MMK:s offentliga kammarmusikkonserter
Malmö Musikkonservatorium inledde sin verksamhet den 1 oktober 1907 med att erbjuda undervisning i piano, orgel, violin, kontrabas, sång och körsång, musiklära och harmonilära. Sydsvenskans musikanmälare W. S. (William Smith) uppmärksammade (26/9) starten i en längre artikel, som den blivande celloläraren, Gottardo Vecchi, förvarat i sin ”Urklippsbok”– denna utomordentliga källa för konservatoriets historik.
De citerade programmen har ”kompletterats” med tonsättarnas födelse- och dödsår och deras verk med opustal. När så kunnat ske, har medverkande artisters förnamn angetts.
Malmö Musikkonservatorium presenterade vid en konsert i Knutssalen i går afton sina lärare i de praktiska ämnena sång violin, piano och kontrabas. Det befanns därvid, att den nya musikanstalten lyckats förvärfva på skilda områden verkligt dugande förmågor.
Det är anmälarens ringa mening att Malmö med sin rika slättbygd mycket väl bör kunna ”bära” ett konservatorium. Stadens musiklif kan icke annat än vinna på den ökade kunskap och därmed det ökade intresse, som befintligheten af en dylik musikskola gifvetvis måste hafva till följd. Ja det synes rent ut icke vara möjligt för musiklifvet att kristallisera ut sigtill fasta former utan en dylik fast punkt.
Tanken att här i staden grunda en fast musikskola måste därför i och för sig af hvarje verkligt musikintresserad omfattas med en sympati, inför hvilken de små synpunkterna måste vika. Konsten är i verklig mening internationell, och det kommer härvid mindre an på, om ledarna af anstaltens verksamhet är svensk eller italienare, än att saken skötes efter goda principer. Och då ingen svensk velat göra språnget i det okända, skola vi med nöje understödja en annans försök.
Af de herrar lärare, som i går presenterade sin konst, har herr Johannes Elmblad för svenskarna ett känt och ryktbart namn. Ehuru numera icke i sin fulla krafts dagar visade han i föredragandet af Kjerulfs ballad ”Skeppet”, att han ännu har välde öfver sin voluminösa stämma, och det dramatiska läroämnet i honom fått en lärare, som kan ösa ur ett lifs erfarenhet. Konserten inleddes med Beethovens ciss-mollsonat, opus 27 nr 2, spelad af herr Carl Schæffer. Denne lade härvid i dagen en beaktansvärd förmåga af klar temagestaltning och en förträfflig nyanseringskonst. I Liszt’s ”Rhapsodi” nr 5 och Paderewskis ”Cracovienne fantastique” dokumenterade han sig därtill som såsom en duktig bravurspelare – en sak, som ingalunda är att beklaga.
Violinens företrädare, herr Giovanni Turicchia, synes vara den av instrumentalisterna, som förfogar öfver den största fonden af musikaliskt temperament, och hans föredragande af Svendsens ”Romans”, Wieniawskis ”Faust-fantasi” samt Paganinis fantasi ”Mosé” på G-strängen gaf vid handen, att hans tekniska färdigheter måste ställas på en mycket hög nivå. Man saknade i går visserligen det plastiska lugn i föredraget, som är toppen af musikalisk konst, men saken förklaras lätt af den tydliga tillfälliga nervositeten. Äfven herr Guido Gallignani behärskade tydligen fullt sitt instrument, ja, åstadkom rent förbluffande saker. Hans nummer hade ju dock – frånsedt dokumenteringen – endast kuriositetens intresse. Starkt bifall kom de uppträdande till del och flera extranummer gåfvos.
Malmö Musikkonservatorium kan således sägas härmed i viss mening hafva gjort en lycklig start. Vid en löpning är detta, som bekant en god sak. Afgörande för en lång löpning blir dock till sist kraften och uthålligheten. Men sätter man verkligen in allt, hvad man har af detta, så bör man ha utsikt att lyckas.
Redan efter en månad startade konservatoriet en serie s.k. musikföredrag, några speciella tonsättare skildrades i ord och ton i ganska brokiga konsertprogram, i vilka lärare och elever medverkade. Premiären ägde rum i Odd Fellow-logens festsal. Teoriläraren, kantor Christian Nilsson, föreläste om Buxtehude och Corelli, och för musikillustrationerna svarade:
1907-10-29
Carl Schæffer, orgel/piano
Giovanni Turicchia, violin
Elever: G. Westerlund, piano
Thyra Johnsson, piano
Signe Hellberg, sång
Strungk, Delphin (1631-1694)
Orgelchorale: Lass mich dein sein und bleiben
Buxtehude, Dietrich (1637-1707)
Passacaglia, d-moll (Piano à 4 händer)
Corelli, Arcangelo (1653-1713)
Violinsonat D-dur
Buxtehude, Dietrich
Ciaconna e-moll (Piano à 4 händer)
Wagner, Richard (1813-1893)
Elsas dröm ur ”Lohengrin”
Schumann, Robert (1810-1856)
Die Rose, die Lilie
Vieuxtemps, Henri (1820-1881)
Ballad och Polonäs för soloviolin
1907-11-25
Giovanni Turicchia, violin
Guido Gallagnani, kontrabas
Carl Schæffer, piano
Elever i sång, violin & piano
Händel, Georg Friedrich (1685-1759)
Konsertsonat för kontrabas och piano
Leclair, Jean-Marie (1697-1764)
Air – Allegro
Händel, Georg Friedrich
Konsert för 4-händigt piano
Celebre Largo för sång, violin och piano
Saint-Saëns, Camille (1835-1921)
Introduction och Capriccio för violin
Liszt, Franz (1811-1886)
Rhapsodie Hongroise för piano
Händel och Leclair ägnades nästa musikföredrag. Lärarna Guido Gallagnani och Carl Schæffer inledde konserten med en Händel-sonata, varpå några konservatorieelever spelade verk av Leclair och Händel. Konserten avslutades av Turicchia och Schæffer med sentida verk enligt ovanstående detaljprogram.
Året 1908 inleddes av Giovanni Turicchia och Carl Schæffer med en violinsonat av Francesco Veracini, och sedan denne och Domenico Scarlatti presenterats i den sedvanliga föreläsningen, framförde Carl Schæffer och elever bl a några sonator av den sistnämnde tonsättaren. Som avslutning spelade Turicchia Pablo Sarasates ”Zigenarvisor”.
Det femte ”musikföredraget” 1908-02-23 ägnades Joseph Haydn. Efter att två pianoelever à quatre mains utfört en av D-dursymfonierna och tonsättaren presenterats, spelade bl a duon Turicchia-Schæffer en violin- och en pianosonat. Konserten, som ägde rum i konservatoriets lokal, Engelbrektsgatan 32, avslutades grandiost med finalen ur Verdis opera ”Ödets makt”, arrangerad för stråkorkester, orgel, sopran obligato och kör av konservatoriets grundare och direktör Giovanni Tronchi.
Det sjätte ”musikföredraget” ägnades Mozart och inleddes med uvertyren till ”Trollflöjten” – i programmet ”Flauto Magico” – utförd av 3 elever vid pianoklaviaturen. Efter Chr. Nilssons föreläsning spelade eleven Elsa Frostenson 2 satser ur en konsert i F-dur och eleven Aurelio Tronchi violinkonserten nr 1, B-dur. Carl Schæffer framförde c-moll-fantasin för piano och tillsamman med Turicchia violinsonaten i B-dur, K 378.
Som synes förekom inget 1800-talets virtuosnummer som slut.
Antonio Vivaldi och Carl Maria von Weber var huvudpersoner vid vårens sista ”musikföredrag” 1908-04-28. Schæffer och Turicchia spelade en violinsonata i d-moll av den gamle italienaren, som även företräddes med en konsert för tre violiner, exekverad av Turicchia och två kvinnliga elever. Uvertyren till operan ”Friskytten” spelades i ett 6-händigt arrangemang av Schæffer och två elever. En Cavatina ur samma opera och en aria ur operan ”Oberon” sjöngs av en kvinnlig elev. Giovanni Turicchia och dir. Tronchi spelade en violinkonsert i d-moll av Vivaldi, och slutligen spelade Carl Schæffer Webers ”Inbjudning till dans”.
Konservatoriet har redan under sitt första år rönt stor uppmuntran och haft många elever. Vid den nu ingående årskursen utvidgas läroämnena i betydande grad, så att undervisning kommer att lemnas på de flesta stråk- och blåsinstrument.
Bland de nya lärarna märks violoncellisten Gottardo Vecchi.
Årsberättelsen anger elevantalet till 87. 15 konserter och musikföredrag ägde rum, varav en konsert i vardera Landskrona, Lund och Ystad. Malmö stad bidrog med 1000 kronor till 6 frielevplatser. Liknande kommunala bidrag utbetalades årligen framgent.
I fortsättningen kan det vara av intresse att se hur ett kammarmusicerande tar form i och med att Gottardo Vecchi knyts till konservatoriet. I W.S.-recensionen av säsongens första konsert framhålls det t ex:
”Herrar Schæffer och Turicchia äro ju för Malmö-publiken redan kända och uppskattade kammarspelare. De hafva i herr Gottardo Vecchi fått en värdefull medhjälpare i kammarmusiken, det visade hans diskreta och påpassliga handhafvande af cellostämman.”
1908-10-11
Giovanni Turicchia, violin
Gottardo Vecchi, violoncell
Carl Schæffer, piano
Giovanni Tronchi, piano
Mozart, Wolfgang Amadeus (1756-1791)
Pianotrio B-dur, K 502
Sjögren, Emil (1853-1918)
Violinsonat g-moll, op 19
Goltermann, Georg (1824-1898)
Violoncellkonsert a-moll
Taubert, Ernst Edv. (1838-1934)
Preludium, op 42: 1 - Rondo, op 58 III -
Zigeunerstück, op 42 för piano
Sarasate, Pablo de (1844-1908)
Romanza Andaluza - Yota Navarra
MK 4
1908-11-01
Giovanni Turicchia, violin
Gottardo Vecchi, violoncell
Carl Schæffer, piano
jämte 3 elever
Giovanni Tronchi, dir.
