Salomon Smiths Kammarmusikförening: Recensionsklipp

Som påpekats i annat sammanhang har dessvärre inga pressklipp beträffande föreningens verksamhet 1910-1975 arkiverats. Som medarbetare i Musikrevy rapporterade jag fr o m säsongen 1951 om musiklivet i Skåne och Köpenhamn. Dessa enkla försök att visa musiktidningens intresse kunde ske fram till 1967, då lokala konsertanmälningar fick stå tillbaka för andra arbetsuppgifter. Som musikanmälare i Kvällsposten (KvP) hade jag ibland uppdrag att rapportera från SSK:s konserter. Ur mitt klipparkiv har i det följande mina recensioner, undertecknade med signaturen -q- eller namn, fått företräda en konsertbesökares dagsfärska intryck, ofta förmedlade under stark tidspress.

När jag 1975 blev kammarmusikföreningens ”verkställande ledamot”, såg jag bl.a. som angeläget att med föreningens arkiv införliva alla klipp ur Malmöpressen som i framtiden kunde bidra till att sprida kännedom om föreningens verksamhet.

I det följande har ur mina artiklar i Musikrevy endast citerats det som kortfattat berört kammarmusiken. M161-165, L39-42, Tr13-15 och Y7-8 hänvisar till förteckningen över konserterna med deltagande ensembler och program. Efter varje ”klipp” finner man en sådan hänvisning.

Lundarapsodi (MR 1951: 4)

Orkesterföreningens konserter, orgelaftnarna i domkyrkan och de kammarkonserter, som arrangeras av Salomon Smiths Kammarmusikförening och Lunds Kammarmusiksällskap, är de fasta punkterna i Lunds musikliv.

/..../ I Salomon Smiths Kammarmusikförening framträdde under hösten Nuovo Quartetto Italiano med verk av Mozart (K 456), Milhaud (nr 12) och Beethoven (op 130), och den nybildade Malmö-duon Hilda Waldeland - Jaroslav Suchy gav en sonatafton. Suchy är sedan i höstas konsertmästare i Malmö Konserthusstiftelse.

I våras presenterade Koppelkvartetten från Köpenhamn bl. a. en dansk nyhet, Vagn Holmoboes 3. stråkkvartett, och Pianokvartetten av 1948 gav en avskedskonsert. Medlemmarnas skilda vistelseorter, Charles Senderovitz har tillträtt konsertmästarbefattningen vid Statsradiofonien i Köpenhamn och Guido Vecchi är ju sedan många år göteborgare, och detta i förening med ökad arbetsbörda omöjliggör fortsatt gemensam konsertverksamhet med Brita Hjort och Sten Broman. Den sympatiska ensemblen framförde bl.a. Gunnar de Frumeries pianokvartett (1941) i den nya versionen i en utmärkt tolkning, och Sten Broman och Brita Hjort spelade den förres Fantasi, fuga och koral, enligt ett intervjuuttalande var detta tonsättarens sista framträdande som violast.

Kammarkonserterna har varit mycket välbesökta. intresset för intim musik är stort, vilket haft till följd att ytterligare en kammarmusikförening , Lunds Kammarmusiksällskap, bildades för några år sedan. Oftast medverkar sällskapets medlemmar vid spelaftnar som anordnas under enklare former, därigenom får man ibland tillfälle att höra kompositioner för ovanligare konsertbesättning , såsom triosonater, kvintetter, sextetter eller som vid säsongsavslutningen Hindemiths fagottsonat (1938) blåst av solofagottist Berl Botschinsky. /..../ (M 126-129, L 12-15)

Kammarmusik i Lund (KvP 1952-02-07)

SALOMON SMITHS kammarmusikförening bjöd i går kväll på en kammarmusikalisk upplevelse av rang, den gästande Ivan Ericson-kvartetten hade sammanställt ett förnämt program med verk av stormästarna Hindemith, Haydn och Beethoven.

Hindemiths stråkkvartett i Ess (1943), som också framfördes i Malmö i förrgår av samma ensemble, har redan omnämnts i dessa spalter. Tryckfelsnisses försök att förvilla lyssnarna genom förväxlingar av ord satsernas tempobeteckningar bör inte ha vållat större obehag. Den förnyade konfrontationen med denna uppmärksammade komposition var synnerligen angenäm, särskilt tilltalande var den sista satsen, i vilka temata från föregående satser behandlades med stor kontrapunktisk finess. Ensemblen satsade friskt på den svåra uppgiften, och bortsett från att balansen ett ögonblick sviktade i en av de första variationerna förstärktes det goda intrycket från malmöframförandet. En verkligt fin prestation.

VÄL AVSLIPAT spel och avvägd klangbalans demonstrerades i såväl Haydn-kvartetten (op. nr 1) som fick ett delikat utförande på alla händer, Beethovens f-mollkvartett (op. 95) som spelades storartat med utmärkt accentuerade kraftutlösningar och läckert pianissimo.

Det entusiastiska bifallet kvitterades med ett välbalanserat utförande av Scherzot i Schuberts G-durkvartett (op. 161) Ivan Ericson-kvartetten är välkommen åter. (L 18)

Utsökt spel av Koppels (KvP 1952-12-03)

DEN UTMÄRKTA Koppel-kvartetten, som lierat sig med tonsättaren-pianisten Herman D. Koppel, inledde i går sitt gästspel i Salomon Smiths Kammarmusikförening med ett program som upptog två pianokvintetter och en stråkkvartett.

Ensemblen gav från första stund prov på utsökt kammarmusicerande i Johannes Brahms’ pianokvintett f-moll, op. 34. Fin intonation, läcker frasering, fast rytmik (scherzo-satsen!) och på det hela taget god balans mellan stråk- och pianoklang. Det var ett spel som framhävde de stora linjerna men samtidigt omhuldade det fina tematiska arbetet.

SOM MELLANRÄTT serverades Mozarts ”Jakt-kvartett” i delikat uppläggning, celloinsatserna satte extra fin krydda på anrättningen.

Schumanns pianokvintett Ess-dur, op. 44, fick till slut också ett utförande som fyllde mycket högt ställda krav, och den talrika publiken som trotsat vädrets makter fick stor lön för mödan och visade sin uppskattning på ett övertygande sätt. (M 138)

Brahms-afton (KvP 1953-11-28)

DUON Hilda Waldeland - Jaroslav Suchy gästade i går Salomon Smiths Kammarmusiksförening i Lund. De båda sympatiska artisterna har genom sina föregående framträdanden skaffat sig en välförtjänt popularitet och konserten, som ägde rum i den intima lilla salen på Akademiska föreningen, hade samlat fullt hus.

PROGRAMMET upptog i kronologisk ordning Brahms tre violinsonater, som duon tycks ha specialiserat sig på, deras tidigare framträdanden med dessa krävande verk har man i gott minne. De ligger utmärkt till för duons expressiva spelsätt, och de fick också nu en i minsta detalj genomlyst tolkning, den inte särskilt givmilda akustiken tarvar ett ytterligt finslipat musicerande och den eminenta duon presterade ett utförande av allra högsta klass. Att klangen blev sordinerad och saknade lyster får tillskrivas den klangdämpande salen.

TEMPI var genomgående välvalda, nyanseringen idealisk. Fru Waldelands läckra passagespel och rytmiska perfektion åstadkom en utmärkt balans i samspelet, och Suchy behövde aldrig pressa tonen för att komma till sin rätt. (L 25)

Dansk-svensk trio (KvP 1954-02-12)

VERK AV BEETHOVEN, Berwald och Brahms stod på programmet, då den nybildade trio-konstellationen Brita Hjort, Charles Senderovitz och Erling Bløndal Bengtsson i går gästade Salomon Smiths Kammarmusikförening i Landstingssalen. Brita Hjort och Charles Senderovitz är gamla bekanta för malmöpubliken och åtnjuter en grundmurad och välförtjänt popularitet hos denna. Beträffande den tredje i sällskapet, den ungdomlige celloprofessorn Erling Bløndal Bengtsson, hade ryktet gått i förväg, och man spetsade sig alltså på en förstklassig kammarmusikafton. Förväntningarna i den vägen infriades storartat, och de tre utmärkta artisterna gjorde kvällen till en upplevelse.

PROGRAMMET inleddes med Beethovens B-durtrio op. 11 (egentligen för klarinett, cello och piano) och från första början övertygade trion med inbördes väl balanserat, klart och konturfast spel. Den långsamma satsens cellotema återgavs med klangskönhet utan spår av svulstiga överdrifter och utförandet av variationssatsen gav full rättvisa åt Beethoven på gott humör, det fina detaljarbetet i samtliga stämmor var högst njutbart.

FRANZ BERWALDS d-molltrio följde sedan. Brita Hjort bemästrade glansfullt sin intrikata stämma och hon sekunderades ypperligt av stråkarna, som spelade med all tänkbar intensitet, tillsammans gav de en dramatiskt förtätad tolkning som gjorde stort intryck.

NÅGOT AV SAMMA grundstämning vilar också över första satsen i Brahms’ pianotrio i C-dur, op. 87, ett kraftfullt, något tungt allegro. Så småningom mildrades den dova stämningen i slutet av den långsamma satsen, och trion utmynnar i en högst gemytlig finalsats. Detta verk, som avslutade konserten, spelades helt enkelt överdådigt. Stora linjer, klart utformade detaljer, klangskönhet, uttrycksfullhet och musikantglädje präglade detta framförande, som hälsades med ovationer av den begeistrade publiken.

Denna dansk-svenska trio vill man gärna hälsa välkommen åter. (M 144, L 26, Tr 4)

Quartetto Italiano (KvP 1954-03-05)

SALOMON SMITHS Kammarmusikförening hade en av sina stora aftnar i går, då den gästades av den berömda Quartetto Italiano. Knutssalen var praktiskt taget fylld av en begeistrad publik, som hade all anledning att visa sin uppskattning av vad den eminenta kvartetten hade att bjuda. Sällan hör man maken till samspel, så finslipat i minsta detalj och lyhört för accenter. Varje ton levde, varje fras fick sin pregnanta profil utan att bryta sig ur helheten. Balansen mellan stämmorna måste betecknas som idealisk, allt vittnade om ett minutiöst instuderingsarbetet till en klangskön enhet.

PROGRAMMETS sammansättning gjorde nu inte kvällen till den stora Upplevelsen, trots kvartettens storartade spel blev man inte övertygad om att Busonis C-dur-kvartett var en bekantskap att göra. Detta osjälvständiga verk av en tjugoåring som gjort påhälsning både hos Mendelssohn och Schubert - t.o.m. Grieg skymtade i ett avsnitt - kunde gärna fått lämna plats åt någon modern italiensk komposition. Roligast var menuettens säckpipetrio med ett verkningsfullt non vibrato i stråkarna.

BOCCHERINIS älskliga Essdur-kvartett, op. 58, inledde programmet och lyckligtvis Beethovens F-durkvartett op. 59 nr 1 avsluta i stället för den nämnda Busoni. Det var säkert mycket lyckligt för helhetsintrycket. Med reservation för primariens portamenti vid presentationen av temat i den långsamma satsen fick slutnumret ett så strålande framförande att endast superlativerna räcker till för att karakterisera det. Det skall sent glömmas. (M 145)

Kammarmusikfinal (KvP 1956-04-21)

SALOMON SMITHS kammarmusikförening satte med gårdagens pianotrioafton punkt för en omväxlande och givande säsong. För den glänsande finalen, som lockat fullt hus, svarade den utmärkta, färgstarka konstellationen Brita Hjort, Charles Senderovitz och Erling Bløndal Bengtsson.

