starten med gott resultat inledde en serie offentliga ”musikföredrag med instrumentala illustrationer”, som redan 1908 ut­vecklades till konventionella lärarkonserter och elevuppvisningar. I musikkonservato­riets årsberättelse från 1910 anges dess direktör Giovanni Tronchi som initiativtagare till Malmö Kammarmusikförening, och det finns skäl att anta att kammarmusiken­tusi­asten Salomon Smith, när denne inbjöds att som violast medverka vid konservatoriets kammarmusikaftnar 1909, fick ta del av planerna. Han hade tidigare initierat en kam­marmusikförening i Ystad och blev nu den drivande kraften vid grun­dandet.

Tillsammans med violoncellisten Franz Neruda – en av ledarna för den från 1868 verk­samma köpenhamnska Kammermusikforeningen – kallade han i september 1910 till ett konstituerande sammanträde i ”Hotel Kramers hörna”. I detta deltog med Salomon Smith som ordförande, Alfred Cyrén, Sven Malmström, Carl Maull, Carl Schæffer, William Smith, Nils Georg Strömberg, Giovanni Tronchi, Giovanni Turicchia, Gottardo Vecchi, Nils Åberg och Herman Österdahl. För en äldre generation musikintresserade malmöbor är de flesta namnen bekanta. Kvartetten Schæffer, Tronchi, Turicchia och Vecchi (far till Guido) hörde till lärarstaben vid det 1907 grundade musikkonservatoriet i Malmö och hade varit den grupp, som från 1907 svarat för det offentliga kammarmu­sicerandet i staden. Violinisten/kapellmästaren Carl Maull och musikdirektören Nils Georg Strömberg var också framstående musiker. Kammarskrivare William Smith (sig­naturen W.S.) var musikanmälare i Sydsvenska Dagbladet Snäll­posten, där Österdahl var redaktionssekreterare.

Malmö Kammarmusik­förening arrangerade sin första konsert i slutet av oktober 1910, då Giovanni Turicchia, Sven Malmström, Salomon Smith och Gottardo Vecchi debute­rade med bl a Haydns Ess-durkvartett op 33:2. Under säsongen 1910/11 arrangerades 7 konserter och interna spelaftnar. Antalet abonnemang ökade från 52 till 81 under säsongen 1911/12, vartill kom lösbiljetter. Starten var alltså god. För huvuddelen av konserterna under tiden fram till 1920 svarade konservatoriets lärare, ibland med hjälp av blåsare från Kronprinsens Husarers militärorkester. Wienerklassicisterna och roman­tikerna dominerade programvalet, och anmärkningsvärt många sekelskifteston­sättare introducerades för lyssnarna.

En kammarmusikfond skapas

Riktig vind i seglen fick föreningen, sedan Clara Lachman, Salomon Smith och Nils Georg Strömberg i september 1918 riktat en ”Wördsam inbjudan” till stadens promi­nenser att teckna bidrag till en kammarmusikfond ”med ändamål att inom Södra Sveri­ges större samhällen väcka och underhålla intresset för Kammarmusik och att i vissa fall lämna studieunderstöd åt unga svenska violin- och violoncellspelare, vilka ådaga­lägga begåvning för dessa instrument och håg för kammarmusik”. Fonden kom att uppgå till 130 000 kronor, vartill en fond å 10 000 kronor skulle utgöra föreningens rörelsekapital. Fonden över­lämnades till Malmö stad 1920 ”för att för all framtid utgöra en vid sitt ändamål fäst donation”.

Sydsvenska Kammarmusikföreningen grundas

Samma år sammanslogs föreningen med Sydsvenska Konsertföreningen (skapad 1910 i Ystad på initiativ av kammarmusikentusiasterna Salomon Smith och August Körling) och ändrade namn till Sydsvenska Kammarmusikföreningen.

Protokoll hållet vid konstituerande sammanträde med Sydsvenska Kammarmusikföre­ningen å Malmö rådhus den 18 september 1920:

§ 1

Genom annons som varit införd i Sydsvenska Dagbladet Snällposten m fl tidningar hade Malmö Kammarmusikförenings såväl aktiva som passiva medlemmar blifvit kallade till sammanträde denna dag i och för öfverläggning om bildandet af Sydsvenska Kammarmusik­föreningen samt om Malmö Kammarmusikförenings uppgående i denna förening och hade till sammanträdet tillstädeskommit ett tjugotal af föreningens medlemmar.

§ 2

Herr Apotekare Salomon Smith öppnade sammanträdet med att hälsa de närvarande väl­komna, hvarefter han enhälligt utsågs att som ordförande leda dagens förhandlingar.

§ 3

Det vitsordades att sammanträdet blifvit i vederbörlig ordning utlyst.

§ 4

Härefter yttrade herr Salomon Smith följande:

”Tillkomsten af en Södra Sveriges Kammarmusikförening har länge legat mig och andra musik­älskare i vår provins om hjertat, men att komma från önskemål till verklighet har er­bjudit ej så få svårigheter. För att i den vägen något för framtiden bestående skulle kunna uppnås, erfordrades att äga tillgång till något, som för alla företag är första villkoret för de­ras realiserande, näml. pengar, och i det fallet ej så obetydligt belopp.

Då musikdirektör Nils Strömberg i Malmö, Fru Clara Lachman i Charlottenlund och jag på ini­tiativ av den förstnämnde i sådant avseende den 26 september 1918 tilläte oss utfärda inbjudan till tecknande af bidrag för bildande af en fond, benämnd Malmö Stads Kammar­musikfond hyste vi visserligen den förhoppning, att vi vänner och gynnare af kammarmusi­ken skulle vara villiga att lämna bidrag, men vi vågade knappast tänka oss att intresset för saken skulle kunna vara så stort, som det sedan i verkligheten visade sig vara. Fonden har nämligen nu uppnått ett belopp af 130 000 Kronor, och därmed torde – under förutsättning af ett rätt handhafvande af medlen för afsedt ändamål – kammarmusikens hemortsrätt i Södra Sverige vara för all framtid betryggad.