Mozart, Wolfgang Amadeus (1756-1791)
Pianotrio C-dur, K 548
Grieg, Edvard (1843-1907)
”Från Holbergs tid”, suite i gammal stil
Tronchi, Giovanni (1876-1953)
Melodi för stråkvartett -
Menuett för stråkkvintett
Tjajkovskij, Pjotr (1840-1893)
Sérénade melancolique
Hauser, Miska (1822-1887)
Rhapsodie Hongroise för soloviolin
Bandini, P. (arr. G. Tronchi)
Invocazione alla Vergine för sopran, flöjt, orgel och stråkork.
MK 5
1908-11-30
Giovanni Turicchia, violin
Gottardo Vecchi, violoncell
Carl Schæffer, piano
3 elever
Giovanni Tronchi, piano
van Beethoven, Ludwig (1770-1827)
Pianotrio D-dur, op 70
Widor, Charles (1845-1937)
Romance e-moll för violin
Nachez, Tivadar (1859-1930)
Danses Tziganes för soloviolin
Rossini, Gioacchino (1792-1868)
Uvertyr till op ”Barberaren i Sevilla”
tre elever piano à 6 mains
Saint-Saëns, Camille (1835-1921)
Violoncellkonsert a-moll
Paganini, Nicoló (1782-1840)
Moses-variationer på g-strängen
MK 6
1908-12-18
Giovanni Turicchia, violin
Gottardo Vecchi, violoncell
Carl Schæffer, piano
1 celloelev / 3 pianoelever
Giovanni Tronchi, piano
van Beethoven, Ludwig (1770-1827)
Violinsonat A-dur, op 47
Klengel, Julius (1859-1933)
Andante ur Cello-concertino, op 7
Haydn, Joseph (1732-1809)
Pianotrio D-dur
Mozart, Wolfgang Amadeus (1756-1791)
Uvertyr till op ”Don Juan”
arr. för piano à 6 mains
Sinding, Christian (1856-1941)
Adagio ur op 10 för soloviolin
Wieniawski, Henri (1835-1880)
Fantasie Brillante ur op ”Faust”
MK 7
1909-01-31
Giovanni Turicchia, violin
Gottardo Vecchi, violoncell
Carl Schæffer, piano
van Beethoven, Ludwig (1770-1827)
Violinsonat F-dur, op 24
Pianotrio c-moll, op 1:3
Violinsonat G-dur, op 96
MK 8
1909-02-16
Giovanni Turicchia, violin
Gottardo Vecchi, violoncell
Carl Schæffer, piano
van Beethoven, Ludwig (1770-1827)
Violinsonat a-moll, op 23
Violoncellsonat F-dur, op 5:1
Violinsonat Ess-dur, op 12:3
MK 9
1909-03-25
Giovanni Turicchia, violin
Salomon Smith, viola
Gottardo Vecchi, violoncell
Carl Schæffer, piano
Ellen Rundqvist, sopran
Signe Hellberg, sopran
Giovanni Tronchi, dirigent
Kiel, Friedrich (1821-1885)
Pianokvartett a-moll, op 43
Schubert, Franz (1797-1828)
Violinsonat D-dur
2 elever
Bach, Johann Sebastian (1685-1750)
Solosonata för violin nr 6: Gavotta
Paganini, Nicoló (1782-1840)
Caprice nr 21
Ponchielli, Amilcare (1834-1886)
Ur operan ”Gioconda”, duett för sopraner
ork.-arr av Giovanni Tronchi
MK 10
1909-05-08
Giovanni Turicchia, violin
Gottardo Vecchi, violoncell
Carl Schæffer, piano
van Beethoven, Ludwig (1770-1827)
Violinsonat A-dur, op 30:1
Violoncellsonat A-dur, op 69
Violinsonat c-moll, op 30:2
MK 11
1909-09-26
Giovanni Turicchia, violin
Gottardo Vecchi, violoncell
Carl Schæffer, piano
Elna Tofft, sopran
Alfred Tofft, piano
Mendelssohn, Felix (1809-1847)
Pianotrio d-moll, op 49
Andersen, Sophus (1859-1923)
Nu brister i alle de kløfter
Tofft, Alfred (1865-1931)
Syng, Moder
Bruch, Max (1828-1920)
Violinkonsert d-moll (sats I)
Lalo, Edouard (1823-1892)
Symphonie Espagnole (sats I)
Schubert, Franz (1797-1828)
Heidenröslein
Tofft, Alfred
Le bal - Valsaria
MK 12
1909-10-24
Giovanni Turicchia, violin
Gottardo Vecchi, violoncell
Carl Schæffer, piano
Elevtrio
Haydn, Joseph (1732-1809)
Pianotrio D-dur
Wieniawski, Henri (1835-1880)
Legend för soloviolin
Vieuxtemps, Henri (1820-1881)
Ballade et Polonaise för soloviolin
Haydn, Joseph (1732-1809)
Violoncellkonsert D-dur
Liszt, Franz (1811-1886)
Rhapsodie Hongroise nr 1
MK 13
1909-10-28 (Helsingborg)
MK 14
1909-11-02 (Lund)
MK 15
1909-11-13 (Ystad)
Hrr Turicchia, Vecchi och Schæffer upprepade sitt program från Malmö MK 11(1909-09-16) i Helsingborg och Lund, medan Elna Tofft, ackompanjerad av Giovanni Tronchi, framförde några andra romanser:
Mendelssohn, Felix (1809-1847)
Pianotrio d-moll, op 49
Brahms, Johannes (1833-1897)
Meine Liebe ist grün
Tofft, Alfred (1865-1931)
Die Sonne ist niedergegangen
Maman, dites-moi
Alabiev, Aleksandr (1787-1952)
Die Nachtigall
Dessa romanser framfördes även i Ystad, där Mendelssohns pianotrio utbyttes mot
Haydn, Joseph (1732-1809)
Stråkkvartett F-dur, op 76:3 spelad av Turicchia – Salomon Smith – Alfred Collin – Gottardo Vecchi
Malmö Musikkonservatoriums konsert
i hotell Mollbergs stora sal härstädes i går hade samlat ganska många åhörare, men ”överfullt hus” borde dock rätteligen tett sig för de konserterande, ty deras prestationer voro verkligen förträffliga
noterade ÖRESUNDSPOSTEN, medan YSTAD ALLEHANDA utförligare bedömde gästspelet, som …
… i lördags afton hade samlat i det allra närmaste fullsatt salong och blev, såsom man kunde vänta, ett musiknöje av första rang. Den inleddes med en stråkkvartett av Haydn, spelad av hrr Turicchia, Smith, Collin och Vecchi. Såväl de muntra, lekande satserna som andantet, däri österrikiska folksången utgör ledmotivet, fingo en ypperlig tolkning. Fru Elna Tofft från Köpenhamn (född svenska) bidrog till programmet med fyra visor. Hon besitter en välklingande sopran och ett utmärkt föredrag, däri man även fick höra ett vackert prov på hennes förmåga som koloratursångerska. Herr Turicchia spelade ett violinsolo, ballad och polonäs av Vieuxtemps, som fick ett glänsande utförande. Det samma kan sägas om hr Vecchis violoncellnummer och hr Schæffers pianospel vilka båda voro charmanta och anslående. Direktör Tronchi ackompanjerade å piano till sångerna och violoncellen. Samtliga nummer belönades med ihållande applåder.
Som totalomdöme kan sägas, att musiken var härlig, programmet omväxlande och utförandet mästerligt, vadan det hela gjorde ett mycket angenämt intryck.
MK 16
1909-12-12 (Hbg)
Giovanni Turicchia, violin
Gottardo Vecchi, violoncell
Carl Schæffer, piano
Corelli, Arcangelo (1653-1713)
Sonata för violin och piano
van Beethoven, Ludwig (1770-1827)
XII variationer över ett tema ur
Mozarts ”Trollflöjten”
Brahms, Johannes (1833-1897)
Pianotrio C-dur, op 87
MK 17
1910-02-27
Giovanni Tronchi, flöjt
Giovanni Turicchia, violin
Salomon Smith, viola
Gottardo Vecchi, violoncell
Carl Schæffer, piano
MMK:s stråkorkester, dir. Giovanni Tronchi
Grieg, Edvard (1843-1907)
Våren – Hjertesår
Sinding, Christian (1856-1941)
Romans e-moll
Mendelssohn, Felix (1809-1847)
Violinkonsert e-moll
Bruch, Max (1838-1920)
Kol nidrei
Popper, David (1845-1913)
Tarantella
van Beethoven, Ludwig (1770-1827)
Serenad för flöjt, violin och viola D-dur, op 25
I Beethovens D-durserenad för flöjt, violin och viola, medverkade hr Salomon Smith med sin nobla konst. Hr Turicchia utförde violin- och dir. Tronchi flöjtstämman. Det entusiastiska bifall, hvarmed publiken hyllade de tre herrarna, adresserade sig ickeminst till dir. Tronchi för hans charmanta utförande av flöjtstämman.
W-n
Konservatoriekonserten i går afton inrangerade sig värdigt i raden af den så småningom verkligt populär vordna anstaltens musiktillställningar. Odd-fellowlogens festsal var öfverfylld och många fingo nöja sig med ståplatser.
Orsaken till det särskildt lifliga intresset får naturligtvis tillskrifvas den celebre gästen för aftonen, hr Salomon Smith, som ställt sin präktiga altfiol till förfogande, men äfven programmet i öfrigt var ju stort och lockande nog. (--) Den Beethovenska serenaden kan icke täfla med sitt systerverk, serenaden, op 8, för fiol, altfiol och cello (här nyligen spelad å Bryssel-kvartettens konsert), men är icke desto mindre i och för sig ett intressant opus, mest gemytligt i den Haydnska stilen. (--)
Utförandet var vårdadt och pietetsfullt på alla händer. Hr Salomon Smith är ju sedan länge känd som ifrig, fin och säker kammarmusiker, och hr Giovanni Tronchi visade sig i sin nya egenskap som flöjtist som den habile, samvetsgranne och skicklige man han är.