Redan den inledande Beethoven-trion (Ess-dur op. 70) kunde konstateras att ensemblen var i högform. Man fick lyssna till ett i alla detaljer välslipat och genomarbetat samspel som helt genomlyste verket och underströk den instrumentala konversationen. Accenter och fraseringar var a läckraste slag, bortsett från en tendens att öka i sista satsen hölls strama tempi, och den ställvis ganska intrikata rytmiken störde inte det välbalanserade musicerandet.

EFTER en stilenlig tolkning av Mozart-trion (K. 502) med samma tillkomstår som Figaros bröllop följde Brahms’ H-durtrio med det missvisande opustalet 8. Sånär som på det vårlätta, Schubert-influerade scherzot omarbetade Brahms detta ungdomsverk i väsentliga stycken vid mogen ålder.

Eftersom nämnda trio var föremål för utförligt omnämnande i dessa spalter efter framförande i Lund helt nyligen skall här endast i korthet sägas, att verket i går fick ett fullkomligt grandiost utförande. Det var en högtidsstund.

Denna eminenta ensemble är välkommen åter. (M 156)

AVANCERAD kammarmusik (KvP 1957-03-14)

KYNDEL-KVARTETTEN gästade i går Salomon Smiths kammarmusikförening i Lund. Liksom i Malmö var programmet mycket intressant med i huvudsak modern orientering. Tydligen har kvartetten Kyndel - Aumere - Lewin - Bramme tagit till sin uppgift att förmedla kontakten med samtida musik, ett företag som ställer ensemblen inför intrikata problem av teknisk-intonationsmässig-rytmisk art. Förberedelsearbetet måste bli så omfattande att det förefaller nästan otroligt att hårt engagerade orkestermusiker skulle få tid till det. Så mycket mer beundransvärt är resultatet.

DET SUCCÈS-ARTADE framträdandet i söndags gav mersmak, och det skall först som sist sägas att förväntningarna helt infriades. Ingvar Lidholms Musik för stråkkvartett (1952) med Bartók-influerade yttersatser, Alban Bergs Lyrisk svit för stråkkvartett med det roligt inpassade Tristan-citatet i sista satsen och Stenhammars Serenadkvartett fick i alla detaljer ett finslipat utförande utan att de stora linjerna utsuddades.

DET VAR KVARTETTSPEL av yppersta märke, som livligt uppskattades. Prestationen att som extranummer bjuda en Mozart-sats (ur d-mollkvartetten, KV 421) så utsökt elegant efter att ha genomfört detta synnerligen krävande program är värt det högsta beröm. Denna ensemble är mycket välkommen åter. (L 37)

Briljant pianotrio (KvP 1957-11-30)

EN NY SVENSK kammarensemble, Vecchi-trion, inledde i går en serie konserter i Salomon Smiths Kammarmusikförening. Ellen Birgithe Nielsen och maken Guido är alltför kända att behöva en presentation. Deras namn förknippar man med många utsökta musikupplevelser i såväl kammarmusik- som orkestermiljö. Pianisten Elisif Lundén har på senare år vunnit allt större uppmärksamhet i hemstaden Göteborg och haft betydande framgångar i radio. Man motsåg alltså hennes framträdande i detta förnäma sällskap med stort intresse.

PROGRAMMET vid gårdagens introduktionskonsert i Landstingssalen i Malmö rådhus upptog pianotrios av Berwald, Piston och Schubert. Franz Berwalds pianotrio nr 2 i f fullbordades 1851, ett år efter det tonsättaren blivit glasbruksdisponent i Ångermanland. Trion företer ganska stora likheter med andra berwaldska kammarmusikverk för piano och stråkar. Pianot spelar mestadels en dominerande roll i de hastiga satserna, och stråkarna har att utföra en dialog i korthuggna fraser och göra svårfångade , kapriciösa inlägg, som ställer stora krav på intonation och rytmisk precision. I de långsamma avsnitten blommar däremot stråkarnas cantilena, ofta mot en bakgrund av oroligheter i pianostämman såsom här i Larghettot där cellons lugna fraser bärs ram mot påträngande drillar i pianot. I f-molltrion kan man beträffande formen också notera att verket inledning återkommer som avslutning. Trion fick i stort sett ett utmärkt framförande, redan det inledande partiet gav upphov till stora förväntningar, vilka också helt infriades.

SOM ANDRA NUMMER presenterades ett mycket stimulerande verk av den amerikanske tonsättaren Walter Piston, sedan 1941 verksam vid Harvard-universitetet. Trion bestod av fyra satser, samtliga med stor koncentration i formen. En viss Stravinskij-påverkan kunde spåras i första satsen, i vilken över ett motoriskt skeende i pianot, stråkarna presenterade det tematiska materialet i lätta, jazziga rytmer. Den långsamma satsen ledde efter olika solistiska inpass med effektfull stegring fram till en kulmen i tutti, varefter satsen utmynnade i den inledande cello-cantilenan. Scherzo-satsen var av traditionell typ med mycket markerad rytm och sista satsen var fugerad.

Utförandet var helt i nivå med verket, elegant till raffinemang, i detalj genomlyst. Det ypperliga samspelet förtog varje känsla av den pianodominans som brukar vara för handen i denna och liknande besättningar. Dynamik, frasering, intonation, allt var briljant, och naturligtvis blev slutligen även Schuberts berömda Trio i B, op. 99, en högtidsstund för den fulltaliga publiken, som hyllade de populära artisterna med bravorop och ovationer. (M 163)

Musik i Malmö med omnejd (MR 1958:4)

/..../Trots begränsade ekonomiska resurser har Salomon Smiths Kammarmusikförening bjudit på omväxlande och värdefulla program i Malmö, utförda av den ryktbara Quartetto Italiano, den nybildade Vecchi-trion (Ellen Birgithe Nielsen, violin, Guido Vecchi, violoncell och Elisif Lundén, piano), Blæserkvintetten af 1932, Konvicka-kvartetten (dvs. Malmömusikerna Herbert Konvicka och Erik Ekelund, violin, Gunnar Andersson, viola och Georg Rastenberger, violoncell) och slutligen en ensemble, sammansatt av hälsingborgarna Felix Cruce, violin, Ingemar Forsén, klarinett, Alexander Wittenberg, violoncell, och den lundensiske pianisten Sten Envik. I kammarmusikföreningens regi konserterar de flesta av dessa ensembler även i Lund, Ystad och Trelleborg.

Quartetto Italiano excellerade i finslipat samspel intill delikatess med Scarlatti, Vivaldi, Beethoven (”Harpkvartetten”) och Prokofieff på programmet.

Vecchi-trion spelade i Malmö bl.a. ett verk av Piston, fyrsatsigt med stor koncentration i formen. I första satsen kunde en viss Stravinskijpåverkan spåras, över ett motoriskt skeende i pianot presenterade stråkarna det tematiska materialet i luftiga, jazziga rytmer. Den långsamma satsen ledde efter olika solistiska inpass med effektfull stegring fram till en kulmen i tutti, varefter satsen utmynnade i den inledande cello-cantilenan. Scherzot var av traditionell typ, slutsatsen fugerad. Utförandet var helt i nivå med verket, elegant till raffinemang, i detalj genomlyst. Intonation, dynamik, frasering, allt var briljant. Det ypperliga samspelet förtog varje känsla av den så vanliga pianistdominansen på stråkarnas bekostnad.

I Lund spelades Honeggers sonatin för violin och violoncell, ett mycket stimulerande programinslag.

En liknande duett bjöds vid den tredje konserten, då den nämnda hälsingborgsensemblen spelade Ravels intrikata sonat för violin och violoncell, Honeggers sonatin för klarinett och piano samt Hindemiths kvartett för klarinett, violin, violoncell och piano, ett inte precis vardagligt program, där särskilt de två sista numren fick ett tilltalande utförande.

Hindemith bjöds också av Blæserkvintetten af 1932. Kleine Kammermusik für fünf Bläser op 24 nr 2 var huvudnummer vid malmökonserten, som även upptog Rossinis vanliga F-dur-kvartett och några småstycken av Guy Ropartz och Ibert. Italienaren Danzis kvintett hade ingen egen profil utan lät som annat andraplanskomponerande omkring 1800. Vid lundakonserten spelades utom Hindemiths kvintett Carl Nielsens och Finn Höffdings välkända för ensemblen skrivna verk. (M 162-166, L 39-42, Tr 13-15, Y 7-8)

Trio Arioso (KvP 1959-02-05)

MED MENDELSSOHNS d-molltrio op 49 inledde Trio Arioso sitt gästspel i Salomon Smiths Kammarmusikförening vid en konsert i går i Landstingssalen och gav därmed sin tribut åt den jubilerande tonsättaren, som i dagarna skulle fyllt 150 år. Valet av stycke kan annars anses diskutabelt, även om det är typiskt för sin upphovsman. I sin melodiska uppfinning är det ganska schablonartat, och man får efterhand en hel del påminnelser om andra Mendelssohn-verk. Klaverstämman är i hög grad concertant, och den utfördes med all tänkbar finess och briljans av Brita Hjort, väl sekunderad av Elisabeth Gloor, violin, och Maria Forst, violoncell.

BOHUSLAV MARTINUS fem korta triostycken blev en mycket stimulerande bekantskap. I ett inte alltför hårdfört tonspråk hade tonsättaren fördelat håvorna tämligen jämnt på alla händer, de snabba satserna var friskt musikantiska med en rytmik som influerats av jazzen. Den långsamma satsen fick i trions utmärkta återgivande en linjebredd, som helt framhävde dess kantabla karaktär, och även för övrigt blev denna diverterande musik mycket effektfullt framförd.

BRAHMS H-DURTRIO op 8 återgavs i den av tonsättaren reviderade formen. Här hade pianist och cellist ett säkert grepp om sina uppgifter, medan violinisten i sin veka expressivitet ibland tappade tonen. Hennes intonationsbesvär och tveksamma insatser, särskilt i scherzot och finalen, utgjorde skönhetsfläckar på ett i övrigt fullödigt ensemblespel som avtackades med blomsters mängd och stort bifall av en nästan fulltalig publik. (M 169)

Triospel (KvP 1959-02-06)

TRIO ARIOSO fortsatte i går sitt gästspel i Salomon Smiths Kammarmusikförening med en konsert i Lunds konsthall. Av programmet har reda Martinus trio ”5 Pièces brèves” omnämnts efter malmökonserten, här skall endast tilläggas, att det förnyade åhörandet förstärkte det positiva intrycket. Ur ensemblens repertoar presenterades vidare Beethovens trio i B op 11, i vilken klarinettstämman här arrangerats för violin, och Dvoráks trio i f op 65.