Af det lilla frö, som lades då Salomon Smith, Alfred Cyrén, Nils Strömberg, Giovanni Tronchi, Carl Maull, Giovanni Turicchia, Gotthardo Vecchi, Carl Schæffer, Sven Malm­ström, William Smith, Nils Åberg och Herman Österdahl den 26 september 1910 bildade Malmö Kammarmu­sikförening, hvilken oafbrutet egt bestånd intill denna dag, har nu blifvit en växt, ett blomstrande företag till fägnad för musikälskare i tusental. Att verka, underhålla och öka hågen och intresset för kammarmusiken skall alltjämt vara föreningens stora mål.

I vår krassa och oroliga tid kan värdet af den rena njutning och det lifsstegrande på samma gång som lugnande inflytande, åhörandet af väl utförd kammarmusik utövar icke skattas nog högt. Med de gladaste förhoppningar emotser jag därför det snart förestående bildandet af Södra Sve­riges Kammarmusikförening och kommer jag att räkna det som en gåva från en mild Försyn, att jag på min ålderdoms dagar fått vara med om att få till stånd denna, som jag hoppas och tror, alltid bestående institution för förädlande musik.

Det gäller emellertid att en lyckad start göres, och det blir stiftarnas sak att sörja härför, då for­merna för föreningens verksamhet skola bestämmas och de till en början ledande perso­nerna utväljas. Sedan får man hoppas, att dessa skola förstå att leda företagets utveckling i rätt riktning och befästa det såsom en i all framtid bestående konstinstitution med säte i vår provins’ huvud­stad.”

§ 5

Herr musikdirektören Nils Strömberg anhöll härefter om ordet och anförde:

”År 1910 den 26 september sammanträdde ett antal musikvänner och beslöto på initiativ av apo­tekaren Salomon Smith att bilda en kammarmusikförening härstädes, samt att i sådant syfte ut­sända inbjudning till teckning av medlemskap i föreningen. – Inbjudarna voro Salo­mon Smith, J. A. Cyrén, Nils Strömberg, G. Tronchi, C. Maull, G. Turicchia, G. Vecchi, C. Schæffer, S. Malmström, W. Smith, N. Åberg och H. Österdahl. –

Ett femtiotal medlemmar tecknades con amore – och Malmö Kammarmusikförening var därmed stiftad.

Tack vare de främmande konstnärer som här slagit sig ned kunde föreningen redan från början bjuda sina medlemmar det bästa på kammarmusikens område. Föreningens fast­ställda verksam­het avbröts icke någon gång, ehuru svårigheter av såväl konstnärlig som ekonomisk art icke uteblevo. Så var i synnerhet fallet under säsongen 1916-17, då före­ningens mest bärande kraft, Salomon Smith, av hälsoskäl var frånvarande. – På Carl Maulls yrkande fortgick emellertid verksamheten, och redan nästa säsong hade vi glädjen att åter se den ledande ibland oss.

Den rika kammarmusiklitteraturen har vid icke mindre än 70 spelaftnar här representerats av namnen Haydn, Mozart, Beethoven, Schumann, Schubert, Mendelssohn, Gade, Berwald, Brahms, Saint-Saëns, César Franck, Dvořák, Smetana, Richard Strauss m fl.

Bland föreningens aktiva Malmömedlemmar må nämnas hrr Tronchi, Turicchia, Maull, Balla­rini, Vecchi, Smith, Strömberg, Malmström, Åberg, Schæffer, Henneberg, Heintze, Mellström, Mader, Maestri, Simanek; fruarne Hegardt, Törnblom, Maull; fröknarne Falk­man, Lindberg, Miltopæus; från Lund professorskan Broman, fröken Inez Möller, elever från Derwigs sång­skola, hrr Brodén och Charpentier, samt från Ystad hrr doktor Sjögren med fru, Arrhén och Rasmuson.

Bland tillfälliga gäster antecknas Conrad Nordqvist, Franz Neruda, Aug. Körling, Schle­singer, Knut Håkanson, Molander, Nordberger, Agda Holmberg, Christian Møller, Salomon Nielsen, Hamerik, Agnes Adler, Peder Møller, och Louis Jensen. Sist men icke minst skall tacksamt ihågkommas fru Malin Jungs och herr Gust. Woches värdefulla medverkan vid samlandet av abonnenter, vilkas sammanlagda antal under de senaste åren utgjorde omkring tvåhundra.

Abonnemangsinkomsterna i förening med det under några år erhållna anslaget av staden, har medgivit inköp av en konsertflygel, musikalier, notskåp och tribun.

Föreningen äger dessutom en fond av 130 000:- kronor, för vars tillkomst ordföranden redo­gör, och om vars placering och ändamål bestämmelser intagits i de stadgar, vilka vi gemen­samt utar­betat under sommarens lopp.

Ur denna möjligast kortfattade berättelse framgår likväl, att den späda planta, som i dopet erhöll namnet ’Malmö Kammarmusikförening’, har inom loppet av tio år slagit djupa rötter och utvecklat sig till ett väldigt träd, vilket står i full harmoni med föreningens blivande benämning: Sydsvenska Kammarmusikföreningen.”

§ 6

På förslag av herr ordföranden beslutade härefter de närvarande enhälligt att bilda ”Sydsvenska Kammarmusikföreningen”.