W. S.
Konserten celebrerades genom att herr Salomon Smith medverkade – en omständighet, som möjligen utgör förklaringen till det ovanliga tilloppet av folk. I en serenad av Beethoven för flöjt, violin och viola, trakterade nämligen herr S. det sistnämnda instrumentet. Flöjtstämman utfördes av direktören själv, som därvid dokumenterade sig som en rutinerad flöjtspelare. Serenaden, som bär opustalet 25, och sålunda tillhör mästarens tidigare alstring, är av övervägande melodiös karaktär och röjde inte särdeles mycket av den äldre Beethovens djup. Ett undantag utgjorde tredje satsen, i vilken lejonklon ibland stack fram.
Bgn
Några kända musikprofiler möter man i dessa recensioner.Ystadsapotekaren, kammarmusikentusiasten Salomon Smith förekommer ffg i malmökonservatoriets historia – det finns anledning tro, att det nu inledda samarbetet hade en viss betydelse för grundandet av Malmö Kammarmusikförening senare samma år. Bakom signaturen W.S. dolde sig musikanmälaren i Sydsvenska Dagbladet, William Smith, som även han tillhörde grundarna. Signaturen Bgn, överläraren Carl Berggren i Malmö, kom att i många år framstå som tidningen Arbetets respekterade musikanmälare. (Som synes är han den ende bland recensenterna som anammar stavningsreformen).
Vårsäsongen 1910 avslutades med en lärarkonsert, som i SDS ägnades sedvanligt gott recensionsutrymme:
MK 18
1910-04-24
Giovanni Turicchia, violin
Gottardo Vecchi, violoncell
Carl Schæffer, piano
Giovanni Tronchi, piano
Smetana, Friedrich (1824-1884)
Pianotrio g-moll, op 15
van Beethoven, Ludwig (1770-1827)
ur Violinkonsert D-dur, sats II-III
Schubert Franz (1797-1828)
Ständchen, arr Liszt
Liszt, Franz (1811-1886)
Waldesrauschen
Kiel, Friedrich (1821-1885)
Tre stycken för violoncell och piano
Herrar lärare vid konservatoriet gåfvo i går afton å vanlig lokal sin sista konsert för säsongen, hvarvid de för sig sammanställt ett för sina nyheter såväl som gedigenhet lika utmärkt program.
Gemensamt utförde hrr C. Schæffer, G. Turicchia och Vecchi trio i G-moll af Fr. Smetana, ett i synnerhet i pianopartiet tekniskt svårt verk, af mycken och egenartad skönhet och med uttrycksfull, ofta recitativisk melodiföring, betingad antagligen af den säregna och dystra impulsen till – en liten dotters död. För oss svenskar har nyheten äfven ur en annan synpunkt ett visst intresse. Dess upphofsman, den böhmiska musikens första och kanske största namn, har nämligen i hela fem år såsom dirigent i Göteborg (1885-1861) ägnat sina krafter åt utvecklingen af svenskt musiklif. Ett minnesmärke däröfver har han satt sig själf i en symfonisk tondikt, Hakon Jarl.
Af Beethovens violinkonsert i D-dur har hr Turicchia förut under säsongen kreerat första satsen. För ett riktigt återgifvande af dennas lugnt flytande, plastiskt sköna melodiska linje erbjuder hans nervösa temperament icke de allra bästa betingelser.
Utförandet af larghettot, om hvilket annars det nyss sagda i lika hög grad gäller, bevisar emellertid, att denna nervositet kan behärskas och hans temperament, en gång väl intvingadt i en lugnare fåra, därvid också lyckas lägga upp en bred och stor ända till slutet genomförd melodi. Ännu mera till sin fördel var han emellertid i den humoristiska och liffulla sista satsen.
Herr Schæffer spelade Schubert-Liszt’s ”Ständchen” och Liszts ”Waldesrauschen”, båda med teknisk redighet, musikaliskt klart och med äkta poetiskt föredrag.
I ett litet extranummer ur egen fatabur ”Mormors visa” gaf han bevis på sin kompositoriska talang. Den lilla täcka, i all sin anspråkslöshet helgjutna tingesten borde kunna få komma ut till en större allmänhet – dess popularitet är på förhand gifven.
Tre stycken för violoncell och piano af Fr. Kiel afslutade programmet. De två första, i a-moll och d-moll, äga en behaglig, något lättköpt melos – verket är utgifvet under opus 12 – det tredje i C-dur grep något originellare i strängarna. Herr Vecchi tog med flärdfria, något tillbakadragna, men genommusikaliska spel ut af verket, hvad som kunde tagas och tillvann sig liksom de öfriga uppträdande publikens synnerliga bevågenhet. Herr Tronchi gaf i Beethoven-konsertens pianoparti violinisten ett godt och säkert stöd.
W. S.
I en tyvärr odaterad recension avseende en konsert, som konservatorielärarna gav i Lund omkring månadsskiftet november-december 1908, väckte signaturen -n-r-n en fråga, som skulle få svar. Tyvärr saknas konsertprogram, men det låter sig konstrueras med stöd av recensionen. Medverkande var:
MK 19
1908-nov/dec
Giovanni Turicchia, violin
Gottardo Vecchi, violoncell
Carl Schæffer, piano
Signe Hellberg, sopran
Giovanni Tronchi, piano
van Beethoven, Ludwig (1770-1827)
Pianotrio D-dur, op 70
Grieg, Edvard (1843-1907)
Holberg-Suite
Bandini, P. (1847-1929)
Ave Maria
Saint-Saëns, Camille (1835-1921)
Violoncellkonsert a-moll
Tjajkovskij, Pjotr (1840-1893)
Sérénade mélancolique
Paganini, Nicoló (1782-1840)
Variationer över ”Mose bön” på G-strängen
Efter åhörandet af gårdagens konsert är man fullt på det klara med, hvilken framstående roll Malmö musikkonservatorium spelar i vår grannstads musiklif. Ett allt större antal elever tillgodogör sig dess undervisning, som med sådana lärare bör blifva synnerligen fruktbärande, och därjämte hafva dess konserter och musikföredrag på helt kort tid alldeles omskapat publiken och bragt musikintresset till en höjd, som det aldrig förut hunnit. Dessa konserter äro städse fulltaligt besökta och man måste snart se sig om efter en rymligare lokal.
”Det musikintresserade Lund” tycks däremot snart vara en myt; kunde direktör Tronchi, hvars energiska arbete till musiklifvets höjande i Malmö förtjänar det största erkännande, väcka till lif äfven det domnande musikintresset i vår goda stad, så vore vi honom stort tack skyldiga, men det ser mörkt ut, eller hvad sägs om en åhörareskara på cirka 50 i salen och ett par 10-tal på läktaren?
Den präktiga konserten bjöd som inledningsnummer på Beethovens härliga D-durtrio op 70. Då detta verk senast kom till utförande här, spelades det af det celebra klöfverbladet Lady Hallé, professor Neruda och fröken Johanne Stockmar.
Den tolkning, som i går gafs detsamma af hrr Turicchia, Vecchi och Schæffer, kommer icke upp mot den förstnämnda, men det spelades redbart och med godt samspel; däremot saknade man den klassiska bredden.
Griegs Holberg-Suite, en af de klaraste pärlorna i den genialiske mästarens tondiktning, utfördes förtjänstfullt af hr Schæffer; intrycket stördes dock af flygelns bristfälliga stämning.
En intressant nyhet var Bandinis Ave Maria sopran med accompagnement af piano, orgel, violin och violoncell. Den sjöngs mycket tilltalande af fröken Signe Hellberg, som visade sig förfoga öfver en icke stor men böjlig, hög sopran af särdeles behaglig timbre. Den nya sångerskan belönades med lifligt bifall.
Angenämt var att stifta bekantskap med konservatoriets nyanställde lärare, cellisten hr Vecchi, ehuru hans konstnärliga egenskaper knappast kunde göra sig fullt gällande i Saint-Saëns konsert. Han spelar osvikligt rent och besitter en högt uppdrifven teknik, men kompositionen gaf honom ej tillfälle att visa prof på sin konstnärliga uppfattning. En förvånande liten och spröd ton torde få skrifvas på instrumentets räkning.
Konserten afslutades med Tschaikowskis sköna Sérénade mélancolique och Paganinis kolossalt svåra variationer på G-strängen ur ”Mose bön”, båda präktigt spelade af hr Turicchia till ett synnerligen läckert accompagnement af hr Tronchi. – Bifallet var hela aftonen synnerligen lifligt och hjärtligt.
-n-r-n
”Musikfejden”
De invandrade musikernas framgångar i Malmö sågs inte med blida blickar i Lund. I den 1910 utgivna pamflettartade presentationen av det i Lund 1909 grundade Sydsvenska Musikkonservatoriet framhåller utgivaren, konservatoriets t f föreståndare, musikdirektören, organisten i Allhelgonakyrkan N. P. Norlind, att han
… redan för ett tiotal år sedan umgicks med planen att i Lund upprätta ett större musikläroverk, där icke blott de kyrkomusikaliska discipliner kunde studeras (en skola för dylikt ändamål har för 10 år sedan grundats av undertecknad med fru samt arbetat med god framgång och under alltjämt stigande förtroende från allmänhetens sida), utan även andra musikaliska fackämnen av såväl teoretisk som praktisk art skulle utgöra föremål för undervisning. …
Emellertid trodde sig undertecknad finna, att tiden då ej var mogen för en sådan plans realiserande dels på grund av den brist på intresse, som visades av en och annan musiker, med vilken jag mera privat och i förbigående meddelat mig om planen, och dels samt särskilt på grund av det förhållande, att två dylika företag, som under 90-talet startat, det ena i Malmö, det andra i Helsingborg, dogo nästan i sin linda trots ledarnas kända musikaliska kompetens. Då det emellertid visat sig, att den musikskola, benämnd Malmö Musikkonservatorium, som bildats av några utländska musiker från ett restaurantkapell under ledning av italienaren Giovanni Tronchi, kunnat under ett par års tid, med ett visst intresse från allmänhetens sida, fortfara med sin verksamhet, såg undertecknad däri ett tecken om lyckliga konjunkturer för upprättande av musikläroverk i landsorten. Därför anslöt jag mig med stort intresse till idén att här i Lund, bildningens metropol i Sydsverige, grundlägga ett nationellt musikläroverk.