BÅDA VERKEN fick ett sobert men något tamt utförande. Den förnyade bekantskapen med trions medlemmar underströk gårdagsintrycket, att pianist och cellist ger mer personlig profil åt sina stämmor än violinisten, som tycks sakna både initiativkraft och den tekniska fullkomning som skulle göra henne jämnbördig med medspelarna. Och dock gjorde hon trots på sina ställen vacklande intonation ett avsevärt bättre intryck än vid malmökonserten. Som helhet betraktad var gårdagsframträdandet en framgång för den ambitiösa ensemblen, som ju ännu står vid början av sin bana. Man följer med intresse dess vidare utveckling. (L 44)

Delikat spel (KvP 1959-03-20)

BENTHIEN-KVARTETTEN hade för sin lundakonsert sammanställt ett intressant och omväxlande program med stråkkvartetter av Hindemith (nr 3, op 22) och Beethoven (op 95) som spänningsfylld inramning till Haydns älskvärda Ess-dur-kvartett (op 64 nr 6).

ENSEMBLEN har tidigare presenterats efter sitt malmöframträdande i tisdags, varför det här endast ska framhållas att gårdagskonserten till alla delar bekräftade det goda intrycket.

HUVUDINTRESSET knöts till det intrikata Hindemith-verket, som fick en mycket övertygande tolkning i alla detaljer. Den var verkligen stimulerande. Efter den delikata Haydn-avspänningen med perfekt balans i den virvlande finalen avslutades konserten med Beethovens krävande f-mollkvartett. Bortser man från några intonationsmissöden i de högre regionerna av primarien och att denne i forteavsnitten hade en viss svårighet att hävda sig i klangen, blev helhetsintrycket det bästa.

BENTHIEN-KVARTETTEN var en intressant och givande bekantskap, som man gärna vill odla i framtiden. (L 46)

Lek och allvar (KvP 1959-10-09)

ALLA SUPERLATIVER har redan tagits i bruk vid bedömningen av det fantastiska kvartettspel som presterats av Quartetto Italiano. Och det med rätta. Salomon Smiths Kammaremusikförening kunde inte fått en värdigare inledning på sin jubileumssäsong än vad denna eminenta ensemble bjudit en fulltalig publik både i Lund och Malmö. I går var aulan i S:t Petri läroverk fylld av entusiastiska lyssnare.

MOZARTS berömda Ess-dur-kvartett (K. 428) har man väl sällan hört utförd så idealiskt, om man t.ex. tänker på den klassicistiskt svala tolkningen av andantet eller rondots halsbrytande primariepassager, i vilka varje ton klart utmejslades. Eller tag Bartoks första stråkkvartett , som i ensemblens utformning blev en veritabel gastkramning av lyssnaren, hur suveränt behandlades inte varje enskild stämma!

I SCHUBERTS a-mollkvartett återgavs den första satsen i ett relativt långsamt tempo med starka rubati i genomföringen och även på de övriga satserna hade ensemblen satt sin specifika prägel. Som man fick det serverat här, blev uppfattningen på något sätt konstnärligt så välmotiverad att man måste acceptera.

DEN STRÅLANDE aftonen avslutades med ett extranummer så bortom tid och rum: en Gabrieli-canzona, i vilken mästarensemblen förvandlade sig till fyra gambister. Vilken spännvidd har inte repertoaren, när de på samma fullödiga sätt spelar verk från Gabrieli till Bartok! Så kan man också summera sina intryck från Lunda- och Malmökonserterna. (M 172)

Dansk-svensk briljans (KvP 1959-12-03)

SALOMON SMITHS kammarmusikförening hade i går ännu en minnesvärd manifestation i femtioårsfirandets tecken, då man bjöd på en förnämlig celloafton i Knutssalen där den unge danske celloprofessorn Erling Bløndal Bengtsson och utmärkta Brita Hjort spelade sonater av Sjostakovitj, Beethoven och Brahms.

REDAN I INLEDNINGSNUMRET kunde man genast fastslå duons goda samarbete. Att sedan Sjostakovitj-kompositionen inte var särskilt intresseväckande är en annan sak. Det var egentligen endast finalsatsen som bar prägel av originella och för tonsättaren typiska tonfall, som naturligtvis kom väl fram i duons tolkning.

I BEETHOVENS A-dursonat blommade samspelet fantastiskt, cellistens förmåga att utan att förlora den stora linjen kunna utmejsla varenda fras och vårda sig om varje enskild ton var beundransvärd. Och han understöddes briljant av Brita Hjort, som verkligen visade vilken skicklig kammarmusikpartner hon är.

INTE MINST hade man anledning att beundra framförandet av Brahms’ patetiska, trotsfyllda F-dursonat, op 99. Duon återgav detta verk, som ställer stora krav på tekniken och överhuvudtaget inte är så lättillgänglig t som den vanligen spelade e-mollsonaten, med stor uttrycksfullhet. Efter denna kraftsamling blev extranumret, Beethovens variationer över ett tema ur Mozarts ”Trollflöjten” en nästan idyllisk avspänning i dess utsökt eleganta utformning. (M 173)

Från Malmö horisont (MR 1959:4)

/..../Intresset för kammarmusik stimuleras i Malmö genom frikostigt utdelande av fribiljetter till musicerande skolungdom, och det är vanligen mycket intressanta och stimulerande konserter, som Salomon Smiths Kammarmusikförening arrangerar. Utmärkta ensembler engageras av föreningen för Malmö, Lund, Trelleborg och Ystad. Av inhemska gästspel vill man särskilt nämna Frydén-kvartetten som i kvartetter av Seiber, Berwald och Mozart (K. 590) redan visade lejonklon; Konvicka-kvartetten spelade Nystroems kvartett (1956) och hade lierat sig med den utomordentlige gitarristen Per-Olof Johnson i en Boccherini-kvintett. Per-Olof Johnson har efter examen från Akademie für Musik und darstellende Kunst i Wien slagit sig ner i Malmö som pedagog. Vid sina konserter har han gjort utmärkt propaganda för konstnärligt gitarrspel, och som lärare i ABF har han verkat för en välkommen uppryckning. (M 168, L 45)

Från Malmö horisont (MR 1960: 5)

Salomon Smiths Kammarmusikförening har firat sitt 50-årsjubileum med en som vanligt omväxlande och givande säsong. Utmärkta ensembler har besökt föreningens huvudstäder Malmö/Lund, utlöparna i Landskrona, Trelleborg och Kristianstad har även fått del av håvorna.

Quartetto Italiano inledde säsongen, Brita Hjort och Erling Bløndal Bengtsson fortsatte i idealiskt samarbete, så småningom kom de lokala krafterna med i kavalkaden, då Konvicka-kvartetten framförde Wieslanders 4. stråkkvartett och med förstärkning Mozarts g-mollkvintett och Brahms G-dursextett. Till slut kom Kyndel-kvartetten med program, som visade ensemblen från olika sidor. Såvitt man kan bedöma spelades Rosenberg och Webern med minutiös detaljslipning och yppersta klangraffinemang under det att t ex Berwalds a-mollkvartett i Malmö fick ett ganska vagt utförande och absolut inte i klass med vad man väntat av denna ansedda ensemble, specialiseringen kan ha sina sidor. (M 172-173, 175- 176, L 147-148, 150, Tr 17,19)

Skånsk musiksäsong 1960-1961 (MR 1960:7)

/..../För kammarmusiken gör Salomon Smiths Kammarmusikförening en gedigen insats, inte minst genom sin generösa, ungdomsvärvande politik. Med Malmö/Lund som huvudverksamhetsfält har föreningen genom internationellt ryktbara och de bästa inhemska ensembler gjort en strålande propaganda för denna intima konstart. Efterhand har filialer bildats lite varstans i provinsen, och på några håll har t.o.m. lokala kammaremusikföreningar följt det goda föredömet. Lund t ex har en sådan mycket livaktig kammarmusikförening, som brukar ge sina konserter i den nya konsthallen, andra föreningar finner man i Osby och Tomelilla för att nämna några. Det kan vara värt att peka på ett samarbete som startade redan förra säsongen i Malmö, där Malmö Museum och ABF presenterar en serie avgiftsfria kammarkonserter på museets bästa visningstid, dvs på söndagsmiddagarna. Hittills har Riddarsalen i Malmöhus slott varit fylld till sista plats vid dessa musikstunder, som alltså fortsätter denna säsong med som man vill hoppas samma framgång för arrangörerna. Axel Svitzer och Waldemar Welander svarar

för den konstnärliga utformningen.

KLANGSKÖNT (KvP 1961-02-04)

LASALLE-KVARTETTEN hade samlat stor publik vid gårdagskonserten i Knutssalen. I en uttömmande presentation från ensemblens lundaframträdande utlovades på denna spalt, att de fyra skickliga musikerna skulle spela suveränt, ett löfte som i hög grad infriades. Kvartettens delikata tonbildning är utomordentligt väl avpassad för impressionistiska. diffusa klanger. Det märkte man redan i den långsamma satsen av Bartóks fjärde stråkkvartett, där klangen var så perfekt egaliserad att de enskilda stämmorna tycktes sakna konturer.

FÖR ÖVRIGT var det inget konturlöst spel som presenterades i detta brutala verk, även om man hört pizzicato-satsen mindre polerad än i går, de många glissando-effekterna har man också hört mera mardrömslika. Och ändå var detta en förstklassig prestation, som visade att LaSalle-kvartetten hör till den verkliga eliten.

MOZART BRUKAR vara en probersten som avslöjar eventuella skavanker. Sällan hör man maken till så kultiverat, stilfullt musicerande som man bjöds på i denna älskliga A-durkvartett (K.V. 464). Att menuett-satsen tvärt mot all kutym spelades som andra sats lär bero på att denna ordning föreskrivs i originalversionen av verket. Tyvärr hade man inte mycket glädje av subtiliteterna, eftersom något slags tekniskt underverk sjöng sin egen visa, när gatan bröts upp utanför konsertlokalen. Ravel kunde serveras utan störningar. Salomon Smiths Kammarmusikförening är värd ett tack för att den introducerat denna fina amerikanska ensemble. (M 179)

Finalspel (KvP 1961-04-21)

SALOMON SMITHS kammarmusikförening satte med gårdagens konsert i Landstingssalen punkt för en som vanligt omväxlande och givande Malmösäsong. Konvicka-kvartetten, d.v.s. Herbert Konvicka, Erik Ekelund, Gunnar Andersson, Georg Rastenberger, förvaltade sitt finaluppdrag väl och hade överhuvud taget en mycket god kväll. Liksom vid ett tidigare tillfälle hade altfiolisten Niels Heie knutits till ensemblen och resultatet av samarbetet blev att man kunde bjuda ett program som förutom John Fernströms Stråkkvartett nr 7 opus 91 upptog Mozarts Stråkkvintett i Ess (K.V. 614) och Brahms’ i Ess opus 88. Båda har omnämnts i sambans med onsdagsframförandet i Lund. Här skall endast helt kort konstateras att de båda verken fick ett säkert, stilfullt och väldisponerat framförande.

KONVICKA-KVARTETTEN har tidigare under säsongen spelat Fernströms åttonde stråkkvartett, nu återgavs även den sjunde på ett mycket tilltalande sätt. Det blev en utomordentlig spelöppning. Man kan inte underlåta att beundra dessa fina musiker, som trots en stor arbetsbörda entusiastiskt ger sig i lag med svåra kammarmusikaliska uppgifter och förmår göra så goda prestationer. I jämförelse med huvudparten gästande ensembler har de ett stort handikapp. (M 181, L 54, Tr 22)

KULTIVERAT (KvP 1961-10-20)

KNUT NYSTEDT är en norsk tonsättare och organist, som man inte hört talas om så mycket tidigare. Hans tredje stråkkvartett, som torde ha tillkommit någon gång på 50-talet, röjer en viss påverkan från Bartók , i synnerhet i harmonik och rytmik. Den långsamma satsen har även en viss norsk-folkloristisk prägel. Inledningen är mycket stimulerande med sitt energiska tonspråk, men efterhand mattas intresset av den alltför påfallande homofona stämföringen, i långa avsnitt rör sig de båda fiolerna som rytmiskt väl ingångna parhästar. Verket fick ett mycket sobert framförande av Hindar-kvartetten, en norsk ensemble, som för första gången gästade Salomon Smiths Kammarmusikförening vid gårdagskonserten i Landstingssalen.