§ 7

Härefter beslutades likaledes enhälligt följande

Stadgar för Sydsvenska Kammarmusikföreningen

# 1

Föreningens huvudsakliga syftemål är att genom såväl enskilt som i synnerhet offentligt utförande av kammarmusik inom Södra Sveriges större samhällen, företrädesvis i Malmö, Ystad och Lund, väcka och underhålla intresset för denna konstart, ävensom att, då sådant utan men för förenämnda huvud­ändamål kan ske och efter styrelsens beslut för varje särskilt fall, lämna studieunderstöd åt unga svenska violin- och violoncellspelare, vilka ådagalägga framstående begåvning för dessa in­strument och håg för kammarmusik.

# 2

Föreningens styrelse har sitt säte i Malmö.

# 3

Föreningens tillgångar, som vid tiden för föreningens bildande utgöra etthundratrettiotusen (130 000) kronor, insamlade genom donationer och frivilliga bidrag, skola under benämningen ”Malmö Stads Kammarmusikfond” för all framtid utgöra en vid sitt ändamål oupplösligt fästad donation, som av föreningen genom dess styrelse deponeras hos SkandinaviskaKreditaktiebolagets i Malmö Notariatav­delning, vilken har att på bästa och säkraste sätt göra medlen räntebärande.

Fondens kapitalbelopp får aldrig förminskas. Fondens ränteavkastning skall genom Sydsvenska Kam­marmusikföreningens styrelse uppbäras och användas uteslutande i enlighet med föreningens syftemål, sådana de blivit angivna i # 1 härovan.

# 4

Ledamot av föreningen är envar, som till föreningen erlagt stadgad avgift. Dessutom kan före­ningen, på förslag av dess styrelse, välja hedersledamöter ävensom hedersordförande. För sådant inval erford­ras, i händelse av omröstning, två tredjedelars röstpluralitet. Hedersledamöter och hedersordförande erlägga ej någon avgift.

# 5

Avgiftspliktig ledamot av föreningen betalar antingen en årsavgift med belopp, som styrelsen be­stäm­mer (abonnerande ledamot) eller ock vid inträdet en engångsavgift av minst tvåhundra kronor (ständig ledamot), styrelsen dock obetaget att, med vederbörandes befrielse från erläggandet av någon avgift, till ständiga ledamöter kalla personer, som visat synnerligt intresse för fullföljandet av föreningens syf­temål.

# 6

För medlem av föreningen utfärdas kort, berättigande till inträde vid föreningens offentliga kon­serter.

# 7

Föreningens styrelse skall bestå av sju ledamöter, därav minst tre skola vara från Malmö och minst två från Ystad, och väljas styrelsens samtliga ledamöter av föreningen vid dess konstituerande samman­träde.

När styrelseledamot avgår, utser styrelsen därefter själv hans efterträdare.

Styrelsen utser årligen inom sig ordförande, samt antager verkställande direktör, sekreterare, kas­saför­valtare och bibliotekarie, för vilka fyra sistnämnda befattningshavare styrelsen jämväl utfär­dar instruk­tion. Styrelsen äger att med bindande verkan i allt företräda föreningen. Det tillkommer styrelsen att årligen före den 1 oktober uppgöra plan för föreningens verksamhet och att därvid be­stämma det antal konserter, som under arbetsåret skola anordnas. Såvitt möjligt böra sju offentliga musiktillställningar äga rum i Malmö, fyra i Ystad och tre på var och en av de övriga platser, som omfattas av föreningens verksamhet.

Äro vid styrelsens sammanträden dess medlemmar i jämnt antal närvarande har ordföranden ut­slags­röst. Styrelsen är beslutför, när tre ledamöter äro tillstädes, såvida dessa äro om beslutet ense. Då ordföranden icke är närvarande, föres ordet av den styrelseledamot, som för tillfället därtill ut­ses. Vid styrelsens sammanträden föres protokoll, som justeras vid näst påföljande sammanträde.

# 8

Handlingar, rörande föreningens ekonomiska angelägenheter, skola för att vara emot för före­ningen gällande, vara undertecknade å styrelsens vägnar av dess ordförande med kontrasignation av kassaför­valtaren.

# 9

För granskning av styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper utses årligen å föreningens ordi­narie sammankomst för tiden intill nästa ordinarie sammankomst två revisorer och lika antal supplean­ter för dem. För enahanda ändamål äger jämväl Malmö stad genom dess drätselkammare att utse en re­visor.

# 10

Ordinarie sammankomst hålles av föreningen en gång årligen inom senare hälften av september månad å tid, som av styrelsen bestämmes och genom dess försorg på lämpligt sätt kungöres. Vid dylik års­sammankomst skall styrelsen framlägga förvaltningsberättelse för det förflutna räken­skapsåret tillika med revisorernas utlåtande över den verkställda granskningen. Utom övriga frå­gor, vilka i behörig ordning hänskjutas till avgörande vid föreningens årssammankomst, skola därjämte å densamma föl­jande ärenden till behandling förekomma, nämligen

1.fråga om beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid revisorernas

    utlåtande avser,

2. val av två revisorer och två revisorssuppleanter för tiden intill nästa

    ordinarie sammankomst, samt

3. val av justeringsman.

Extra sammankomst äger rum, när styrelsen anser lämpligt därom föranstalta eller minst 25 av före­ningens ledamöter, med angivande av skälet därtill skriftligen sådan påkalla.

# 11

 Föreningens sammankomst öppnas av styrelsens ordförande, eller, med förfall för honom, av an­nan ledamot av styrelsen, varefter de närvarande sig emellan välja ordförande vid sammankoms­ten. Över vad vid sammankomsten beslutas föres protokoll, vilket till riktigheten bestyrkes av ord­föranden och en därtill utsedd ledamot.