I sammanhanget bör också nämnas den tidningspolemik som föranleddes av kapellmästaren Andreas Halléns inlägg ”Utländska musikanters eröfringar i Sverige”. N. P. Norlind refererar till en av Sydsvenska Musikkonservatoriets sekreterare, rektorn vid Eslöfs samskola teol. lic. Teodor Nyström.
När tanken på konservatorium i någon form rann upp, är mig ej bekant. Anledningen för mig att biträda den var en viss herr Tronchis angrepp på kapellmästare Andreas Halléns artikel om ”Utlänska musikanter”. På ett för Sk. Dagbladet mindre smickrande sätt jordes i dess organ en del uttalanden, vilka liksom herr Tronchis fullkomligt missförstodo och förvredo sakläget. Jag grep mig då an att föra herr H:s talan i ett jenmäle i Lunds Dagblad. (--) Senare publicerade jag i Sk. Aftonbladet några artiklar över ”Musiklivet i Sydsverige”.
Dessa voro ejentligen den tändande gnistan för det nya företaget.
I konservatoriets årsberättelse har den nämnda polemiken inte berörts.
Endast ett av de dåtida pressklippen har bevarats i Vecchis klippbok.
En insändare, som tecknar sig A. G. har i Eder tidning med anledning af den sedan någon tid pågående ”musikfejden” tagit till orda och under anonymitetens slöja och med en själftagen kompetens sökt misstänkliggöra lärarnas vid Malmö musikkonservatorium kompetens genom en passus som lyder, ”om t ex. Beethoven råkat vara närvarande vid Malmö musikkonservatoriums första Beethoven-afton skulle han blifvit mycket förvånad om man upplyst honom om att de utförande voro lärare vid ett musikkonservatorium i ett så musikälskande land som Sverige” …
Med förlof: Hur vet A. G. detta? På hvilka sakliga skäl grundar Ni Ert påstående? Känner Ni som ”musikvän” Beethoven i hans kompositionsformer och innehåll tillräckligt för ett så hårdt omdöme? Gentemot A. G:s musikaliska kompetens ber jag att få, för min del sätta intyg, som jag genom mitt arbete lyckats förvärfva från fullt kompetent håll.
Vecchi bifogar till sin insändare sitt examensdiplom från ”Das Stern’sche konservatorium” i Berlin, där han efter 4 års violoncellstudier framgångsrikt visat sin skicklighet som solist, kammarmusiker och orkesterinstrumentalist. Sedan han dessutom avlagt examensprov i harmonilära och avancerad kontrapunkt har han visat sin kunnighet som pedagog. Vid den ifrågavarande Beethoven-aftonen, den första i en aviserad serie, spelade Giovanni Turicchia och Carl Schæffer violinsonaterna i F-dur, op 24 och G-dur, op 96 och med Gottardo Vecchi pianotrion i c-moll, op 9:3. Konserten ägde rum den 31 januari 1909 och Vecchi bevarade recensionen:
Malmö Musikkonservatorium påbörjade i går afton den Beethovenska sonatserie, som förut bebådats till glädje för alla beundrare och vänner af denna intima konstart. Det är en värdig uppgift för konservatoriet och dess direktör G. Tronchi, att i en följd göra dessa verk af en musikens hero bekanta för en större allmänhet, som i vår stad ej är bortskämd på kammarmusikunderhållning, än mindre på sådan med program, som genom frånvaron af andra kompositörer helt framhåller den Beethovenska stilen och hans genomarbetade kompositionsarts fulländade konst. Att i går publiken ej fulltaligt infunnit sig, får ej nedslå modet hos vederbörande, som antagligen nog tagit med i beräkningen, att publiken måste vänjas vid dessa aftnar af enhetlig stil. Början gjordes i går med sonaten i F-dur, som fått namnet ”Frühlingssonat”. I alla sina satser andas den frid och lugn, och sonaten flyter fram i andaktsfylld ro med en underström af vårförhoppningarnes lycka och glädje. Samma stämning kom fram i G-dur sonatens första sats med dess originella karakteristiskt genomförda förslagsmotivminnande om fågeldrill. Allegrettots smekande och dessemellan à la polka rörliga rytmer väckte lifligt intresse genom sin mäktiga, äkta klang af Beethoven. Emellan de båda utfördes en trio för piano, violin och cello i C-moll. De exekverande utgjordes af lärarne vid konservatoriet hrr Schæffer, Turicchia och Vecchi, som lyckligt framhäfde sina instrumentegenskaper å resp. instrument.
E. G.
Framgångsrika musikanter
”Musikanterna från restaurantkapellet i Malmö” hade onekligen vissa framgångar. Malmö Musikkonservatorium kunde under sitt fjärde verksamhetsår notera, att elevantalet steg till 147. I årsberättelsen heter det:
Flera nya lärare anställdes till de förutvarande, nämligen John W. Heintze, piano; Anton Salmson, dramatik; R. Galli, blåsinstrument; W. Talvi, sång och fru Maria Vecchi, italienska språket. Herr Carlstedt lämnade konservatoriet med förra kursen för att ägna sig åt privatundervisning.
Antalet konserter var 14, därav en presentationskonsert av hr John Heintze; konserter gåvos också i Eslöv, Hälsingborg, Landskrona, Lund, Tomelilla, Trälleborg och Simrishamn. Härtill kommer den medverkan konservatoriets lärare lämnade i sju av den nybildade kammarmusikföreningens konserter.
Denna bildades under hösten 1910 på initiativ av direktör Tronchi. För föreningens framgång nedlades ett icke ringa arbete av konservatoriets lärare. Bland andra intresserade vilka också lämnat värdefullt stöd åt föreningen genom medverkan må i främsta rummet nämnas herrar apotekare Salomon Smith, fabrikör Sven Malmström samt musikdirektör N.G. Strömberg.
Den driftighet varmed direktör Tronchi skötte sitt konservatorium gjorde att allt som ansågs vara av betydelse för dess välfärd intog första rummet och hänsynen till kostnaden vara av underordnad beskaffenhet.
Ett bevis härpå var den nya piporgel, omfattande 9 stämmor fördelade på två manualer och pedal, som anskaffades och uppsattes i konservatoriets konsertsal av orgelfabrikör Olof Hammarberg i Göteborg. Hösten 1910 inrättades en särskild körsångskurs.
Förberedelser till en stående symfoniorkester, vars verksamhet skulle understödjas av konservatoriet genom lärares medverkan vidtogos av Direktör Tronchi vårterminen 1911; planen var att efter hand även elever skulle medverka, för vinnande av färdighet i ensemblespel.
Med fjärde kursen avgingo tvänne av konservatoriets lärare, nämligen herrar Schæffer och Turicchia, den förre till verksamhet i Berlin, den senare till anställning vid k. hovkapellet i Stockholm. Båda hade varit i konservatoriets tjänst sedan dess tillkomst och uppskattades för nitiskt, fruktbärande arbete.
MMK arbetar parallellt med Malmö Kammarmusikförening
En intressant upplysning ger som synes årsberättelsen beträffande grundandet av Malmö Kammarmusikförening. Kanske Salomon Smiths roll något överskattats i sammanhanget. Vid konstitutionssammanträdet var konservatoriet starkt representerat av hrr Tronchi, Turicchia och Vecchi. Kammarmusikföreningens bevarade program 1910-1911 visar också, att verksamheten helt byggdes på konservatorielärarnas medverkan. Vid sidan av kammarmusikföreningens spelaftnar gav konservatoriet, såsom nämnts i årsberättelsen, en egen serie konserter. I Gottardo Vecchis klippbok har följande noterats:
MK 20
1910-09-25
Giovanni Turicchia, violin
Gottardo Vecchi, violoncell
Carl Schæffer, piano
Wladimir Talvi, sång
Giovanni Tronchi, piano
van Beethoven, Ludwig (1770-1827)
Pianotrio D-dur, op 70
Vieuxtemps, Henri (1820-1881)
Fantasia appassionata
Söderman, August (1832-1876)
Kung Heimer och Aslög
Schubert, Franz (1797-1828)
Erster Verlust - Die Post
Svendsen, Johan (1840-1911)
Violoncellkonsert D-dur, op 7
Schumann, Robert (1810-1856)
Novellette op 21:8 för piano
MK 21
1910-10-16
Giovanni Turicchia, violin
Sven Malmström, violin
Salomon Smith, viola
Gottardo Vecchi, violoncell
Carl Schæffer, piano
Giovanni Tronchi, piano
Haydn, Joseph (1732-1809)
Stråkkvartett Ess-dur, op 33:2
van Beethoven, Ludwig (1770-1827)
Violoncellsonat g-moll, op 5:2
Sibelius, Jean (1865-1957)
Barcarola, op 8 – Caprice
Tartini, Giuseppe (1692-1770)
”Didone abbandonata” – sonata
Paganini, Nicoló (1782-1840)
Mosé, Variazioni di Bravura på G-strängen
Konservatoriekonserten. Malmö musikkonservatorium har nu en gång för alla gjort sina konserter så kända, att något särskildt omnämnande af hvar och en af dem snart torde vara öfverflödigt.
Vi konstatera därför endast, att samtliga nummer vid gårdagens konsert erhöllo ett charmant utförande och att den talrika publiken genom smattrande applåder visade sin tacksamhet.
I Haydns stråkkvartett op 71 medverkade, förutom två av konservatoriets lärare, hrr S. Malmström och vår frejdade sångare, apotekaren Salomon Smith.