DE FYRA HERRARNA presterade ett kultiverat och finslipat spel, en särskild reverens vill man göra de båda som gett kvartetten dess namn, Johannes Hindar i viola- och Levi Hindar i cellostämman. De sekunderades på det hela taget bra av primarien Leif Jörgensen och sekunden Arne-Monn Iversen, den förstnämnde hade många tillfällen att visa sin goda klass, även om han i de snabba satserna hade otur med intonationen. Haydns G-durkvartett (op. 54 nr 1) inleddes i ett högt uppdrivet tempo, som för all del hölls men som äventyrade helheten. Bäst lyckades man i mellansatserna, även om tempot i menuetten kan diskuteras, och den avslutande Dvorak-kvartetten i F, op 96. (M 182)

Musik i Malmö (MR 1961:4)

/..../ Kammarmusiken har varit livaktig. Som vanligt har Salomon Smiths Kammarmusiksförening svarat för utmärkta serier i Malmö, Lund, Trelleborg, Kristianstad och Ystad.

Gästande ensembler: Frydén-kvartetten med Haydn, Schubert och Fartein Valen (nr 12 op 13), Benthien-kvartetten med Mozart, Brahms och Wolfgang Fortner (nr 3), LaSalle-kvartetten med Bartok (nr 4), Mozart och Ravel, en septett ur hälsingborgsorkestern med Felix Cruce som primarie med Beethoven och Berwald och slutligen Konvicka-kvartetten med Fernström, Nielsen och kvintetter av Mozart och Brahms, i vilka ensemblen utökats med altviolinisten Niels Heie. Den nybildade föreningen Ars Nova har på ett lyckat sätt kompletterat repertoaren med mer eller mindre avantgardistiska verk, för verksamheten har redogjorts i en särskild rapport. (M 177-181, L 51-54, Tr 20,22)

Malmökrönika (MR 1962:4)

/..../Salomon Smiths Kammarmusikförening gör en stor insats i Skåne; Malmö, Lund och Trelleborg är huvudorter för verksamheten, men också Ystad, Kristianstad och Landskrona har kammarmusikföreningar som samarbetar med ”moderföreningen”. Årets ”Malmöserie” har bjudit på framträdanden av Borodinkvartetten, den norska Hindar-kvartetten och Malmös egen Konvicka-kvartett. Vidare gästspelade Erling Bløndal Bengtsson och Brita Hjort.

Den nybildade Kammarmusikföreningen -61, en organisation som vuxit fram ur malmöorkestern har i konservatoriets konsertsal framfört intressanta verk för ovanliga besättningar såsom Martinus Trio för flöjt, cello och piano, Blachers Divertimento för trumpet, basun och piano, Hindemiths sonat för tuba och piano, Poulencs Sonat för valthorn, trumpet och basun, Brahms horntrio i Ess och Bo Nilssons 20 grupper för oboe, klarinett och flöjt.

ARS NOVA hade inte någon framgång i sitt försök att få kommunalt anslag till sin verksamhet, som därför fått något minskad omfattning. Karl Erik Welin upprepade sitt program från Fylkingen - ”Ny estetik” - och Sven-Eric Johanson gjorde en självbiografi med exemplifiering, en vandring från Hindemith-påverkan till ”spel med flageoletter” och ”perkussioner”, ett kontrasternas spel. Föreningen, som haft sin hemvist i konservatoriets lokaler, anordnade också en diskussion, i vilken man fastslog att Malmö behövde modern musik. Konserthusstiftelsen har inga möjligheter att ensam svara för presentationen av det nya som rör sig i tiden, trots berömvärda försök, det behövs även ett annat forum; man efterlyste kommunala initiativ för att stödja avantgardisterna, vad nu detta kan leda till. Tingsrydsbryggeriet visade vägen vid sin stipendieutdelning några veckor senare, då de båda sistnämnda kammarmusikföreningarna vardera tilldelades en tusenlapp som stöd och ersättning för uppkommet underskott.

En serie kammarkonserter har med stor publikanslutning getts på Malmö museum nio söndagar. Serien, som arrangerats av museet i samarbete med ABF:s malmöavdelning, har förmedlat bekantskapen med några goda köpenhamnsensembler, och för övrigt har lokala artister medverkat.

Ur det omväxlande och rikhaltiga programmet kan nämnas bl.a. stråkkvartetter av Nielsen, Bäck och Fleming Weis, blåskvintetter av Nielsen, Hindemith, Nielsens Preludium och tema med variationer för soloviolin op 48, orgelkompositioner, spelade av Bedrich Janácek och pianoverk, framförda av Brita Hjort. Malmö Musiksällskap, en kammarorkester av god amatörstandard, har medverkat med stråksviter av Purcell, Fernström och Hindemith bl.a. under ledning av Axel Svitzer. /..../ (M 182-186, L 55-58, Tr 23-25)

DANSK NYHET (KvP 1963-02-09)

KOPPEL-kvartettens malmökonsert i Salomon Smiths Kammarmusikförening underströk lundaintrycket från i onsdags att den danska ensemblen är en av de främsta i Norden för ögonblicket. Den presterar ett stilsäkert och högst kultiverat spel, som gör samvaron med den ytterst njutbart. Gårdagens program upptog verk av Holmboe, Mozart och Brahms.

HOLMBOES sjätte stråkkvartett från 1961 fick sitt uruppförande vid de nordiska musikdagarna i Köpenhamn i höstas. Det var för övrigt Koppel-kvartetten som presenterade verket som sedan uttagits för världsmusikfesten i sommar i Amsterdam. Det är samma musikaliska idé som utvecklas i de fyra satserna i ett tonspråk som måste betecknas som moderat i ISCM-sammanhang, men som har personlig, originell prägel. Det är skrivet med fin uppfattning om kvartettens uttrycksmöjligheter i klangligt avseende.

ATT SPELA Mozart brukar för de flesta ensembler vara en probersten. Det är sällan man hör ett så välbalanserat, delikat utförande som gårdagens av ”dissonans-kvartetten”, och strykningen av repriser blev även av den anledningen onödiga åtminstone i menuettsatsen. Även Brahms-stilen behärskades suveränt, och a-mollkvartetten, monumental med tendens att spränga den intima kammarmusikformen, återgavs med intensitet och skönklang.

Generöst spelades en sats ur Carl Nielsens F-durkvartett op 44 som extranummer, en utsökt avrundning på en omväxlande och givande kammarmusikkväll. (M 189)

Familjespel (KvP 1963-03-08)

DEN GAMLE, fine violinmästaren Emil Telmányis familjekvartett har numera utökats till kvintett, i vilken far själv spelar första fiolen. Den kultiverade ensemblen gästade i går Salomon Smiths Kammarmusikförening i Malmö med tre stråkkvintetter, av vilka de båda danska inte hör till vardagsmaten.

VAGN HOLMBOES ”Tropos” op 75 åskådliggör mötet mellan modalt och dodekafonistiskt kompositionssätt i fem korthuggna, föga utvecklade satser, i vilka serietankarna har svårt att hävda sig. Holmboe har inte varit alltför djupsinnig vid utformningen av sitt verk, som närmast har karaktär av ett divertimento. Det spelades humörfriskt och musikantiskt.

CARL NIELSENS ungdomsverk, en stråkkvintett i G från 1888, har dragits fram efter mästarens död. De kontinentala påverkningarna är uppenbara, och det är endast helt flyktigt man spårar för tonsättaren karakteristiska vändningar, såsom i scherzots huvuddel, vilka också särskilt framhävdes. Att ensemblen hade en viss faiblesse för detta verk var alldeles tydligt.

DVORAKS femte och sista stråkkvintett (i Ess op 97) tillkom under tonsättarens vistelse i USA, och det tematiska materialet har mycket gemensamt med symfonin ”Från nya världen”, stråkkvartetten i F och violinsonatinen från samma tid. Med stor intensitet och temperamentsfullhet återgavs denna musik och man överser utan vidare med att intonationen ibland inte var helt tillfredsställande. Vilken annan familjekvintett gör om prestationen? (M 190, Tr 28)

Samtida musik i Malmö (MR 1963:5)

/..../ Kammarmusikvännerna har av Salomon Smiths Kammarmusikförening bjudits en välblandad musikalisk kost, i vilken bl.a. ingått verk av Webern och Sjostakovitj (Quartetto Italiano), Bartók och Hindemith (Benthien-kvartetten), Bartók och Holmboe (Koppel-kvartetten) - av den senare spelades den nya, dvs sjätte stråkkvartetten, Sjostakovitj och Nystroem (Brita Hjort och Konvicka-kvartetten).

De båda Tingsryds-understödda ARS NOVA och Kammarmusikföreningen -61 har också varit mycket livaktiga och gett en rad konserter, bl.a. i musikkonservatoriets sal. ARS NOVA bjöd bl.a. på - utom de redan nämnda evenemangen - en körkonsert med den utmärkta köpenhamnskören CANTILENA under ledning av Támas Vetö med verk av Hindemith, Maegård, Gabold, Vogel, Nørgård och Folke Rabe.

Den senare föreningen har gett kammarmusik för mindre vanliga instrumentkombinationer och Konserthusstiftelsens musiker har trots sin stora arbetsbörda nedlagt ett intresserat arbete på att göra dessa framträdanden så kvalitativt goda som möjligt. Vid en av dessa musikaftnar kunde man lyssna till Mozarts Hornkvintett i Ess (KV 407), Brahms Violoncell-sonat op 99 och ett uruppförande av Carl-Olof Anderbergs ”En handfull visor” till texter av Ulla Anderberg. Den unga malmösångerskan Ing-Britt Stiberg återgav dessa små ironiska visor alldeles utsökt till tonsättarens ackompanjemang. /..../ (M 187-190, L 59-62, Tr 26-28)

BLÅSAR-KVARTETT (KvP 1963-11-01)

MALMÖ BLÅSARKVARTETT fick med all rätt äran att inleda Salomon Smiths Kammarmusikförenings säsong i Landstingssalen i går. Den hade också med all rätt, adjungerat Otto Kern som pianist och kunde därigenom framföra två utomordentligt sällsynta kammarmusikverk dels med egenvärde, dels med intressant komplementvärde: Berwalds Ess-dur-kvartett för piano, klarinett, horn och fagott samt Beethovens kvintett i samma tonart och med oboen som kvintessens. Det var ett exempel på föredömlig programsättning, och det blev en vacker framgång för musikerna.