# 12

Alla val, såväl vid föreningens sammankomster som med styrelsens sammanträden, sker med slutna sedlar, men kunna även ske med acklamation, om ledamöterna därom äro ense.

# 13

Rösträtt vid föreningens sammankomster tillkommer dess ständiga ledamöter ävensom dem, som under fem år oavbrutet varit och fortfarande äro abonnerande ledamöter. Rösträtt får icke utövas genom ombud.

# 14

Föreningens räkenskaps- och arbetsår räknas från den 1 augusti till och med den 31 juli. Före­ningens räkenskaper skola revisorerna för granskning tillhandahållas före den 1 september, och skall skriftlig revisionsberättelse till styrelsen avlämnas senast 15 september.

# 15

Förslag till ändring i dessa stadgar skall väckas vid föreningens ordinarie sammankomst, men kan beslutas först vid en följande och detta endast, såvida styrelsen enhälligt tillstyrkt detsamma. För stad­geändring erfordras två tredjedelars röstpluralitet.

§ 8

Till ledamöter af styrelsen för Sydsvenska Kammarmusikföreningen utsågos apotekaren Salo­mon Smith, borgmästaren Hans Brodin, revisionssekreteraren Nils Andersson, musikdirektören Nils Strömberg, doktor Gabriel Sjögren, grosshandlaren G. Wolke och polisdomaren Bernhard Andersson.

§ 9

Till revisorer utsågs kamrer S. P. Berggren och grosshandlaren Ludvig Lindgren samt som sup­pleanter för dem fabrikören Sven Malmström och direktören Frans Nilsson.

§ 10

Sedan sammanträdet härefter blifvit ajourneradt samlades de förutvarande ånyo, hvarefter herr ordföranden anmälde, att styrelsen vid hållet sammanträde beslutat föreslå att till hedersordfö­rande i föreningen skulle kallas Landshöfdingen Grefve Robert de la Gardie samt till hedersle­damöter, utom förutvarande hedersledamöter i Malmö Kammarmusikförening, Grevinnan Elvira de la Gardie, Öfverstinnan Hilda Horney samt f.d. Stadsfiskalen Nils Asckan, och be­slutade de närvarande enhälligt bifalla detta styrelsens förslag.

§ 11

Att jämte ordföranden justera dagens protokoll utsågos Civilingenjören

N. Gust. Åberg och Grosshandlaren Karl Gust. Johnsson. Vidare förekom intet.

 

Som ofvan

Bernhard Andersson        Justerat: Salomon Smith / Karl Gust. Johnsson / N. Gustaf Åberg

Arrangören Salomon Smith

Under några år kring 1920 arrangerade den outtröttlige Salomon Smith i sällskap med andra musiker konsertturnéer i södra och mellersta Sverige. Säsongen 1920/21 gavs inte mindre än sammanlagt 138 konserter på ett 40-tal platser. Men depressionen efter första världskriget gjorde verksamheten mindre lönsam. Inför säsongen 1921/22 hade Salo­mon Smith räknat med att kunna placera 182 konserter på 57 olika platser. Efter alla återbud fullföljdes 74 konserter, och i fortsättningen blev det endast skånestäderna som begagnade sig av utbudet ­­– ofta av nybildade, lokala kammarmusikföreningar. Under ganska lång tid kom Malmö, Lund, Ystad och Trelleborg att bilda ”stomme” i före­ningens verksamhet.

Salomon Smiths namn blir föreningens

Av det anförda, som meddelats efter N G Strömbergs ”Anteckningar över Musiklivet i Malmö 1820-1928 …”framgår, att Salomon Smith ansågs ha spelat så stor roll för verk­samheten, att styrelsen vid uppvaktningen på hans 75-årsdag 1928 beslöt, att före­ningen skulle bära hans namn. I en minnesartikel i Musikrevy 1960:7 och i en intervju i Syd­svenska Dag­bladets Årsbok 1971: Musik i Skåne har föreningens dåvarande ordfö­rande Sten Broman tecknat ett porträtt av Salomon ”som en storsvensk grandseigneur med kammarmusik som enda varaktiga lidelse i livet”, ett porträtt som av andra bedö­mare betecknats som en illasinnad karikatyr, vad avser musikern Salomon.

Mera nyanserad var Jarl Ingelf i uppsatsen ”Musik­älskaren Salomon Smith” i Ystads fornminnesförenings skrift Ystadiana 1980. Ingelf visar att Salomon Smiths kammar­musikintresse gick tillbaka till 1870-talet, då denne tillsammans med musikdirektören August Körling och några andra entusiaster bildade en stråkkvartett, som efter en god middag musicerade i Apoteksgården varje lördagskväll. I denna stråkkvartett ingick ofta Salomon Smith som primarie med Johan Jönsson som sekund, Felix Körling som violast och August Körling som cellist. Det bör nämnas att August Körling fått en utmärkt pre­sentation i Ystadiana 1988, där Herbert Aldenbjörk i en uppsats ”Ystad som musikmiljö under några sekler” visar att Salomon Smith i musikläraren, organisten, komponisten och orkesterledaren August Körling hade en vän och betydande medarbe­tare, som verksam bidrog till att höja musiklivet i hemstaden. Det kanske bör nämnas, att bröderna Felix och Sven Körling gick i faderns fotspår och senare kom att göra betydande musikaliska insatser i respektive Halmstad och Göteborg.