MK 22
1910-12-09
Giovanni Turicchia, violin
Sven Malmström, violin
Salomon Smith, viola
Nils Georg Strömberg, viola
Gottardo Vecchi, violoncell
Carl Schæffer, piano
Anders Rasmuson, piano
Mendelssohn, Felix (1809-1847)
Stråkkvintett B-dur, op 87
Lindner, August (1820-1878)
Violoncellkonsert, op 34
Liszt, Franz (1811-1886)
Années de Pélegrinage – Vallée d´Obermann
Sjögren, Emil (1853-1918)
Violinsonat e-moll, op 24
Musikkonservatoriet gav i fredags sin sista konsert för denna termin, efter ett program, som gjorde den till en värdig avslutning på den långa rad värdefulla musikaftnar, allmänheten denna som föregående terminer under senare åren bjudits uppe i Engelbrektsgatan 32. Det har på senare tiden varit regel, att kammarmusiken företrätts med en kvartett eller kvintett vid dessa konserter. Så även i går, då Mendelssohns melodirika och, särskilt i mellansatserna, tjusande vackra stråkkvintett i B-dur, op 87, spelades av hrr Turicchia, Salomon Smith, Malmström, Strömberg och Vecchi.
I nämnda herrar synes Malmö äntligen ha fått en kammarmusikensemble, vilken bör komma att bli av given musikkulturell betydelse genom att göra den enormt rika men för de flesta litet förnäma och svårtillgängliga litteraturen på detta område känd och värderad av en större allmänhet.
Om utförandet av ifrågavarande kvintett är i stort sett endast gott att säga. Hade man i andra satsen kunnat önska litet större ackuratess måste man i gengäld åt utförandet av den tredje skänka odelat erkännande; särskilt hrr Turicchia och Vecchi excellerade med en bredd och pondus i utförandet av adagiots dubbelkantilena, som gav glans åt hela satsen.
I Sjögrens violinsonat i e-moll gjorde de närvarande bekantskap – och en angenäm dito – med en ung pianist, vilket, om ödet och församlingen i S:t Petri så vill, torde komma att bli malmöbo i en nära framtid: det var nämligen med ene sökanden till organistbefattningen i Petri, dir. Anders Rasmusson, vilken ju som bekant provspelade i går. Hr R. visade sig vara en lika duktig pianist, som vi förut haft tillfälle lära känna som organist. Violinstämman till sonaten spelades av hr Turicchia med schvung och stil; i finalens ”con fuoco” hade hr T:s varmblodiga temperament full rörelsefrihet. Hrr Schæffer och Vecchi bidrogo med vardera ett solo för sina respektive instrument, bådadera dock av rätt otacksam art.
Bgn
Vid de i årsberättelsen nämnda skånska gästkonserterna framfördes i stort sett samma program. Turnén inleddes i Landskrona 1911-01-19 och avslutades i Simrishamn 1911-02-05. Senare besöktes Trelleborg och Hässleholm 1911-03-23/24. I samtliga pressklipp framhålles gästernas goda programval och det utmärkta framförandet. Turnén hade också blivit en publikframgång överallt utom i Lund, där recensenten avslutar sitt beröm: ”Ja, synd var det, att publiken var så fåtalig – men det var väl ”Grefven” som drog”.
MK 23
1911-01-19 (Landskrona)
MK 24
1911-01-21 (Trelleborg)
MK 25
1911-01-22 (Eslöv)
MK 26
1911-01-23 (Lund)
MK 27
1911-02-05 (Tomelilla)
MK 28
1911-02-05 (Simrishamn)
Giovanni Turicchia, violin
Gottardo Vecchi, violoncell
Carl Schæffer, piano
John W. Heintze, piano
Alma Lindberg, sopran
Giovanni Tronchi, piano
Smetana, Friedrich (1824-1884)
Pianotrio g-moll, op 15
Vieuxtemps, Henri (1820-1881)
Fantasia appassionata för vl/pi
Tronchi, Giovanni(1876-1953)
Ad una rosa trovata in terra per via
Hjärtat
Puccini, Giacomo (1858-1924)
Valsaria ur operan ”La Bohème”
Lindner, August (1820-1878)
Violoncellkonsert, op 34
Liszt, Franz (1811-1886)
La campanella
Chopin, Frédéric (1810-1849)
Polonäs Ass-dur
MK 29
1911-02-19
Giovanni Turicchia, violin
Gottardo Vecchi, violoncell
Carl Schæffer, piano
John W. Heintze, piano
Smetana, Friedrich (1824-1884)
Pianotrio g-moll, op 15
Vecchi, Gottardo (1873-1923)
Violin-Romanze, F-dur
Lalo, Edouard (1823-1892)
Symphonie espagnole (Allegro)
Bach, Johann Sebastian (1685-1750)
Svit nr 1, G-dur för solovioloncell
Rubinstein, Anton (1829-1894)
Etyd C-dur
MK 30
1911-03-23
Giovanni Turicchia, violin
Gottardo Vecchi, violoncell
John W. Heintze, piano
Dvorak, Antonín (1841-1904)
Pianotrio ”Dumky”, op 90
Goltermann, Georg (1824-1898)
Violoncellkonsert a-moll
Sibelius, Jean (1865-1957)
Idyll – Barcarole – Caprice
MK 31
1911-03-24
Giovanni Turicchia, violin
Gottardo Vecchi, violoncell
Frk. Holmquist, piano
Carl Schæffer, piano
van Beethoven, Ludwig (1770-1827)
Pianotrio B-dur, op 97
Mozart, Wolfgang Amadeus (1756-1791)
Adagio
Schumann, Robert (1810-1856)
Träumerei
Neruda, Franz (1843-1915)
Mazurek, op 64
Tjajkovskij, Pjotr (1840-1893)
Sérénade Mélancolique
Nachez, Tivadar (1859-1930)
Danses tziganes
Sjögren, Emil (1853-1918)
Violinsonat e-moll, op 13
Sinding, Christian (1856-1941)
Romans för violin, op 30
Chopin, Frédéric (1810-1849)
Polonäs Ass-dur
MK 32
1911-04-09
Giovanni Turicchia, violin
Gottardo Vecchi, violoncell
John W. Heintze, piano
Dvorák, Antonin (1841-1904)
Pianotrio ”Dumky”, op 90
Strauss, Richard (1864-1949)
Violoncellsonat F-dur, op 6
Brahms, Johannes (1833-1897)
Rapsodier h- & g-moll, op 79
Grieg, Edvard (1843-1907)
Violinsonat g-moll, op 13
Vårterminens sista ordinarie konsert formade sig till ett avskedstagande av de båda skickliga musikerna/lärarna Giovanni Turicchia och Carl Schæffer. Den förre flyttade till Stockholm som konsertmästare i Kungl. hovkapellet, den senare till Berlin som lärare vid konservatoriet.
Konservatoriekonserteni går afton var den sista i sitt slag för säsongen. Den blef också en värdig afslutning på de i stort sett gifvande musikaftnar, som dir. Tronchi beredt oss under året.
Gårdagens konsert var ju i mer än vanlig bemärkelse intressant, i det två af konservatoriets lärare togo afsked af publiken. Båda har under sin verksamhet härstädes hunnit förvärva sig många vänner, som lärt sig uppskatta det alltid lefvande intresset för uppgiften som varit ett framträdande drag hos såväl hr Turicchia som hr Schæffer. Hvad deras lärargärning beträffar, får den sitt bästa erkännande, sin bästa värdesättning af de många elever, som vid anstaltens musikföredrag på ett synnerligen lyckligt sätt skildt sig ifrån sina respektive uppgifter. Att de båda herrarna icke obetydligt bidragit till konservatoriets goda anseende som musikaliskt fostrande och väckande institution torde vara ett faktum.
Ett som vanligt i både kvalitativt och kvantitativt afseende aktningsvärdt program hade väl i sin mån lockat till fulltaligt besök.
Dvoráks Dumky-trio, op 90, bär liksom hans för ett år sedan af Brysselkvartetten spelade kvartett, naturlighetens och friskhetens kännemärke och fängslar jämväl genom sina för oss nordbor egendomliga stämningsmoment. Äfven tempot, det tunga och dröjande, i viss mån om långsamt marschtempo minnande och rytmik, förefalla något främmande. Hrr Turicchia, Vecchi och Heintze gåfvo densamma en lycklig tolkning.
Det af hrr Vecchi och Schæffer framförda verket af Richard Strauss, sonat i F-dur, op 9, var en nyhet för Malmö. Ett väl genomarbetat verk med i vissa satser melodiös karaktär.
Herr Schæffer har väl knappast under denna säsong lämnat ett så lysande prof på sin pianistiska skicklighet som i går. Hans mjuka men på samma gång energiska anslag, hans absoluta behärskning i passagespel, ett lugnt och värdigt föredrag, firade en vacker seger i de båda rapsodierna af Brahms.
W-n
Vårterminen 1911 slutar med en bemärkelsedag i konservatoriets historia. Då invigs den Hammarberg-orgel, som nämns i årsberättelsen, med en konsert.
MK 33
1911-05-21
Giovanni Turicchia, violin
Gottardo Vecchi, violoncell
Carl Schæffer, piano
John W. Heintze, orgel
Giovanni Tronchi, dirigent
Berwald, Franz (1796-1868)
Pianotrio D-dur, op 3
Bach, Johann Sebastian (1685-1750)
Toccata och fuga d-moll
Svendsen, Johan (1840-1911)
Andante funebre för orgel, violin och violoncell
Tronchi, Giovanni(1876-1953)
Bön för altsolo, kör och orkester
Musikkonservatorietinvigde igår sin nya, modärna orgel med en konsert. Herr Heintze spelade därvid Bachs bekanta Toccata och fuga i d-moll för orgel och tycktes vara nästan lika hemmastadd på detta instrument som på piano … Det kan givetvis äga sitt fulla berättigande att vid en orgelinvigning spela Bach, vilken ju så att säga representerar orgelmusikens både grundval och spets, vad det tekniska beträffar nämligen. Men Bach levde ej i rörpneumatikens tidevarv. När det därför gäller att demonstrera en modärn orgels resurser i fråga om dispositioner, kopplingar etc får man vända sig till någon av våra dagars orgelkompositörer: en Widor, en Guilmant eller en Rheinberger m. fl.