BERWALD har i sin kvartett väl inte ännu fått riktig gestalt på alla de originella, nyskapande idéer som rörde sig i hans musikerhjärta, men bortsett från en viss lågspänning i det stora hela finns där en rad lysande klangfantasier och motivbildningar. Beethoven-kvintetten är ett jämförelsevis fullgångnare verk, men det har inte Berwalds originalitet: alltså kompletterade de varandra fint. Utförandet var som sagt en framgång, om också inte utan framstegsmarginal: det blev ibland litet överbetonade nyansskillnader, litet för mycket av vackra frasutbrytningar för helhetsbilden, men det var genomgående högklassig instrumentalkonst.

MERA som avspänning blåste Hermann Gibhardt och Bertil Norén Höffdings lustiga dialoger för oboe och klarinett, utan att missa några poänger, och Norén och Otto Kern framförde Poulencs gamängblandade klarinettsonat. Övriga medlemmar i ensemblen var med den äran Karl-Axel Glennstad och Ingmar Rilfors. Mer blåsarmusik förväntas. (M 192)

HANS ÅSTRAND

Perfekt samspel (KvP 1963-12-06)

SALOMON SMITHS Kammarmusikförening bjöd vid gårdagens konsert i Landstingssalen malmöpubliken på ett stråkkvartettspel på högsta inhemska nivå. Redan i Lunds konsthall kunde konstateras att Frydén-kvartetten tagit ett jättekliv mot perfektion i samspel och partiturtrogen interpretation, och gårdagspresentationerna visade hur påtagligt bra ensemblen behärskade uttrycksmedlen hos så artskilda tonsättare som Mozart, Kodály och Bäck.

NÄR BÄCKS tredje stråkkvartett uruppfördes vid Stockholms Festspel i somras, spelade Frydén-kvartetten i konserthusets stora sal. Där kan knappast inledningens chockerande kraft ha kommit så till sin rätt som i går. Man kan ifrågasätta om inte Bäck sprängt den kammarmusikaliska formen i detta avsnitt. Det meditativa mellanpartiet och den friska avslutningen ger många belägg för att tonsättaren inte bara känner till utan också på ett konstnärligt målmedvetet sätt utnyttjar stråkinstrumentens speciella möjligheter. Här gjorde kvartetten en bländande uppvisning.

EFTER ETT utmärkt framförande av Mozarts d-mollkvartett (K 421), troligen gjorde gårdagsakustiken ensemblen större rättvisa, spelades Kodálys andra stråkkvartett op. 10 från 1917. Påverkningen av ungersk folkmusik är tydlig. särskilt i sista satsen, som för tankarna till de betydligt senare komponerade danserna från Galantha. Och återgivningen speglade storartat de olika stämningarna i verket. (M 193)

Musik i Malmö (MR 1967: 4)

/..../ I samarbete med RIKSKONSERTER har anrika Salomon Smiths Kammarmusikförening bjudit på ett omväxlande och högst intressant program med utmärkta ensembler. Kyndel-kvartetten inledde med Bartok (nr 5), Mozart ( K. 387) och Stenhammar (nr 5), Borodin-kvartetten återkom och spelade Tjajkovskij (nr 1), Prokofiev (nr 1), Webern (op. 5) och Debussy. Koppel-kvartetten från Köpenhamn presenterade den unge Thomas Koppels andra stråkkvartett (op. 12 från 1964), ett verk som i hög grad visar den 23-årige tonsättarens mognad och behärskning av uttrycksmedlen, även ådagalagd i stort sammanhang som den vid köpenhamnskonservatoriets 100-årsjubileum i januari uruppförda ”Concert Héroique for 3 klaver og orkester med kor og vindmaskine, op. 22”.

I detta sammanhang bör man också nämna RIKSKONSERTERS turnéer med de ungdomliga Holm- och Fresk-kvartetterna som drabbat Malmö museum. Dessa ensembler deltog i Rikskonserters interpretationskurs för Kyndel-kvartetten i Östersunds sommaren 1966, och av resultatet att döma har arrangörerna stor glädje av dessa ”elever”. Holm-kvartetten spelade Haydns kvintkvartett, Wiréns nr 4 och Carl Nielsens F-durkvartett. Fresk-kvartetten Wikmansons d-moll, Bartóks nr 4 och Sjostakovitj’ nr 8. Ur svensk synpunkt är det verkligen glädjande att Fresk-kvartetten redan nått mycket långt i sitt samspel, det beramade studieåret vid Moskva-konservatoriet kommer att föra kvartetten fram till en nordisk elitposition. /...../ (M 207-210, L 75-77)

Fr o m höstsäsongen 1974 blev Gunnar Sjöqvist föreningens verkställande ledamot. Han såg som en av sina uppgifter att belysa verksamheten inte bara genom styrelseprotokoll utan även genom recensioner i pressen. Sådana hade inte tidigare arkiverats. Efter att ha sammanställt kammarmusikföreningens program 1928 tills dags dato, gjordes med hjälp av tyvärr knapphändiga protokollsuppgifter en tillbakablick till tiden 1910-1927. Programkavalkaden har följts upp med en redovisning av exekutörer och spelade verk och ett register över bevarade recensioner. Några exempel från 1974-75 får inleda rapporten.

I det följande har dock endast undantagsvis förtecknats de artistpresentationer och verkkommentarer till varje kammarmusikkonsert, som -q- producerat i MSO:s kommentartidning: Musik i Malmö 1981-82 och MSO-Nytt 1985-91 och senare i varje konsertprogram.

Recensenterna är i många fall desamma. I stället för att utskriva deras namn efter varje recension har namnen förkortats till en signatur enl. följande:

AA Alexander Agrell (SD) JL Janåke Larson (SDS)

BE Bengt Edlund (Arb.) KAT Karl Axel Thunander (KvP)

BL Boel Lindberg (SDS) LB Lennart Bromander (Arb.)

CH Cecilia Hultberg (SDS) LEL Lars-Erik Larsson (SkD)

CHL Carlhåkan Larsén (SDS) ME Matti Edén (SDS)

DL Dag Lamberth (SkD) PCS Paul-Christian Sjöberg (SDS)

DR Daniel Rydén (SDS) PL Per Lindborg (SDS)

EW Erik Wallrup (SDS) -q- Gunnar Sjöqvist

G St Gunnar Sjöqvist VE Viggo Edén (SDS)

Ung gästkvartett med fin inlevelse

Den unga Dornbuschkvartetten, hemmahörande i Frankfurt med tjänstgöring i Hessiska radion symfoniorkester, konserterade i Landstingssalen på torsdagen (Salomon Smiths kammarmusikförenings första evenemang för vårsäsongen). Programmet hade en idealiskt omväxlande sammansättning, som satte ensemblens mångsidighet på stora prov.

Beethovenspelet i ståkkvartetten c-moll, op 18:4 hade en frodig och ungdomlig charm med en kraft, som väl ibland tenderade till överbud och ledde tillsvårighet att få fullkomlig styrsel på enskildheterna. Spelstilen lät ana att kvartetten skulle få besvär med kommande nummer, Hugo Wolfs italienska serenad och Anton Weberns sex bagateller op 9 men ha utmärkta chanser att ta eventuell skada igen i den avslutande Janácek-kvartetten.

I viss mån besannades farhågorna inför tolkningen av Wolfs ytterligt raffinerade pastisch. Bestämt måste man ta mycket varsammare på dessa antydningar till rytmer och melodier i svaga nyanser. När serenadens eldiga fortissimo ”con fuoco” småningom infann sig hade det redan pyrt lite för häftigt för att den verkliga effekten skulle infinna sig.

Än farligare vägar beträdde man i Webernbagatellerna. Men här visades ett skickligt och utsökt handlag med det svårfångade stoffet: knappt minutlånga klangskisser som tycks födda ur djup tystnad och kräver omedelbar koncentration av lyssnaren - innan allt är förbi. Verket spelades två gånger i följd, en klok och riktig idé.

Så kunde Dornbuschkvartetten äntligen släppa loss i Janaceks andra kvartett, ”Intima brev”, ett märkligt Sturm-und-Drang-fyllt ålderdomsverk, ett av seklets stora stycken i genren, oändligt gripande och svidande i både passionerad häftighet och sorg. Musikernas spelkonst och inlevelse i verket garanterade ett utförande av hög dignitet, kvällens stora upplevelse.(M 244)

CHL (SDS 1974-02-17)

Applåder för Salomon Smith

Denna veckas torsdag anordnade Salomon Smiths kammarmusikförening en konsert i Landstingssalen. Bélarostrion - Hans Dieter Lallinger piano, Horst Jürgen Besrig violin och Hans Peter Berig cello - spelade Mozart, Beethoven och Sjostakovitj.

Den inledande Mozarttrion i G-dur, (hans sista, skriven 1788) har hela den bedrägliga enkelhet, som lockar till undervärdering. Bélarostrions framförande hade ansats till just det. Det hela gjorde ett något överdramatiserat intryck. Den finstämda expressivitet som genomsyrar även Mozarts enklaste fraser döljes effektivt vid ett sådant förfarande.

I Beethoventrion (D-dur op 70:1) gav Bélarosgruppens dramatiska spelsätt i gengäld ett så mycket mer glänsande resultat. Programmet nämner Beethovens Macbeth-studier och largots teatraliska effekt. Bélarostrion spelade hela stycket med en intensitet och mörk genomslagskraft som sprängde trioformatet och frammanade ett storslaget abstrakt musikdrama. Den avslutande Sjostakovitjtrion skrevs 1945 och faller inom den verkgrupp som präglas av Sjostakovitjs krigsupplevelser. Han skrev den till minnet av en vän som stupade i kriget. Trion håller genomgående en sorgestämning som pendlar mellan mörker och förtvivlan. Framförandet präglades av en frenesi som gränsade till det sönderslitande. Sjostakovitj utnyttjar hela fältet av klangmöjligheter och spelsättsförändringar hos de tre instrumenten. Bélarostrion följde upp detta med en storartad teknisk skicklighet. Det gladde mig mycket att för första gången höra ett meningsfullt Sjostakovitjstycket.

Publiken var med rätta mycket entusiastisk och applåderade fram ett par extranummer, bl a ett Brahmsstycke. (M 245)

TORE ERIKSSON (SDS 1974-03-16)

Unga Bélarostrion fantastiskt skicklig

SALOMON SMITHS KAMMARMUSIKSÄLLSKAP satsar i regel på ”säkra kort”, dvs för det mesta ensembler med världsrykte. Men i samarbete med Rikskonserter hade man för ovanlighetens skull engagerat de unga musikerna Hans Dieter Lallinger, Horst Jürgen Berig och Hans Peter Berig, tillsammans Bélarostrion, för konserter i Malmö och Lund den gångna veckan. För de allra flesta var helt säkert trion helt obekant, men en sak är nog klar; alla som hittills lyssnat och alla de som under den närmaste tiden ges tillfälle att lyssna till Bélarostrion under den pågående turnén i södra Sverige, kommer säkert att vara överens om att dessa unga musiker är enormt skickliga. Personligen drar jag mig inte för att använda ett så starkt ord, och det närmast med tanke på att ingen av dem ännu hunnit bli 30 år.

GLÄDJANDE NOG var Arkivmuséet mycket välfyllt på fredagskvällen.

Konserten i Malmö dagen före hade givit mersmak, och många var angelägna att få lyssna till Bélarostrion än en gång. Ett fint betyg redan det. Det tog ett tag innan jag kände samma entusiasm som andragångslyssnarna. Programmet inleddes med W A Mozarts pianotrio B-dur (K 502), och det blev sannerligen ingen större upplevelse. Alla tre demonstrerade teknisk stabilitet, och då och då dök det upp ganska vårdade fraseringar, men i stort sett blev det bara en ointressant genomspelning med åtminstone vad gällde satsen helt galet tempo.