I en gästbok fördes noggranna protokoll på deltagare och framförda verk, och bara under perioden 1900-1920 spelades inte mindre än 520 verk av 128 kompositörer. Salomon Smith hade under studieåren i Stockholm ägnat en del av sina studier åt stu­denternas musikliv, och Ingelfs underrubrik ”Från farma­ceut till storsångare” må tala för sig själv. Han uppträdde ofta som bassolist, t ex vid Beethoven-jubiléet 1927 i Malmö, då han med stor stämprakt sjöng ”Guds lov i naturen” efter att med en yvig handrörelse fått publiken att resa sig.

1890 invaldes Salomon Smith i Kungl. Musikaliska Akademien, och efter den riksbe­kanta fondinsamlingen kunde han 1921 glädja sig åt en utnäm­ning till professor musi­ces, en unik utmärkelse.

Med tonvikt på stråkkvartetter

Det bör framhållas, att även om lokala krafter svarade för flertalet konserter, finner man bland gästande ensembler Göteborgs­kvartetten, Kjell­ström-­kvartetten, Breuning-kvartetten från Köpenhamn, Buxbaum-kvar­tetten från Wien och Meredyll-kvartetten från London för att nämna några. Repertoaren domineras av wienerklassicisterna, men man har också visat intresse för den samtida musiken. I Malmö gavs under de första 18 säsongerna 128 konserter.

Med utgångspunkt från föreningens verksamhetsberättelser skall här göras ett försök till en sammanfattande statistik över antalet konserter 1920-1930 i Malmö (M), Lund (L), Ystad (Y), Trelleborg (T) och Landskrona (Lk).

För ett fåtal står (H) för Helsingborg och (To) för Tomelilla.

	20/21	M 7	L 3	Y 4	Tr 3	Lk 3
	21/22	M 7	L 3	Y 4	Tr 3	Lk 3
	22/23	M 7	L 3	Y 4	Tr 3	Lk 2
	23/24	M 7	L 3	Y 4
	24/25	M 7	L 3	Y 4
	25/26	M 7	L 3	Y 4		H 1
	26/27	M 8	L 4	Y 4
	27/28	M 8	L 4	Y 5		To 3
	28/29	M 8	L 5	Y 5		To 2
	29/30	M 7	L 5	Y 4

I verksamhetsberättelsen 1929/1930 noteras:

Kammarmusikföreningen kan i år se tillbaka på en tjuguårig verksamhet, präglad av ett i såväl konstnärligt, som vad publiktillslutningen beträffar, glädjande framåtgående. Intres­set för kammarmusik, den form av musikutövande vilken med rätta räknas som den ädlaste, har i betydligt större samhällen än vårt, visat sig svårt, ja nära nog omöjligt att upprätthålla. Det är därför med största tillfredsställelse föreningen konstaterar att under den tjuguåriga period den ägt bestånd, publikintresset med åren tilltagit, och allt fortfa­rande finnes.

Föreningens ordförande herr Professor Salomon Smith har under denna tid nedlagt ett energiskt och oegennyttigt arbete vilket burit rik frukt, och är att hoppas att han fortfa­rande med obruten kraft ännu i många år kommer att verka i samma anda, till före­ningens fromma.

Fr o m säsongen 1910/1911 finns samtliga konserter redovisade i bilaga till denna redogörelse.

Programöversikt

De första 18 säsongernas program har återgetts enligt den nämnda protokollsbilagan. Från 1928 fram till dags dato finns samtliga programblad från Malmö/Lund i föreningens arkiv. Från 1976 har dessutom press­klipp och recensioner tillvaratagits. Till 90-årsjubiléet sammanställdes förteck­ningar över:

·samtliga konserter med angivande av tidpunkt, medverkande, program;

·medverkande namngivna ensembler kronologiskt ordnade;

·repertoar, spelad när och av vem.

Dessa uppgifter, som senare kontinuerligt aktualiserats, finns nu­mera tillgängliga i Malmö Stadsarkiv.

Några glimtar

Det skulle föra för långt att mera ingående redogöra för alla de högtids­stunder som före­ningen haft nöjet bereda sina många intresserade lyssnare. Inte minst har vid sidan av stråkkvartetterna enskilda artister såsom t ex pianisterna Brita Hjort, Hilda Walde­land, Tom Ernst och Izolda Lindberg-Suslak samlat framstående lokala artister omkring sig i duo-, trio- och kvartettspel. Man behöver bara nämna Pianokvartetten av 1948, bildad av Brita Hjort, Charles Senderovitz, Sten Broman och Guido Vecchi, eller den s k HSB-trion, dvs Brita Hjort, Charles Senderovitz och Erling Bløndal Bengtsson bland många andra för att väcka roliga minnen.

Naturligtvis har Blæserkvintetten af 1932 inspirerat MSO-musikerna till efterföljd och lik­som gitarrprofessorn vid Musikhögskolan i Malmö Per-Olof Johnson själv och med sina studenter getts utrymme i generalprogrammen. Ganska tidigt blev piano- och romansaftnar sparsamt förekommande inslag i föreningens verksamhet, eftersom utbu­det ändå var stort i staden. Musik för stråkar – och i begränsad omfattning för blåsare – kom att bliva förhärs­kande. Ton­vikten kom att läggas vid stråkkvartettrepertoaren.

Vid starten 1910 grundade Giovanni Turicchia en stråkkvartett tillsammans Gottardo Vecchi och ”amatörerna” Sven Malmström och Salomon Smith. När Turicchia 1912 blev konsertmästare i Kungl. Hovkapellet, övertog violinisten Ernesto Ballarini, lärare vid dåvarande musikkonservatoriet, hans plats i kvartetten, tills att han efter säsongen 1917-18 lämnade Malmö. Det blev violinisten/kapellmästaren Carl Maull som fram till 1930-talet blev den som med olika musiker av äldre årgång höll det lokala kvartett­spelet vid liv. För en uppblomstring svarade en ny generation musiker med violinis­ten/violasten Gunnar Andersson som drivande kraft under fyra decennier.