Att den nya orgeln bör kunna bli av den allra största betydelse för undervisningen är påtagligt, men även för konserterna bör man kunna draga stor nytta av densamma. …
I en bön, komponerad för altsolo, kör, orgel och orkester av dir. Tronchi, visade sig denne vara en habil musiker, som förstår att vederbörligen – man vore frestad säga nästan till överdrift – utnyttja ett tema, innan det släppes.
Jag har tillåtit mig gömma det bästa till sist: Franz Berwalds pianotrio i D-dur opus 3. Den första satsen blev något grumlig i utförandet, men, sedan vederbörande, hrr Turichia, Vecchi och Schaeffer, i den andra spelat sig varma, utfördes finalen med en verklig berwaldsk brio och stil.
Publiken var fulltalig och applådvillig.
Bgn
MMK utvidgar konsertverksamheten
Musikkonservatoriets verksamhet under dess femte år utmärks av att lärarkåren utökats; som ny violinlärare finner vi Ernesto Ballarini, som kommer att göra många kammarmusikaliska insatser i stadens musikliv tillsammans med Gottardo Vecchi och John W. Heintze.
I träblåsargruppen får klarinettläraren Romeo Galli sällskap med oboisten Giuseppe Sambuchi och fagottisten Giovanni Maestri, dir. Tronchi tar liksom tidigare hand om flöjteleverna, och brasset företräds av Bruno Mader. Nya lärare är pianisten James Gerlach, harpisten Livia Zanini, organisten Ermenegildo Paccagnella och sångläraren Sigrid Miltopæus. Som teorilärare kvarstår Christian Nilsson och Tronchi.
MK 34
1911-11-05
Ernesto Ballarini, violin
Gottardo Vecchi, violoncell
James Gerlach, piano
John W. Heintze, piano
van Beethoven, Ludwig (1770-1827)
Pianosonat ciss-moll: final
Chopin, Frédéric (1810-1849)
Polonäs ciss-moll
Etude Ass-dur
de Swert, Jules (1843-1891)
Violoncellkonsert d-moll
Grieg, Edvard (1843-1907)
Violinsonat F-dur, op 8
Liszt, Franz (1811-1886)
Rhapsodi nr 10, E-dur
Musikkonservatoriet gav i söndags sin första lärarkonsert för denna termin. Efter den lilla palatsrevolution som försiggått där nere i Engelbrektsgatan sen i våras var det med viss tillslut nästan otålig nyfikenhet man emotsåg denna första konsert, som ju borde kunna i någon mån åtminstone giva ledningen vid bedömandet av huruvida personalförändringen inom lärarstaben varit till fromma för anstaltens utveckling.
Den ene nyengagerade är pianoläraren herr James Gerlach. Tyvärr var anmälaren ej i tillfälle att höra honom. Efter vad man får sluta till av det program han spelade, vill han emellertid bedömas med anspråk, huruvida han sedan kan svara mot dessa får ju framtiden utvisa. Den andre som presenterades vid konserten var violinläraren herr Ernesto Ballarini. Det var en vacker debut herr B. gjorde med sitt utförande av Griegs fiolsonat i F-dur. Hans sydländska temperament kunde nog någon gång orsaka, att det utpräglat nordiska gemyt, som talar i dessa toner, fick en väl blodfull tolkning, men å andra sidan var där så mycket berömvärt i utförandet, så mycket välljud i kantilenorna, att herr Ballarini har grundade anspråk på erkänsla.
Herr Heintzes utförande av pianostämman till sonaten var avgjort mindre intresseväckande. Dels var det genomgående för starkt, beroende på att locket till flygeln ej var nere, och vidare var det alltför onyanserat.
Herr Vecchi, som ju är gammal i gåle, utförde en cellokonsert av den belgiske violoncellvirtuosen Jules de Swert och skördade livligt bifall.
Som ett bidrag till Lisztfirandet, om också litet post festum, får väl betraktas herr Heintzes framförande av Liszts tionde ungerska rapsodi. Skulle nu Liszt firas, och varför inte, hade det dock varit önskligt, att det skett med en lödigare komposition än ifrågavarande. … Utförandet vittnade om såväl herr Heintzes pianistiska talang som även den omsorg, varmed han instuderar sina saker.
Bgn
Senare under hösten (1911-12-16/17) gästade duon Vecchi/Heintze Tomelilla och Simrishamn. Pressklippet från Tomelilla talar om att man haft fullt hus, och att
… programmet var väl valdt och båda spelade sina saker mycket sympatiskt. Heintze torde nu utan gensägelse vara Sydsveriges bäste pianist och har under den tid han vistats i Malmö utbildat sig vidare. För några år sedan kunde man måhända anmärka mot anslaget, att det var något väl hårdt, och de sångbara partierna framfördes då med en viss kyla. Nu ser det ut som snarare motsatsen skulle ha inträdt, i det att föredraget har fått något reserverat och beslöjadt. Detta senare är visserligen att föredraga, men då precisionen får lida däraf, kan det gå för långt. Vi önska honom all framgång som pianist. I vår tid minskas med hvarje år de verkliga pianisterna, och dilettantismen höjer sig upp i stället så mycket mera. Vi behöfva därför mer än någonsin de krafter, som mena det allvarligt med pianomusiken som konst.
Vecchi fick tillfälle visa sin tekniska färdighet i Goltermanns alltid tacksamma a-mollsonat. Som extranummer spelade han sin Schumanns Träumerei med mycken mjukhet och finhet.
Bgn
MK 35 a+b T/S
1911-12-16/17
John W. Heintze, piano
Gottardo Vecchi, violoncell
van Beethoven, Ludwig (1770-1827)
Pianosonat f-moll, op 57 ”Appassionata”
Bruch, Max (1838-1920)
Kol Nidrei för violoncell
Violoncellkonsert a-moll
Mozart, Wolfgang Amadeus (1756-1791)
Adagio
Chopin, Frédéric (1810-1849)
2 valser – Ballad g-moll
Goltermann, Georg (1824-1898)
Violoncellkonsert a-moll
Liszt, Franz (1811-1886)
Rhapsodie Hongroise nr X
Bland vårens konserter 1912 har Vecchi endast bevarat program och pressklipp från den första. För hans del förefaller våren ha varit dramatisk med uppbrottstankar. Pressklippen får tala.
1912-02-04
Ernesto Ballarini, violin
James Gerlach, piano
Sigrid Miltopæus, mezzosopran
Gottardo Vecchi, violoncell
John W. Heintze, piano
Brahms, Johannes (1833-1897)
Violinsonat A-dur, op 100
Saint-Saëns, Camille (1835-1921)
Aria ur operan ”Samson et Dalila”
Sjögren, Emil (1853-1918)
I drömmen du är mig nära
Jeg ser for mit øje
Jahrlang möcht ich so dich halten
Scharwenka, Xaver (1850-1924)
Violoncellsonat g-moll, op 116
Etude E-dur
Sgambati, Giovanni (1841-1914)
Toccata
… Som inledningsnummer förekom på programmet en violinsonat av Brahms, ett av mästarens senare arbeten – bärande opustalet – samt, ehuru ej ett av de mest intresseväckande, dock typiskt för sin upphovsman. Präglat av ett äkttyskt gemyt, men hållen i en reflekterande, föga fantasifull form behövde denna sonat nog ett förnyat åhörande för att komma till sin fulla rätt.
Hrr Ballarini och Gerlach stodo för utförandet. Herr Ballarinis begåvning och träning predisponerade honom nog mera för ensemble- än solospel, varför han helt säkert som solist ej kommer i tillfälle att lägga sina bästa violinistiska egenskaper i dagen. Att han dock även som sådan äger betydande förtjänster, gav han förnyat prov på i går med sitt utförande av violinstämman i nämnda sonat. Herr Gerlach, som spelade pianostämman, kom mig denna gång på betydligt bättre tankar om hans pianistiska förmåga; man märkte åtminstone allvarliga bemödanden.
I en violoncellsonat av Scharwenka – en för övrigt bra anspråksfull benämning, sonat, för en så litet tematiskt utarbetad komposition som ifrågavarande – firade hrr Vecchi och Heintze en måttlig triumf.
Till sist spelade herr Heintze ett par pianosolo, som dock undertecknad ej hade tillfälle att höra.
Bgn
Lärarekonserten å Malmö Musikkonservatorium hade ej samlat så stor publik som vanligt. Anledningen torde väl vara den ovanligt blåsiga och kalla väderleken.
Hrr Ballarini och Gerlach utförde inledningsnumret Brahms A-dur Sonat op. 100 för violin och piano särdeles förtjenstfullt. Särskildt de båda sista satserna spelades ovanligt jemt och med för violinens vidkommande lugnt flytande välljud. Hr Ballarinis temperament tyckes dock stundom, t.ex. i första satsen, vara alldeles för hett. Ej nog med att hans yttre spelsätt utmärker sig genom lifliga, ofta meningslösa rörelser, som låta hela framträdandet slå öfver i det patetiska, äfven tonnyanseringen till- och aftager ständigt och ger åhörandet af prestationen oroligt och nervöst.
Förutom Scharwenkas G-moll sonat för cello och piano, i hvilken hrr Vecchi och Heintze framträdde, och ett par pianosaker för den senare bjöd konserten på debut af en nyengagerad lärarekraft, fröken Sigrid Miltopæus, som utförde en aria ur ”Samson et Dalila” och trenne Sjögren-romanser.
Oaktat fröken Miltopæus nyss tillfrisknat efter en svårare förkylning, som dock gjorde sig märkbar, var debuten lyckad. Rösten är en stark mezzosopran af rätt stor expansionskraft med ett om altens erinrande lägre register. … Sångerskan hade i alla fall tillfälle att framvisa ett vackert legato. Föredraget var nyansrikt och förrådde såväl temperament som smak. Applåderna ljödo lifliga.
E. G.
Vecchis sorti och återkomst
Gottardo Vecchi, cellisten och konservatorieläraren, afslutarmed nu pågående säsong sin fleråriga verksamhet härstädes för att tillträda ett fördelaktigt engagemang i utlandet. I vårt offentliga musiklif lämnar V. därigenom en position, som det kanske icke blir så alldeles lätt att återbesätta, intagen som den är genom kunnigt och träget arbete och befäst genom ett lika anspråkslöst som sympatiskt uppträdande.