MEN SEDAN HÄNDE ALLT på en gång. Nästa verk var Frank Martins pianotrio över irländska, och här fick man förvisso vara med om ett förstklassigt musicerande. Det serverades idel delikatesser i denna färgstarka, rytmiskt laddade och medryckande musik. Helt suveränt spelade alla tre från första till sista takten.

Uppenbarligen trivs Bélarostrion bäst med händelserik musik, där det ställs höga krav på teknisk skicklighet och temperamentsfullt utspel. Hit hör Maurice Ravels pianotrio a-moll, ett av de kammarmusikens storverk som alltför sällan framföres. Nämnda publikentusiasm nådde sin höjdpunkt efter Bélarostrions strålande framförande och spridda bravorop var verkligen helt på sin plats. Får dessa tre suveräna musiker fortsätta sitt samarbete, kan vi lugnt räkna med att Bélarostrion så småningom når världstoppen. (L 109) JL (SDS 1974-03-17)

Generös kvartett – Dåliga tider

Den sovjetiska Tanjejevkvartetten var gäster i Salomon Smiths kammarmusikförening, som startade sin sextiofemte säsong i Malmö rådhus landstingssal på torsdagen. En bättre start kunde man näppeligen tänka sig, även om ett sådant arrangemang torde tära mycket hårt på föreningens hårt ansträngda kassa.

Vladimir Oftjarek, Grigorij Lutskj, Vissarion Solovjev och Josif Levinson bildade en remarkabel samspelsgrupp: samklangen och enhetligheten i deras spel var häpnadsväckande.

Man gav ett generöst prov på sitt kunnande i Malmö. Den två timmar långa konserten omfattade fyra stråkkvartetter. Fredagens konsert i Lund skulle sedan bjuda på ett helt nytt program, bl.a. med Sjostakovitjs senaste verk i genren, det fjortonde.

Alldeles i början av Malmökonserten tycktes klangbilden en aning oklar, men mycket snabbt spelade de fyra verserade herrarna in sig i salongen - eller var det öronen som anpassade sig? - och därefter rörde sig presentationerna ofta nog vid fulländningens gräns. Inledningen var krävande: Antonin Dvoraks F-durkvartett op 96. Detta delikata och melodiösa uppdrag genomfördes med en frisk romantisk elegans, där inslagen av rytmisk svikt var ett av de fröjdefulla moment man kunde fästa sig vid.

Nästa kvartett på programmet satte konstnärlig gestaltningsförmåga och teknik på hårt prov. Claude Debussys enda kvartett tillhör det yppersta för besättningen. Tanjejevkvartetten tolkade verket med fabulös smidighet, sammetsmjuk och böjlig klang, fylliga insatser och sonora ackord, som även i de känsligaste fall klingade fram lika omärkligt och oansträngt som perfekt. Trots ensemblens förmåga att gå ner i svaga nyanser skymtade aldrig någon formlöshet i spelet.

Ett modernt bidrag till konserten exekverades efter paus. Jurij Faliks (enligt uppgift 38-årig cellist från Leningrad) andra kvartett. Ett hörvärt och välskrivet stycke moderat modernism med mycket flinta i men också med väl anbragta avspänningsprodukter. Kvartetten satsade energiskt.

Återstod ett sista mästarprov, Beethovens kvartett op 59:3, C-dur. Det blev en aspektrik tolkning av ett stycke musik som rymmer många skiftningar att ta vara på. Inte minst de fyra satsernas inbördes kontraster tydliggjordes eftertryckligt. Introduktionens pregnanta figurationer med energiska rörelser, andantets vemodiga grace, menuettens fritt flytande lopp och så grande finale i ett allegro, där kvartetten med omutlig konstnärlig styrka följde Beethoven in i dubbelfugans minsta skrymslen på ett suveränt sätt.

Jag nämnde inledningsvis det bekymmersamma ekonomiska läget, som troligen bara kan klaras genom en extraordinär räddningsaktion. Redan för att genomföra innevarande spelår har man måst ta upp ett lån, sedan ansökan om ett statligt anslag avslagits. Det är inte att begära att en enskild förening skall kunna klara av de betydande utgifter som är förenade med gästspel av så ypperliga ensembler som Tanjejevkvartetten m fl. Inte ens ett så välbesatt hus som torsdagens lär hjälpa. En väg man börjat beträda är att förankra verksamheten mera i svenska eller lokala resurser, vilket samtidigt kan vara att aktivera publikintresset. (M 247, L 111)

CHL (SDS 1974-10-12)

Kammarmusik med nya klanger

En kvartett göteborgare och en malmöit står för ett okonventionellt program vid Salomon Smiths kammarmusikförenings konserter i Malmö (Rådhuset torsdag kl 20 och Lund Arkivmuseet fredag kl 20). Malmösopranen Evy Bråhammar har slagit sig samman med Tamas Vas, violin, Guido Vecchi, cello, och Gunnar Sjöström, piano. De framför – troligen ffg i Skandinavien – Sjostakovitjs Romanssvit. Instrumentalisterna och Sten Pettersson, klarinett, spelar Messiaens Quatuor pour la fin du temps. ( M 248)

(SDS 1974-11-21)

Naken och kärv kammarmusik

EN ELOGE till Salomon Smiths Kammarmusikförening för det program man presenterade i Malmö och Lund i dagarna två. Man rörde sig på domäner som enligt praxis är vikta för exempelvis Ars Nova. Å andra sidan hade Ars Nova häromkvällen en traditionell pianoafton, vilken visar att en musikförening inte nödvändigtvis måste verka i gamla upplöjda fåror.

DE NU AKTUELLA konserterna tog upp verk av två nutida giganter: Dmitrij Sjostakovitj och Olivier Messiaen. I båda fallen handlar det om en naken och kärv musik som av åhöraren fordrar en ansenlig förmåga till självsuggestion. Sjostakovitj var representerad med Romanssviten för sopran, violin, cello och piano. Det är en tonsättning av dikter av Alexander Blok. Poemen är säregna med en dyster symbolism i grunden. Opustalet 127 indikerar också att verket tillhör Sjostakovitjs senaste, dystert betraktande produktion, och står i intim gemenskap med de två senaste symfonierna.

EVY BRÅHAMMAR sjöng de sju sångerna på originalspråket till ackompanjemang Tamas Vas, violin, Guido Vecchi, cello. och Gunnar Sjöström, piano. Ett i alla avseenden perfekt framförande, där jag särskilt imponerades av Evy Bråhammars raka och kraftfulla sång, visade att även ett modernt och förvisso krävande tonspråk kan få publikt stöd.

OLIVIER MESSIANS ”Quatuor pour la fin du temps” är kanske en ännu mer naken musik. Men i kraft av sitt fantastiska tema, förklarat i ord av tonsättaren, förmår verket gripa tag med skärpa. Det är en dröm i färger med, som vanligt hos Messiaen, religiösa visioner. Messiaens syn på domedagsängeln och himmelrikets lockande lugn och skönhet får här sitt uttryck i violin, cello, klarinett (Sten Pettersson) och piano. Kvartetten spelade med skärpa och yttersta inlevelse i ett framförande som torde ha värvat många nya Messiaen-anhängare. (M 248, L 112)

FRANS SJÖSTRÖM (SkD 1974-11-23)

Exklusiv musik

Frågan är väl om inte det program som Salomon Smiths Kammarmusikförening bjudit Malmö- och Lundapubliken på i veckan är föreningens mest originella och sparsmakat exklusiva genom tiderna. Verk som Sjostakovitjs romanssvit op 127 och Messiaens Quatuor pour la fin du temps ställer stora krav på lyssnarna, men det är musik som också ger stort utbyte.

Romanssviten är skriven för sopran, violin, violoncell och piano och Sjostakovitj har gått metodiskt tillväga. I de sju sångerna kontrasterar sångstämman mot vart och ett av instrumenten, såväl enskilt som i de fyra tänkbara kombinationerna. Det är inte muntra stycken precis de sju dikterna av sekelskiftessymbolisten Alexander Blok, de ger inte anledning till underhållning. Men hur suveränt gestaltas inte denna härjat tungsinta retorik och undergångsvisioner i toner!

Vid uruppförandet kunde Sjostakovitj förlita sig på fyra av Sovjets absolut främsta musiker. Jag är dock övertygad om att han hade varit belåten med det nu aktuella framförandet också. Evy Bråhammar, som sjöng på originalspråket, behärskade partiet fullkomligt, tekniskt och känslomässigt och de sekunderande musikerna gjorde också en synnerligen fullödig insats.

”Kvartett för Tidens Ände” skrevs och framfördes för första gången i ett tyskt koncentrationsläger 1941. Man betänker den gripande kontrasten mellan denna verklighet och det dunkelt flammande, översinnliga Chagall-universum som Messiaen frammanar i sin musik. Det är musik som låter egendomliga fåglar komma till tals, som mediterar över namnet Jesus, som beskriver människans himmelsfärd, som vill fånga regnbågens skimmer i toner. Kvartettens milda poesi och spröda häftighet tillvaratogs föredömligt av kvällens instrumentalister, Tamas Vas, Guido Vecchi, Sten Pettersson och Gunnar Sjöström

Hatten av för det raffinerade samspelet, de utsökta violin-, violoncell- och klarinettsolina och för de välavvägda klangmoln som ångade fram under flygellocket!

Slutligen en reverens också för den rikliga och informativa läsningen i programbladet. (M 248, L 112)

BE (Arb. 1974-11-24)

Nytt grepp

Veckans riktiga Ars Nova-konsert svarade påpassligt nog Salomon Smiths kammarmusikförening för. Både programmet och engagemanget av de fyra Göteborgsmusikerna Tamas Vas (violin), Guido Vecchi (cello), Sten Pettersson (klarinett) och Gunnar Sjöström (piano), sammankopplade med Evy Bråhammar, var ett lyckokast. Så okonventionella grepp är man inte van vid att möta från Salomon Smiths sida.

I sin romanssvit op 127 presenterar Sjostajkovitj en välbalanserad följd av sju tonsatta dikter, skrivna kring sekelskiftet av den ryske symbolistpoeten Aleksander Blok. Evy Bråhammar sjöng på klingande originalspråk. Tonspråket är ömsom lyriskt-romantiskt och skarpt expressivt. För sopransolistens del kunde man iaktta, att hon här lockade fram en ny,

dramatisk skärpa i stämman, jämte den välbekanta, välegaliserade Lyriska klangen. I den ackompanjerande pianotrion fanns utmärkta resurser. Verket var tacksamt också för instrumentalisterna. Särskilt klangskönheten i slutet minns man gärna.