Under 1934 bildade Mario Galli, Felix Cruce, Gunnar Andersson och Guido Vecchi Malmö­kvartetten, som vid sin debut i kammarmusikföreningen bl a framförde Carl Niel­sens f-mollkvartett.

Malmöexemplet smittade, ty året därpå bildade universi­tetskapellmästaren Gerhard Lund­qvist med Erik Ekelund, Sten Broman och Gösta Lundqvist Lundakvartetten, 1939 av Gunnar Andersson, Erik Ekelund, Sten Broman och Charlie Cöster ombildad till Skåne­kvartetten. Den sistnämnde efterträddes 1942 av lundaorganisten/tonsättaren Gunnar Ek.

Lokala ensembler

Fr.o.m. 1952 bildade malmöorkesterns alla konsertmästare stråkkvartetter, t ex Jaroslav Suchy Suchy-kvartetten med Erik Ekelund, Gunnar Andersson och Gino Filippini. Den följdes 1956 av Konvicka-kvartetten och 1970 av Sveinbjörnsson-kvartetten. Det bör kanske nämnas, att flera stråkkvartetter från Musikhögskolan i Malmö beretts tillfälle att presentera sig, senast den nybildade Indrakvartetten med verk av Bäck, Ravel och Brahms, instuderade under ledning av den framstående kammarmusikern, professor Paavo Pohjola.

Kammarmusikföreningen har under sin långa verksamhetstid ganska väl speglat såväl nordiskt som kontinentalt kammarmusicerande vid presentation av ensembler och reper­toar. Utom tidigare nämnda svenska kvartetter gästades vi 1944 av Wolf-kvartetten från Göteborg och Garaguly-kvartetten från Stockholm.Från huvudstaden kom också Kyndel­kvartetten, Ivan Ericson-kvartetten och Fresk-kvartetten för att nämna några från efter­krigstiden. Under de sista decennierna har bl a Zetterqvistkvartetten, Lysell-kvartetten, Tale-kvartetten och Yggdrasil-kvartetten varit mycket uppskattade gäster.

Från 1950- och 1960-talen minns man bland de danska gästerna Koppel- kvartetten och familjen Telmanyi som kvartett och kvintett, senare kom Københavns Strygekvartet på årliga besök, ända tills ensemblen efter många års förnämligt samspel upplöstes på grund av violasten Mogens Bruuns bortgång. Jean Sibelius-kvartetten och Sibelius-Akademi-Kvartetten har under åren gästat oss vid flera tillfällen. Från Norge engagerades på 1990-talet den utmärkta Vertavokvartetten.

Bland gästande utomnordiska kvartetter (ett 80-tal sedan 1930) bör nämnas storheter som Budapestkvartetten, Quartetto Italiano och Kolisch-, Végh-, Vlach-, Amadeus- och Tanjejevkvartetterna. Under 1960-talet besöktes för­eningen årligen av Benthien-kvartetten från Hamburg, och från 1978 kunde Brnokvartettenräkna sig som stam­kvartett i Malmö/Lund, ofta även i Landskrona. Den utökade sin repertoar med verk av Wikman­son, Berwald, Rosenberg och Fernström och inledde jubileums­säsongen 2000-2001 med Berwalds Ess-durkvartett. Chilingiriankvartetten och The Lark Quartet hör till 1990-talets mest uppmärksammade gästspel. De förra kunde samordnas med kam­marmusikseminarier vid Musikhögskolan i Malmö, de senare med ett par Rikskonsert­turnéer.

Runt 400 tonsättares verk har spelats. Bach, Haydn, Mozart, Beethoven, Schubert, Brahms, Dvořák, Debussy, Hindemith, Bartók och Sjostakovitj dominerar verklistan, vad gäller utomnordisk tonkonst, medan Berwald, Stenhammar och Carl Nielsen är mest represente­rade bland våra närmaste. Man vill gärna framhålla, att samtida verk fått ganska stort utrymme i repertoaren, åtskilliga i urupp­förande.

Under knapphetens kalla stjärna ...

Den i inledningen nämnda kammarmusikfonden å 130 000 kronor var 1920 ett avsevärt kapital, med dagens ränteavkastning däremot relativt blygsam. Fondens placering i lång­tidslöpande statsobligationer med 3 procent årsränta var givetvis säker men sett ur dagens perspektiv förödande. Gagekostnader och övriga utgifter har som bekant fått helt andra proportioner bara sedan ett kvartsekel tillbaka. Utan kommunalt och statligt stöd och föreningsfunktionärers ideella insatser skulle föreningen inte kunna bedriva sin verksam­het. Sammanlagda bidrag var vid millennieskiftet 125 00 kronor.

De anslagsgivande myndigheternas välvilja har knappast besvärats. De kommunala ansla­gen har varit blygsamma och på senare år har de t o m sänkts. Inför sitt 75:e sitt verk­samhetsår presenterades föreningen i programtidningen MSO-Nytt 1985-1986 under rubriken ”Salomon Smiths Kammarmusikförening – en 75-åring som lever under knapp­hetens iskalla stjärna”. Möjligen hade den effekt i några fall.        

Genom testamenten och gåvor kunde räntebortfallet i någon mån kompenseras under de senaste åren fram till sekelskiftet. Utom 70 000 kronor i reda pengar att disponeras för konsertverksamhet av givare som önskat vara okända, fick föreningen testamentariskt mottaga en värdefull viola, som av expertis bedömts vara en dessvärre osignerad Mathias Klotz från dennes Mittenwald-verkstad. Instrumentet, som senast tillhört uni­versitetska­pellmästaren Gerhard Lundqvists fru Linnea, klingar nu – efter nödvändig expertrenove­ring – i MSO:s violagrupp, där det fått en ny ägare. Försäljningssumman – 75 000 kronor – möjliggjorde ett värdigt och uppskattat konsertutbud för den 90-årsfi­rande föreningen.