Född i Bologna gjorde han där sina första lärospån, men fick sin afslutande utbildning i Berlin. I själfva verket är han också till temperament mera tyskt känslig än sydländskt liflig, hvarför han äfven i vårt musiklif kommit att betyda mera som kammarmusiker än som solist. Gränserna för cellistens verksamhet äro ju också rätt snäft utstakade, litteraturen är hvarken öfverflödande eller i stort sedt synnerligen värdefull, och instrumentet icke så mångsidigt solistverktyg som fiolen. Så har han tagit skadan igen inom den egentliga kammarmusiken, och han har såväl vid konservatoriets konserter som kammarmusikföreningens spelaftnar och vid öfriga mer eller mindre offentliga musikaliska tillställningar alltjämt varit den lika trogne som intresserad och skicklige handhafvaren af den viktiga basstämman.
Äfven som kompositör har han ägnat sin kärlek åt kammarmusiken (bl.a. har man från hans hand en värdefull stråktrio), ehuru han icke heller är främmande för större uppgifter. Såsom medlem af Åbo orkesterförening fick han för några år sedan tillfälle att därstädes ge en konsert med egna kompositioner, hvaribland orkestersaker och den ofvannämnda trion, om hvilken pressen yttrade sig mycket erkännsamt.
Anspråkslös och tillbakadragen har han icke vågat sig på att ge någon afskedskonsert. Blir på detta sätt afskedstagandet tyst och stillsamt, så blir det dock icke mindre hjärtligt. Ty Gottardo Vecchi har många vänner och inga fiender.
W. S.
Från allmänheten
Tack!
För den välvilja, som alltid kommit mig till del från allmänhet och press under de år, min verksamhet varit förlagd till Malmö, framför jag härmed mitt uppriktiga tack.
Malmö den 31 maj 1912
Gottardo Vecchi
Men inför höstens verksamhet kunde konservatoriet i ett pressmeddelande lämna en dementi beträffande sin uppskattade cellolärare:
Malmö Musikkonservatoriums sjätte årskurs
börjar den 2 nästkommande september å konservatoriets lokal Odd Fellow-palatset. Fullständig undervisning kommer såsom föregående årskurs att meddelas i alla ämnen, och elever antagas oberoende af förkunskaper, blott de visa anlag för musik.
Lärarekåren vid konservatoriet blir i hufvudsak densamma som föregående år. Till höstterminen hafva sålunda reengagerats hrr G. Vecchi, som uppgifvit sina planer på flyttning till London, E. Ballarini, den framstående violinisten och kapellmästaren, kantor Chr. Nilsson, som bibehåller undervisningen i sina förra ämnen, John W. Heintze, som alltjämt kommer att undervisa i orgel och piano o.s.v.
Därjämte har konservatoriet lyckats att till lärare i bel canto nyengagera den framstående kapaciteten, professor Herman Spiro från Köpenhamn …
Ett intressant inslag i konservatoriets kammarmusikutbud möter man under hösten. I klippboken har Vecchi bevarat en inbjudan av ”Internationella Musiksällskapets Sydsvenska afdelning” till dess första musikafton å Malmö konservatoriums stora sal, lördagen den 26 oktober 1912 kl. 5.45 e.m. Föredrag af Docenten T. Norlind öfver 1700-talets instrumentalkomponister. Föredraget kommer att belysas af musik enligt följande:
MK 37
1912-10-26
Sigrid Miltopæus, sopran
Ernesto Ballarini, viola d’amore
Pietro Tronchi, viola da gamba
Gottardo Vecchi, viola da gamba
Giovanni Tronchi, spinett
Rameau, Jean Philippe (1683-1764)
Tamburin I-II för spinett, viola d’amore,
viola da gamba
Tartini, Giuseppe (1692-1770)
Konsert för viola da gamba och spinett
Bach, Johann Sebastian (1685-1750)
Zephyrs aria ur Aeolus för sopran, viola d’amore,
viola da gamba, violoncell och spinett
Instrumenten hade ställts till förfogande af Grosshandl. Carl Claudius, ordf. för det arrangerande sällskapet.
Det bör påpekas, att Gottardo Vecchi på sin ägandes viola da gamba tillsammans med Giovanni Tronchi vid kammarmusikföreningens konsert 1912-11-13 framförde den nämnda Tartini-konserten.
Sist spelade hr G. Vecchi som aftonens solist ett par satser ur en konsert för gamba af G. Tartini. Det gamla, utomordentligt rikt utsirade instrumentet väckte med sin något spröda, men färgrika ton livlig uppmärksamhet och gjorde den i och för sig intressanta kompositionen särskildt tilldragande. Som vanligt hade spelaftonen samlat en talrik och lifligt uppskattande publik.
W.S.
MK 38
1912-11-03
Ernesto Ballarini, violin
Aurelio Tronchi, violin
Salomon Smith, viola
Gottardo Vecchi, violoncell
Sigrid Miltopæus, sopran
John Heintze, piano
Mozart, Wolfgang Amadeus (1756-1791)
Stråkkvartett Ess-dur, K 171
Bechgard, Julius (1843-1917)
Viol, romanze
Heintze, John (1886-1937)
Ödesvisan
Gounod, Charles (1818-1895)
Vals-aria ur operan ”Romeo och Julia”
Heintze, John
Malinconia för violoncell/piano
Boëllmann, Leon (1862-1897)
Variations symphoniques för violoncell och piano
Chopin, Frédéric (1810-1849)
Revolutionsetyden
Polonäs ess-moll
MK 39 (Landskrona)
1912-11-28
Ernesto Ballarini, violin/viola/viola d´amore
Gottardo Vecchi, violoncell/viola da gamba
John Heintze, piano
Giovanni Tronchi, spinett
Grieg, Edvard (1843-1907)
Violinsonata F-dur, op 8
Boëllmann, Leon (1862-1897)
Variations symphoniques för violoncell och piano
Liszt, Franz (1811-1886)
Rapsodi nr 12
Rameau, Jean-Philippe (1683-1764)
Tamburin I/II
Mendelssohn, Felix (1809-1847)
Adagio ur ”Elias”
Tartini, Giuseppe (1692-1770)
Konsert för viola da gamba I/II
MK 40
1913-01-19
Ernesto Ballarini, violin
Gottardo Vecchi, violoncell
John Heintze, piano
Sigrid Miltopæus, piano
Tjajkovskij, Pjotr (1840-1893)
Pianotrio a-moll, op 50
Popper, David (1845-1913)
Romanze, G-dur
Fischer
Czardas
MK 41
1913-03-09
Ernesto Ballarini, violin
Gottardo Vecchi, violoncell
John Heintze, piano
van Beethoven, Ludwig (1770-1827)
Violoncellsonat A-dur, op 69
Pianosonat C-dur, op 53
Pianotrio D-dur, op 70:1
Grieg, Edvard (1843-1907)
Albumblatt - Schmetterling
Notturno - Prinsessen
Cui, César (1835-1918)
Berceuse för soloviolin
Wieniawski, Henri (1835-1880)
Mazurka för soloviolin
MK 42
1913-04-20
Ernesto Ballarini, violin
Sigrid Miltopæus, piano
Herman Åkerberg, orgel
Gottardo Vecchi, violoncell
John Heintze, piano
Sinding, Christian (1856-1941)
Violinsonat F-dur
Bach, Johann Sebastian (1685-1750)
Toccata och fuga, d-moll
Bossi, Enrico (1861-1925)
Cantabile
Guilmant, Alexandre (1837-1911)
Scherzo
Saint-Saëns, Camille (1835-1921)
Violoncellkonsert a-moll
van Beethoven, Ludwig (1770-1827)
Pianosonat f-moll, op 57 ”Appassionata”
MK 43
1913-10-26
Ernesto Ballarini, violin
Gottardo Vecchi, violoncell
John Heintze, piano
Herman Åkerberg, orgel
Sigrid Miltopæus, sopran
Giovanni Tronchi, piano
Frescobaldi, Girolamo (1583-1643)
Fuga g-moll för orgel
Veracini, Francesco Maria (1690-1750)
Violoncellsonat d-moll
Fano, Guido (1875-1961)
Andante appassionato för violin och piano
Tronchi, Giovanni(1876-1953)
Melodi för violin över ett preludium av J. S. Bach
Testamento d´amore – Vid en källa i skogen –
Ad una rosa trovata in terra per via
Bossi, Enrico (1861-1925)
Pianotrio d-moll, op 107
Konservatoriets åttonde verksamhetsår betecknas med rätta som ett krisår. Den av dir. Tronchi grundade symfoniorkestern fick upplösas efter det ekonomiska bakslaget i samband med Baltiska Utställningen i Malmö, där orkestern under omöjliga akustiska förhållanden och svikande publik gett dagliga konserter. Konservatoriet förlorade då välrenommerade lärare som violinisten Carl Nordberger och violoncellisten Siegfried Salomon, som under föregående år engagerats i stället för hrr Ballarini och Vecchi som lämnat sina tjänster, då de ”av annan verksamhet voro förhindrade att medverka i symfoniorkestern”. Dessa båda inträdde ånyo som lärare.
Giovanni Tronchi ”som varande reservofficer i italienska armén nödgades på grund av världskriget lämna sitt verksamhetsfält här. Konservatoriets ledning överlämnades till läraren R. Galli”.
Av förklarliga skäl saknar Vecchis klippbok sedvanliga konsertprogram från detta verksamhetsår Enligt årsberättelsen kunde konservatoriet ”trots de vanskliga förhållande giva 4 lärare- och 2 elevkonserter”.