De fyra instrumentalisterna lyste alldeles förbluffande i Olivier Messiaens Quatuor pour la fin du temps. Kvartetten har en märklig tillkomsthistoria: skriven i ett tyskt fångläger 1941 för de musiker som av en slump befann sig där, uruppförd under torftiga lägerförhållanden. Ändå är det inte fråga om någon ransoneringsmusik. Stycket är både långt och krävande. I de åtta satserna, inspirerade av Johannes Uppenbarelse, speglas de mest skiftande stämningar. Fågelsång, mystisk religiositet, färghallucinationer tillhörde tonsättarens inspirationskällor. Resultatet har ibland blivit paradisiskt vandrande melodier, ibland hetslopp, ibland undanglidande tonströmmar. Ett utsökt spelat klarinettsolo avlöses av ett friskt mellanspel med hela kvartetten. Cellon är tilldelad ett mycket romantiskt solonummer, som följs av sjätte satsens kulmination av vitalitet. Sista satsens violinsolo har en hymniskt upphöjd karaktär. Hela uttolkandet av detta egensinniga och gripande verk genomfördes med imponerande målmedvetenhet. (M 248, L 112)

CHL (SDS 1974-11-23)

INTERNATIONELLT

Från det lokala och riksregionala till det internationella planet skall vi nu förflytta oss. (Jag säger inte ”höja”, för man bör inte rangordna nivåerna; var har sin ram att röra sig inom).

Alltnog: Efter att ha varit verksam i Stockholm blev violinisten Leon Spierer 1963 förste konsertmästare i Berlinfilharmonin. Han stod nu tillsammans med Göteborgspianisten Elisif Lundén på Salomon Smiths kammarmusikförenings program.

Vid torsdagens duoafton på Malmö rådhus lyste Spierers mjuka ton ena stunden i full av sötma för att i nästa stegra sig till romantisk virtuositet.

Redan i den inledande Tartini-sonatan märkte man att han hade hjärtat åt det romantiska hållet, i Beethovens Kreutzersonat kappades två viljestarka musiker om att driva temperaturen i höjden - nästan så att accenterna blev stickiga och stegringarna omtumlande. Mellansatsen riskerade att komma i skymundan trots all dess naturlyriska prakt.

Edvard Grieg suger musten ur många icke alltför kräsna ingivelser i sin sonat c-moll, op 45. Spierer och Lundén hängav sig åt den. Vare det sagt som beröm att Elisif Lundén ingalunda nöjde sig med en biroll i duospelet.

Både i Malmö och Lund hade duons program en virtuos knorr i slutet, i Lund Ravels Tzigane, i Malmö fyra stycken av Josef Suk, där utsökta prov gavs på bländande spelkonst och spelglädje.

Salomon Smiths fina ambition att bjuda skilda program i Malmö och Lund kan ibland vackla, men icke så denna gång. Leon Spierer och Elisif Lundéns samarbete har tydligen inspirerat till en rikhaltig och aldrig lättköpt repertoar. (M 249, L 113)

CHL (SDS 1975-02-08)

Nio olika verk på konsert

LUND: Leon Spierer och Elisif Lundén hette gästerna vid de smithska kammarmusikkonserterna i Malmö/Lund denna vecka. Inte mindre än nio olika verk hade dessa ambitiösa musiker att erbjuda sin publik.

Torsdagens program följde strikt den kronologiska principen: Tartinis sonat i g för violin och generalbas blev upptakt till möten med Beethoven, Grieg och

Josef Suk. Frånsett att en modern flygel trots (eller rättare på grund av) sina basresurser inte är rätt medium för generalbasspel fann man sig snart väl till rätta. Elisif Lundén förstod att följa Spierers storlinjigt uttrycksfulla sångstämma med samtidig diskretion och skärpa, inget i ackompanjemanget lämnades oformat.

STORA KRAV

Beethovens A-dursonat op 47 ställer stora krav. Den expansivt rymliga formen är till brädden fylld med energiskt virtuosa figurationer. Det är med andra ord ett verk som borde väl passa en så intensiv musiker som Berlin-filharmonins konsertmästare. Någon slagsida i samspelet blir det dock inte när Lundén sitter vid klaviaturen. Säkert, välavvägt och med bergfast rytmik spelar hon. Vi har inte så många pianister av denna kaliber ilandet och det är bara skada att det tycks vara så långt mellan Göteborg och Skåne.

ROBUST

”Kreutzersonaten” fick alltså ett högeligen vitalt och robust framförande, som uppenbart tilltalade de församlade. Griegs sonat i c op 45 är av motsvarande tåga och även här gav friskt oförvägna satsningar ett resultat av liv och hetta. Ytterligare ett utåtriktat verk avslutade den musikantiska aftonen. De fyra styckena av Suk - svärson till Dvorak - var angenäma att lyssna till med sin blandning av folkmelodiskt skämtlynne och svepande romantisk trånad, i all synnerhet som de spelades med stor brio.

BEHAGFULLT

I Mozarts ”violinsonater är ofta pianot det dominerande instrumentet. Sonaten i C KV 296, som inledde konserten i Arkivmuséet, hör till undantagen. Elisif Lundén tog också tillvara varje poäng i sitt klara, vitsiga och behagfulla spel. En av Brahms violinsonater, de i G op 78, ingick också i det slösande utbudet. En distingerad tolkning utan tvivel, men kanske är en reservation på sin plats angående tempot i yttersatserna. Nog hade väl kulminationerna fått ännu mera eftertryck och substans nog hade väl den ädla eftertänksamheten och den ljusa innerligheten, som skimrar i denna musik, kommit bättre fram om man tagit mera tid på sig.

LEKFULL

De smådistraktionerna i intonationen, som Spierer ibland tillåter sig och som förvånar mer än de stör, hördes inte av efter paus. Efter en spänstig och lekfullt spelad Schubert-sonatin framfördes något så ovanligt som Schönbergs Fantasi op 47. De lyckades Spierer och Lundén att locka fram en rik och spännande kollektion av musikaliska karaktärer ur de kantiga strukturerna som hanterades på ett nästan obesvärat sätt.

Ravels Tzigane är väl knappast att räkna till kammarmusiken, men att höra litet skamlöst överdådigt musikanteri är alltid stimulerande. (M 249, L 113)

BE (Arb. 1975-02-08)

Av utrymmesskäl anges i fortsättningen enbart konsertgivare och tidningens recensionsrubrik, datum och recensent.

LaSalle-kvartetten	M 250, L114	Notis … och mäktigt	SDS (1975-03-19) VE (SDS 1975-03-22)
Arve-Tellefsen – Frans Helmerson – Hans Pålsson	M251, L115	Notis Lysande musikafton	SDS (1975-04-23) VE (SDS 1975-04-27)
Säsong 66: 1975/76
Franz Schubert-kvartetten	M 252, L116	Notis 4 Wienerbröder Ung mognad/Nära perfektion	CHL (SDS 1975-10-16) CHL (SDS 1975-10-18)
		Schubertkvartetten växte med uppgiften	BE (Arb. 1975-10-19)
Malmö Kammarkvintett	M 253, L117	Grillad forell Outsinlig melodistund Basistens förtjänst	VE (SDS 1975-11-22) BE (Arb. 1975-11-22) KAT (KvP 1975-11-21)
Per-Olof Johnsons kammartrio	M254, L118	Ovanlig kombination med rolig musik Galant utförd rådhuskonsert Nya spelregler för gitarrister	BE (Arb. 1976-02-02) TH[1] (SkD 1976-02-07) CHL (SDS 1976-02-07)
Wührer-sextetten	M255, L119	Mästerverk från tre sekler Musiker i nivå med musiken	PH[2] (SDS 1976-03-14) BE (Arb. 1976-03-14)
Mirchev-trion	M256, L120	En pianistisk kraftutveckling	BE (Arb. 1976-04-25)
Säsong 67: 1976/77
Orfordkvartetten	M257, L121	Lysande kvartettspel Orfordkvartetten i Lund Kvartett med smak och skicklighet	PCS (SDS 1976-10-17) BÖ[3] (SkD 1976-10-17) BE (Arb. 1976-10-16)
Helga Hussels – Gunnar Sjöström	M258, L122	Stor duoafton Duo får fortsätta att spela för trio?	PCS (SDS 1976-11-27) JM[4] (SDS 1977-02-03)

Denna konsert gavs också i Genarp, tyvärr svek publiken. Som villkor för erhållande av kommunalt bidrag i Lund, måste en av säsongens konserter förläggas till någon av kranskommunerna Genarp, Dalby, Torna Hällestad etc. Publikunderlaget har trots brevlådsreklam och affischering varit litet. Föreningen har därför gjort framställning att villkoren skulle ändras: därav de här omnämnda klippen.

STEN BROMAN slipper inte spela i Genarp – eller andra av Lunds ytterområden. Vid tisdagens sammanträde i musik- och teaternämnden beslöt man hålla fast vid gällande regler. De säger att Salomon Smiths kammarmusikförening med bland annat Sten Broman måste göra minst en konsert om året i kommunens ytterområden för att få kommunalt bidrag. Däremot bör gruppen göra bättre reklam för sina evenemang, menade nämnden. Vid Genarps-konserten, då bara tre personer kom, gick informationen ut alltför sent.