90-årsjubiléet uppmärksammades i Sydsvenskan, som annars inte alltför ofta ägnat före­ningens verksamhet några recensioner. Den 14 september 2000 skrev tidningens musikan­mälare Carlhåkan Larsén med rubrik En passionerad grandseigneur:

Konsertsäsongen i Salomon Smiths Kammarmusikförening har åter startat. I höst firar föreningen sitt 90-årsjubileum. I oktober 1910 inleddes verksamheten med att en lokal ensemble (Giovanni Turicchia, Sven Malmström, Salomon Smith och Gottardo Vecchi) spelade en stråkkvartett av Joseph Haydn.

Också spelåret 2000-2001 inleddes med Haydn, vilket säkert inte var en tillfällighet. Exekutörerna var välbekanta sen åtskilliga tidigare besök:

Brnokvartetten. Salomon Smiths Kammarmusikförening har varit trofast i sina traditioner. En viss övervikt för stråkkvartetter kan man nog märka under årens lopp. Brnokvartetten, numera grånade gentlemen som uppträdde för första gången 1978 och med välslipad färdighet kan spela Smetana och även sin Berwald, har avlöst andra favoritensembler, såsom Københavns Stryge­kvartet, Benthienkvartetten och Quartetto Italiano.

Många ensembler med lokal anknytning har givetvis haft ett naturligt forum i denna förening.

Med 1910 års konsert kom en så småningom förvånansvärt omfattande rörelse i gång. Först hette den Malmö kammarmusikförening. Sedan vidgades den till Sydsvenska kammarmusikföreningen för att 1928 få det nuvarande namnet. Det skulle vara en eloge till Ystadsapotekaren Salomon Smith, själv både violaspelare och sångare, och bärare av den unika titeln professor musices. Han drev, vad man kan förstå, konsertverksamheten mer eller mindre som en privat hobby. Sten Bro­man karakteriserade honom i en intervju med orden ”en storsvensk grandseigneur med kammar­musik som enda varaktiga lidelse i livet”, men yttrade också många elaka saker om Salomon Smith som musiker. Musikkritikern Sten Broman var för övrigt i många år, förvånande nog, sam­tidigt kammarmusikföreningens ”programdirektör” och såg såsom sådan till att verksamheten pro­fessio­naliserades.

Salomon Smiths namn är för övrigt förknippat med Jussi Björlingsöde. Det var den generöse Smith som försåg den tonårige, föräldralöse Björling, vinddriven till Ystad, med ett överlevnads­stipendium, så att han kunde fara till Stockholm och sjunga upp för John Forsell, något som av­gjorde Jussis öde.

Det var också Smith som stod bakom föreningens på sin tid betydande stödfond, som numera dock inte förslår till någon omfattande verksamhet. Offentliga bidrag är nödvändiga för arrange­mangen skall kunna fortsätta.

En höjdpunkt uppnåddes redan 1920-21, då föreningen stod bakom 138 konserter på ett fyrtio­tal orter. Efterhand koncentrerades emellertid verksamheten till de skånska städerna med Malmö och Lund som fortfarande bestående centra.

Den som vet mest om föreningens historia är professor Gunnar Sjöqvist, som i 25 år varit före­ningens verkställande ledamot. Han har systematiserat allt tillgängligt källmaterial i form av kon­sertprogram, repertoar, artister och så vidare, och står för faktauppgifterna i den här kortfattade sammanfattningen. Det historiska materialet finns deponerat på Malmö stadsarkiv.

Det är inte lättatt vara konsertarrangör i dag. Det gäller att ha idéer, utblick och dessutom by­råkratiska talanger. Och tillgång till pengar. I Malmö kvarlever Salomon Smiths anda i hägnet av Malmö konserthus. I Lund har Skissernas museum blivit ett kärt tillhåll, i ädel tävlan med Lunds kammarmusiksällskap. Publiken är inte tusenhövdad men består av en stor skara kvalificerade lyss­nare, som inte nöjer sig med skvalmusik. Därför måste man vara optimist. Nog skall det väl bli ett 100-årsjubileum vad det lider …

Föreningens styrelse

Under det senaste halvseklet har kammarmusikföreningens styrelse letts bl a av borg­mästaren Thomas Munck af Rosenschöld, tonsättaren Sten Broman och konserthusche­ferna Olof Hult, Ingvar Cederberg och Gunilla von Bahr. Föreningens mångårige inten­dent och vd kantor Harry Orsin efterträddes 1975 av Gunnar Sjöqvist, konservatorie­direktör och sedermera rektor för Musikhögskolan i Malmö. Beteckningen vd ändrades då på dennes begäran till verkst. ledamot. Som sådan kvarstod han till millennieskiftet och hade då för föreningens arkiv sammanställt den långa raden program med data, ensembler och fram­förda verk 1910-2000, senare kompletterad t o m 2003/2004. Med stöd av tillgängliga uppgifter har också ett försök gjorts att teckna bakgrunden till kammarmusicerandets utveckling i Malmö i offentlig miljö under 1800-talet och musikkonservatoriets pionjärarbete.

Föreningens styrelse år 2000: Ture Leideman, ordförande, Lars Marmén, kassa­förvaltare, Paul-Christian Sjöberg, verkst.ledamot, Roland Tungsten, sekreterare, och Johan Åkesson. MSO representeras av Anders Franzén, v. ordf., Gunnar Jansson, P. K. Svensen och Klas-Göran Wahlgren.