Årsberättelsen för 1915-1916 visar, att konservatoriets kris resulterat i en omstrukturering. Så här låter det nu:
Då meddelande inkommit från hr Tronchi att han icke kunde återvända och hans önskan vore att sälja sitt konservatorium, beslöto fyra av lärarne nämligen herrar Galli, Nilsson, Ballarini och Åkerberg att åvägabringa en överenskommelse med herr Tronchi om konservatoriets övertagande. Ett köp kom till stånd varigenom nämnda herrar övertogo konservatoriet och fastställde ordningsstadga. Ledningen skulle handhavas av en direktion som fick följande sammansättning:
Hrr Chr. Nilsson, ordförande; R. Galli, ekonomiförvaltare; H. Åkerberg, sekreterare samt E. Ballarini.
I stället för läraren John Heintze, som uppsatt egen pianoskola i staden, antogs hr Gunnar Mellström, vilken före kriget innehade eget pianoinstitut i Bryssel, till lärare i pianospelning. Till biträdande lärare i pianospelning utsågs förutvarande eleven vid konservatoriet fröken Vera Braconier, och till lärare i blåsinstrument av mässing antogs musikfanjunkare Wingren.
Elevantalet utgjorde 69. Ett glädjande förhållande var att ett avsevärt antal av konservatoriets elever bedrevo studier för musiken som livsuppgift. Hittills och i synnerhet under konservatoriets tidigare verksamhetsår var en stor kontingent av elevkåren tillfällighetsstuderande. Särskilt orgelklassen visade en betydlig ökning.
Av de fyra lärarkonserterna har Vecchi sparat några program:
MK 44
1915-10-10
Ernesto Ballarini, violin
Sven Malmström, violin
Salomon Smith, viola
Gottardo Vecchi, violoncell
Gunnar Mellström, piano
Romeo Galli, klarinett
Herman Åkerberg, orgel
Guilmant, Alexandre (1837-1911)
Choral - Fuga för orgel
Boccherini, Luigi (1743-1805)
Violoncellsonat G-dur
Bärmann, Heinrich Joseph (1784-1847)
Konsertstycke för klarinett och orgel
Franck, César (1822-1890)
Pianokvintett f-moll
MK 45
1915-11-14
Romeo Galli, klarinett
Ernesto Ballarini, violin
Gottardo Vecchi, violoncell
Gunnar Mellström, piano
Herman Åkerberg, orgel
Spohr, Ludwig (1784-1859)
Klarinettkonsert c-moll, op 20
Sjögren, Emil (1853-1918)
Violinsonat g-moll, op 19
Vecchi, Gottardo (1873-1923)
Sogno för violoncell och orgel
Tjajkovskij, Pjotr (1840-1893)
Chanson triste
Rameau, Jean-Philippe (1683-1764)
Menuet
Mankell, Henning (1868-1930)
Intermezzi ess-moll & G-dur
Debussy, Claude (1862-1918)
Arabesque
Brahms, Johannes (1833-1897)
Rhapsodie h-moll, op 79
Franck, César (1822-1890)
Pièce héroique för orgel
I Lunds Dagblad 1915-11-20 finner man under rubriken Malmö-trions konsert en tilltagen notis och ett konterfej, som sedan mött läsaren i åtskilliga sammanhang.
Inom stadens musikintresserade kretsar har man nog mer än en gång frågat sig, hvarför det ej skulle vara möjligt att anordna mera regelbundna kammarmusikkonserter liksom i Malmö. Nu behöfver man ej längre undra häröfver. Ty i morgon kl. 1 e.m. gör Malmötrion slag i saken å universitetets kapellsal, då följande mera klassiska verk framföras: Trio i B-dur – F. Schubert, Passacaglia – Händel-Halvorsen samt en Trio i ciss-moll – John Heintze, den med konserterande pianisten. Sistnämnda komposition, som redan tillvunnit sig aktningsvärd uppmärksamhet på andra håll, har ju nästan ett lokalt intresse, i det att tonsättaren är son till den för 20 år sedan i Lund aflidne förre universitetskapellmästaren och domkyrkoorganisten Wilhelm Heintze.
Öfriga medverkande äro hrr Ernesto Ballarini (violin) och Gottardo Vecchi (cello).
Vid Sydsvenska konsertföreningens abonnemangsafton härförleden blossade ju intresset för kammarmusikens intima konstgenre bra till. Man räknar på att dessa goda auspicier ej voro tillfälliga irrbloss.
I det citerade klippet ur Lunds Dagblad stöter man för första gången på namnet Malmö-Trion för de nämnda konservatorielärarna.
I Sektionen för okatalogiserat tryck i Lunds UB, där jag försökte finna spår efter kammarmusikföreningens verksamhet före 1928, för att om möjligt komplettera bristerna i föreningens arkiv, stötte jag på två programblad, som visade att Malmö-Trion under säsongen 1917-1918 inbjudit till att abonnera på en serie kammarmusikaftnar i dess regi.
De bevarade programmen från fjärde och femte konserterna vittnar om trions ambitioner att bjuda sin publik intressanta och omväxlande lyssnarupplevelser i Stadt Hamburgs festsal.
MK 46
1916-03-06
MALMÖ-TRION
John Heintze, piano
Ernesto Ballarini, violin
Gottardo Vecchi, violoncell
Marie Wendt-Bolawska, sopran
Brahms, Johannes (1833-1897)
Pianotrio c-moll, op 40
Wagner, Richard (1813-1893)
Elisabeths hälsningssång ur
operan ”Tannhäuser”
Schubert, Franz (1797-1828)
Die junge Nonne
Franck, Cèsar (1822-1890)
Pianotrio fiss-moll
MK 47
1916-04-10
MALMÖ-TRION
John Heintze, piano
Ernesto Ballarini, violin
Gottardo Vecchi, violoncell/viola da gamba
Ellen Hanson, piano
Pirani, Eugenio (1852-1939)
Pianotrio g-moll, op 48
Schenk, Johann (1753-1836)
Scherzi musicali per viola da gamba
Tjajkovskij, Pjotr (1840-1893)
Pianotrio a-moll, op 50
Ur Gottardo Vecchis klippbok citeras till sist hans senast bevarade program:
MK 48
1916-02-06
Romeo Galli, klarinett
Ernesto Ballarini, violin
Salomon Smith, viola
Gottardo Vecchi, violoncell
Gunnar Mellström, piano
Herman Åkerberg, orgel
Mozart, Wolfgang Amadeus (1756-1791)
Trio Ess-dur för klarinett, viola och piano, K 498
Händel, Georg Friedrich/Halvorsen, Johan (1864-1934)
Passacaglia
Paderewski, Ignacy (1860-1941)
Legende
Schumann, Robert (1810-1856)
Romanze – Intermezzo
Saint-Saëns, Camille (1835-1921)
Fantasi Dess-dur för orgel
Jag vill gärna tillägga en notis ur Svenska Samfundet för Musikforsknings månadsskrift ”Ur Nutidens Musikliv”. I dess första nummer 1921 finner man i en rapport ”Ur Musikvärlden” en notis från Malmö:
Solistkonserterna ha varit både många och värdefulla. Först är att anteckna Gottardo Vecchis Viola da Gamba-konsert å Landstingssalen. Här fick man på detta åldriga instrument höra komp. av Händel, Boccherini, Leclair, Pergolesi m. fl. rentvättade från celloarrangemangen och med rörande pietet lagda till rätta på de strängar, för vilka de ursprungligen skrivits.
Här har jag sökt visa vilka kammarmusikaliska erbjudanden Malmö Musikkonservatorium hade inom sin egen verksamhet. Om man tar del av Malmö Kammarmusikförenings program från starten och de närmaste decennierna, skall man dessutom finna, att konservatoriets lärare dominerar utbudet. Det är först på 1920-talet, efter sammanslagningen med Ystads kammarmusikförening till Sydsvenska Kammarmusikföreningen, som de lokala krafterna i viss mån får lämna utrymme för andra medverkande.
Naturligtvis fortsatte kammarmusicerandet vid malmökonservatoriet som ett led i utbildningen, men elevernas uppvisningar kom knappast att spela någon större roll i musiklivet. Ett markant undantag utgjorde emellertid musikkonservatoriets slagverksgrupp, som under namnet Malmö Percussion Ensemble med sin framstående ledare och lärare Bent Lyllof från Det kgl Kapel i Köpenhamn, gjorde uppmärksammade insatser dels vid Warszawas ”22nd International Festival of Contemporary Music”, September 16-24 1978, dels vid den Festival of Scandinavian Music, som ägde rum i Coventry den 13-20 maj 1979.
Vid Warszawa-konserten spelades:
|
Kabelác, Miloslav (*1908) |
8 Invenzioni per strumenti e percussione (1962) |
|
Rusdzínski, Zbigniew (*1935) |
Campanella for percussion ensemble (1977) |
|
Slavinski, Adam |
Ballade for six percussionists (1973-75) |
I Coventry Cathedral framfördes tillsammans med University of Warwick Chamber Orchestra and Choir:
|
Bentzon, Niels Viggo |
Concerto for 6 percussionists |
|
Sandström, Sven-David |
Metal-Metal |
|
Summerfeldt, Øisten |
Suite |
|
Nielsen, Carl |
Liten svit , op 1 |
|
Hovland, Egil |
Saul |
|
Hemberg, Eskil |
Signposts |
Det är egentligen först på 1980-talet, sedan konservatoriet fått status av statlig musikhögskola och flyttat in i egen byggnad, som man i Rosenbergssalen, högskolans akustiskt förnämliga konsertsal, namngiven efter den skånske tonsättaren, kunnat presenterade kammarmusicerande studenter på professionell nivå. Musikhögskolans konsertutbud har under senare år fått allt större omfattning, så stor, att man delvis måst ta Caroli kyrka i innerstaden i bruk för att bereda plats för studenternas välbesökta, avgiftsfria lunchkonserter. Liknande konserter ger de ibland också som foajékonserter i konserthuset.
Fr o m vårsäsongen 2004 kommer Musikhögskolan i Malmö att svara för söndagskonserterna i Malmö Museum.
Salomon Smiths Kammarmusikförening har också medverkat till att i samarbete med Musikhögskolan presentera diplomander och olika ensembler i sina generalprogram under de senaste decennierna, t ex Indrakvartetten (Anna Blomkvist, vl - Karolina Sjöholm, vl - Diana Crafoord, vla - Lisa Fagius, vcl).