Samarbete med MSO

Under arbetets gång har jag i min programsamling funnit ett programblad som torde vara det första tecknet på att ett samarbete mellan Salomon Smiths Kammarmusikföre­ning och Konserthusstiftelsen varit på tal och realiserats. Dessvärre har omständighe­terna inte kunnat närmare utredas, då de ”närmast engagerade” inte fört annat än munt­liga förhand­lingar om detta konsertevenemang, som ägde rum efter den egentliga kon­sertsäsongen. Den tjeckiska Janacék-kvartetten, en ensemble som 1947 grundats i Brno och som sedan 1956 anställts på livstid vid den statliga filharmonin i Brno, framträdde vid en av sina utländska turnéer fredagen den 12 juni 1964 i Knutssalen i rådhuset. Denna Brno-kontakt fick som bekant senare förnyad aktualitet genom det mer än 20-åriga samarbetet från 1978 med Brno-kvartetten.

Vid de orkesterkonserter, som gavs i Malmö under det förra seklets första decennier medverkade ”yrkesmusiker, som periodvis tillhörde teaterorkestern, husarmusiken och tillfälligt besökande virtuoser, men det var Hrr Amatörer som utgjorde kärntruppen”, påpekar Hans Åstrand i artikeln Skånsk orkesterhistoria i SDS:s årsbok 1971 ”Musik i Skåne”, restaurang- och biografmusiker inte att förglömma. Det skulle dröja ett drygt halvsekel innan Malmö Symfoniorkester kunde erbjuda musikerna heltidsarbete. De välkomnade därför de speltillfällen som den livaktiga SSK (Salomon Smiths Kammar­musikförening, arrangerade. Sedan gammalt titulerade sig symfoniorkestermusiker som kammarmusiker. Menmed få undantag framträdde några av dem i den funktionen, i varje fall inte sedan orkestertjänsten blivit ett heltidsarbete och arbetsbördan på estrad och i orkesterdike knappast gav ”kammarmusikerna” möjlighet att tillräckligt förbereda ett framträdande i den krävande ”intima” genren. SSK:s generalprogram visar tydligt detta – lokala ensembler är ganska sällsynta, de som inbjöds att spela, avböjde oftast med hänvis­ning till bristande tid, även om intresse fanns.

När den nya teaterorkestern skapades skedde en markant omsvängning. På eget initia­tiv inlämnade olika lokala ensembler programförslag, som i många fall även kunde bli fram­förda i SSK:s lundaserie. Redan något tidigare hade, som nämnts, ett samarbete med MSO inletts. Den tidigare konserthuschefen Olof Hult hade efterträtt Sten Broman som SSK:s ordförande, och genom hans förmedling blev kontakterna med MSO livligare. När MSO under Ingvar Cederbergs chefstid flyttade in det nya ”konserthuset”, bytte SSK med hänsyn till sin äldre publik och bättre busskommunikationer sin mångåriga kon­sertlokal Landstingssalen i rådhuset till Skandiasalen, som MSO kostnadsfritt ställde till förfogande. Kammarmusik­entusiasten Ingvar Cederberg kunde inom ramen för sina anslag under somrarna 1982 och 1983 i samverkan med SSK anordna sex resp fem mycket uppskattade ”rådhuskonserter, vid vilka SSK svarade för de praktiska arrange­mangen, såsom biljettförsäljning, program­kommentarer, pressnotiser mm.

Ett utvidgat samarbete etablerades under Gunilla von Bahrs cheftid, då MSO och SSK i ett formligt samarbetsavtal delade proportionella kostnader och intäkter för en gemen­samt anordnad kammarmusikserie. Denna presenterades i MSO:s generalprogram, abonne­mangsteckning kunde nu också ske via MSO. För alla praktiska arrangemang: biljettför­säljning, vaktmästeri, programkommentarer, pressnotiser o s v svarade SSK i november 1995. Som en kulmen av detta samarbete kan noteras de fem speciella Sjostakovitj-aftnarna, då den av MSO engagerade Sjostakovitj-kvartetten från dåvarande Leningrad i konst­hallen framförde den ryske mästarens samtliga 15 stråkkvartetter.

Efter att Gunilla von Bahr lämnat sin chefspost blev kammarmusikklimatet kärvt i kon­serthuset. Samarbetet minimerades, bl a minskades i praktiken SSK:s kommunala bidrag med 30 procent genom att efterträdaren Knud Ketting lät debitera en lokalkost­nad à 1.100 kronor per konsertkväll, en utgift som kvarstod även sedan Anders Franzén blivit konsert­huschef. Hans inträde i föreningens styrelse har dock medfört en återknytning till Gunilla von Bahrs samarbetsmodell, t o m i utvidgad form. Detta samarbete avbröts emellertid efter säsongen 2003/2004, då Franzén via Oslofilharmonin blev operachef i Stockholm.

Lundakonserterna läggs ned (tv?)

När Skissernas museum efter sekelskiftet stängdes för ombyggnad, måste föreningen finna en ny lokal för sina konserter. Det visade sig att flyttningen till Kulturskolan hade alltför stor negativ påverkan på publikfrekvensen, och fr o m år 2003 fann man sig av ekono­miska skäl nödsakad att efter 82 år lägga ned verksamheten i Lund. Det knappa kommu­nala stödet (30 000 kronor per spelår) uppmuntrade heller inte till fortsättning. I sam­band med nedläggningen lämnade Roland Tungsten styrelsen. Som ersättare invaldes Per Halberg och Staffan Storm, den förre som ny ordförande i st f Ture Leideman, som undanbett sig återval.