Evy Bråhammar – Vladimir Mirchev Ingvar Jónasson – Maria Mircheva	M259, L123	Ovanlig musik av storheter Fin afton med kammarmusik	PCS (SDS 1977-02-11) BE (Arb. 1977-02-12)
Bengt Johnsson – Erling Sell – Kai Gylling Hansen –Herman Holm Hansen – Birthe Holst Christensen	M260, L124	Ojämn kvintett Svensk svagdricka och mustig mumma Intressant med svårt Protest tolkad av hängivna danskar	PCS (SDS 1977-03-19) BE (Arb. 1977-03-19) KAT (Kvp 1977-03-19) BE (Arb. 1977-03-21)
Trio du Nord	M261, L125	Trio du Nord Nordisk trio gladde med sin generositet	JL (SDS 1977-04-16) BE (Arb. 1977-04-18)
Säsong 68: 1977/78
Benthienkvartetten	M262, L126	Benthienkvartetten utan självexponerande effekter Stråkmästare Mästarspel	BE (Lbl 1977-10-14) CHL (SDS 1977-10-16) PCS (SDS 1977-10-15)
Wührer-sextetten	M263, L127	Sextett-mästare Inlevelsegenerösa satsningar på cello	CHL (SDS 1977-12-03 BE (Arb. 1977-12-03)
Helsingborgs Blåskvartett	M264, L128	Kolliderande kamarmusik En skandalunge föddes … Musikaliskt ”självmål” Melodisk sötma och stolta rytmer	CHL (SDS 1978-01-21) KAT (KvP 1978-01-20) BE (Lbl 1978-01-20) BE (Arb. 1978-01-20)
Johan Åkesson – Göran Sundbärg – Maria Mircheva – Hans Pålsson	L130	Sköna toner i kall aula	PCS (SDS 1978-03-22)
Säsong 69: 1978/79
Erben-kvartetten	M267, L131	En storartad kvartett Välvårdade klangytor klingade alldeles utmärkt Kammarmusikpubliken …	PCS (SDS 1978-09-30) BE (Arb. 1978-10-02) KAT (KvP 1978-09-28)
Brnokvartetten	M268, L132	Tjeckiskt kvartettgästspel	PCS (SDS 1978-12-02)
Per-Olof Johnson	M269, L133	Kompromisslöst och stilsäkert Gudomlig Johnson	CHL (SDS 1979-02-03) KAT (KvP 1979-02-01)
Zetterqvist-kvartetten	M270, L134	God prognos för kvartetten Zetterqvist	CHL (SDS 1979-03-09)
Malmö-trion	M271, L135	Skön och värdig våravrundning	PCS (SDS 1979-05-10)
Säsong 70: 1979/80
Helsingborgs Stråkkvartett	M272	Frejdig kvartett	PCS (SDS 1979-09-23)
Stenhammarkkvartetten	L137	Ojämnt kvartettspel	PCS (SDS 1979-10-03)
Freskkvartetten	M273, L138	Wiréns lentosats mästerligt gjord	CHL (SDS 1979-10-26)
Malmö Kammarkör	M275	Kammarkör med kringsyn Förförisk sång av elitkör	CHL (SDS 1979-11-24) BE (Arb. 1979-11-24)
Hege Waldeland – Olle Sjöberg	L139	Cellomusik från tre århundraden	PCS (SDS 1980-02-03)
Fine Arts Quartet	M277, L140	Ojämn kvartett	PCS (SDS 1980-03-22)
Säsong 71: 1980/81
Kontra-kvartetten	M287	Kontra-kvartetten – välljud med varierande repertoar Tolkningar på gott och ont	DR (SDS 1980-07-25) PCS (SDS 1980-07-25)
Nordiska gruppen	M279	Visst får man skratta Glasers suggestioner	R[5] (SDS 1980-07-31) DR (SDS 1980-08-01)
Drottningholms Barockensemble	M280	Medryckande barockmusik	DR (SDS 1980-08-09)
Ingrid Stjernlöf – Hilja Saarne – Guido Vecchi	M281	Konsertserien dubbel framgång	DR (SDS 1980-08-16)
Malmö Kammarkvintett	M282	Omväxlande kväll med Malmökvintett Konserter i rådhuset nästa år	DR (SDS 1980-08-22) DR (SDS 1980-08-22)
Generalprogram 1980/81		18 konserter i Malmö-Lund	(SDS 1980-09-09)
Den Nordiske Barockensemble	L142	Fängslande barockmusik Musik av gammal god årgång lockade publik	DR (SDS 1980-09-20) BE (Arb. 1980-09-19)
Bartók-kvartetten	M283	Nu har det blivit fart Kultiverat, perfekt, raffinerat	BE (Arb. 1980-09-24) PCS (SDS 1980-09-22)
Bläserquintett ”Albert Schweitzer”	M284	Ungdomliga blåsarklanger	PCS (SDS 1980-09-28)
Hans Enflo – Per Enflo	M285	På gott och ont	PCS (SDS 1980-10-26)
Siering-kvartetten	L143	Vältempererat spel	PCS (SDS 1980-11-11)
Hans Leygraf	M286	Fri och personlig Leygraf är sina gamla gudar trogen	DR (SDS 1980-11-11) BE (Arb. 1980-11-11)
Malmö pianokvintett	M287	Nybildad kvalitetsensemble	PCS (SDS 1980-11-15)
Mirchev-trion – Sven-Olof Johansson	L144	Flöjt- och stråkglädje	PCS (SDS 1980-11-22)
Gotlandskvartetten	M288	Fulländat kvartettspel	PCS (SDS 1980-12-13)
Miklos & Judith Szenthelyi	M289, L145	Virtuosa triumfer Ungerskt gästspel	PCS (SDS 1981-01-25) BE (Arb. 1981-01-26)
Ingrid Stjernlöf – Erik Werba	M290	Ingrid Stjernlöf – ett unikum Själslig strip-tease att sjunga romanser Usökt öronspis i bankens regi Mästarmöte	CGÅ[6] (SDS 1981-03-09) DR (SDS 1981-02-27) BE (Arb. 1981-02-28) DR (SDS 1981-02-28)
Voces Contemporanæ	M291, L146	Rumänsk elitensemble Skön musik från Rumänien	PCS (SDS 1981-03-07) BE (Arb. 1981-03-08)
Schubert-trion	M292	Östtysk elittrio Inspirerad och elegant pianist	PCS (SDS 1981-03-27) BE (Arb. 1981-03-28)
Evy Bråhammar – Hege Waldeland – Ingemar Ohlsson – Vanja Louro – Torsten Schött – Niels Pedersen-Bjergaard	M293	Förenar teknik med känslor	DR (SDS 1981-03-31)
Trio du Nord	M294	Triospel på gott och ont Utsökt konsert av Trio du Nord	PCS (SDS 1981-04-25) BE (Arb. 1981-04-25)
Sångstuderande från MHM	M295	En afton för serenader Unga studenter gav god konsert	DR (SDS 1981-05-26) BE (Arb. 1981-05-22)
Säsong 72: 1981/82
The Light Blues	M296	Körmusik med stor bredd Ljusblå toner	DR (SDS 1981-07-17) BE (Arb. 1981-07-17)
Warszawa-kvartetten	M297	Polska stråkar gästar Skåne Polska mästerverk Molande sorg och vassa isnålar	SDS (1981-07-22) CHL (SDS 1981-07-24) BE (Arb. 1981-07-24)
Märta Schéle – Ingrid Stjernlöf – Olof Höjer	M298	”Kvinnomusik” i fin samklang Musik-mosaik om kvinnoliv	PCS (SDS 1981-08-01) BE (Arb. 1981-08-01)
Gaudeamuskvartetten	M299	Holländsk elitensemble	PCS (SDS 1981-08-05)
Michala Petri-trion	M300	Blockflöjtens renässans Fullmatad afton med Petri-trion	CHL (SDS 1981-08-08) BE (Arb. 1981-08-08)
Evy Bråhammar – Hanne Friis Sharp – Tom Ernst	M301	De charmerade med musik om himmel och luft Mest franskt raffinemang	BE (Arb. 1981-08-15) PCS (SDS 1981-08-15)
Hans Pålsson	M302	Levande pianoafton	CHL (SDS 1981-08-23)
Brno-kvartetten	M303, L148	Förnyat möte med förnämlig kvartett	PCS (SDS 1981-09-27)
Polska kvartetten	M304	Imponerande lyftning Polska kvartetten bjöd på godsaker	CHL (SDS 1981-10-14) BE (Arb. 1981-10-14)
Freskkvartetten	M305, L149	Kvartett med violinsolist Härlig tolkning av Freskkvartetten En stråkkvartett med vida gränser	PCS (SDS 1981-11-21) BE (Arb. 1981-11-21) G St (MiM 1981-11-19)
Oslo-trion	M307, L150	Trio med glimt i ögat Överdådigt spelat av skickliga Oslo-trion	DR (SDS 1982-01-15) BE (Arb. 1982-01-16)
Malmö Pianokvintett	M308, L151	Fantasi och dramatik Pianokvintett presenterar sig Två mästerverk S:T Gertruds höga sal slukade kammarorkester	DR (SDS 1982-02-12) BE (Arb. 1982-02-12) PCS (SDS 1982-02-19) BE (Arb. 1982-02-19)
Anton Kontra – Hege Waldeland	L152	En stark upplevelse	DR (SDS 1982-03-17)
Berliner Bläserquintett	M309	Fulländat En gudabenådad musikkväll Toppensemble från Berlin …	PCS (SDS 1982-03-20) BE (Arb. 1982-03-20) G St (MiM 1992-03-20)
Per Olof Johnson	L153	Lågmält och intensivt	PCS (SDS 1982-04-04)
Finlanda-kvartetten – Iwa Sörenson	M310	Kompromisslös kammarmusik Finsk elitensemble med udda repertoar	PCS (SDS 1982-04-24) BE (Arb. 1982-04-24)
James Galway	M311	Flöjtsonater av Hindemith …	PCS MiM 1982-04-25)
Studerande vid MHM	M312	Omväxlande final	DR (SDS 1982-05-15)
Guido Vecchi – Gunnar Sjöström	L155	Nästan helsvenskt Skön musik för ”kammare” och kyrka	PCS (SDS 1982-05-17) BE Arb. 1982-05-17)
The Light Blues	M313	Skönt och raffinerat	PCS (SDS 1982-07-17)
Hanne Friis Sharp – Wlodzimierz Tomaszewski – Marie Eriksson	M314	Skönhetsmättad musikafton Udda instrumentkombination	BE (Arb. 1982-07-23) PCS (SDS 1982-07-24)
Gunilla Pålsson – Rut Pergament	M315	Kontrastrik romansafton Romansafton i rådhuset utan större sångnjutning	PCS (SDS 1982-07-30) BE (Arb. 1982-07-30)
Hans Pålsson	M316	Har eld i nyporna Pianoafton i Rådhuset	CHL (SDS 1982-08-06) BE (Arb. 1982-08-06)
Den Danske Violonbanden	M317	Charmerande från danskt barockband Från det blott och bart njutningsbara …	CHL (SDS 1982-08-14) BE (Arb. 1982-08-14)
Hans-Rolf Hauck – Gerrit Zitterbart	M318	En värdig avslutning ”Det lät grovt och mattpolerat”	PCS (SDS 1982-08-21) BE (Arb. 1982-08-20)
Säsong 73: 1982/83
Hanne Friis Sharp – Franciszek Lejczak – Guido Vecchi – Tom Ernst	L156	Återinvigning i barockton Kammarmusik drog till Grand	PCS (SDS 1982-09-13) BE (Arb. 1982-09-14)
Stuttgarter Solisten	M319	Vilken sextett! En njutbar rådhuskonsert	PCS (SDS 1982-09-25) BE (Arb. 1982-09-24)
Mirchev-trion – Helén Jahren	M320, L157	Missa inte Mirchevtrion Knivig Mozart	DR (SDS 1982-10-22) BE (Arb. 1982-10-22)
Olof Höjer	L159	Pianoafton med upptäckt Lyckad bäst med Debussy	PCS (SDS 1982-11-12) BE (Arb. 1982-10-13)
Rolf Dieter Arens	M321	Trångbröstat kantigt och suspekt	BE (Arb. 1982-11-19)
Helsingborgs Blåsarensemble	L160	Storslagen ”Nachtmusique” En lisa för själen	PCS (SDS 1982-12-03) BE (Arb. 1982-12-06)
Bertil Norén – Wlodek Tomaszewski – Michal Wesolowski	M322	Tre seklers mästare Klarinettsonat på bokhållarvis	PCS (SDS 1982-12-11) BE (Arb. 1982-12-11)
Mähriska stråkkvartetten	L161	Glimtar från Mähren Sträva tolkningar på kammarkonsert	PCS (SDS 1983-01-12) BE (Arb. 1983-01-12)

Brev med anledning av Mähriska stråkkvartetten

A propos ”byråkratserien” i SDS kan jag bidra med följande otroliga, sanna berättelse ur livet. För bl. a. Salomon Smiths Kammarmusikförenings räkning har jag sökt arbetstillstånd för en tjeckisk stråkkvartett.

Telefonpåringning från AMS: Ni har sökt arbetstillstånd för musiker?

– Ja, för Mähriska stråkkvartetten som skall spela i Lund på nyåret.

– Just det. Men här är något som inte stämmer. I det bifogade kontraktet står det något annat, inte Mähriska stråkkvartetten utan Moravian String Quartet, hur skall det vara nu?

– Eftersom kontraktet är avfattat på engelska har ”Mähriska” översatts till ”Moravian”.

– Jaså, då förstår jag. Men varför har ni sökt arbetstillstånd för fyra personer, då kontraktet

nämner sju?

– ????

– Först har ni fyra som överensstämmer med kontraktet, men dessutom tre andra. Hur är det med

Haydn, Janácek och Brahms?

– De behöver inget arbetstillstånd. Haydn t ex föddes för 250 år sedan, och han och de två andra

har komponerat de verk som kvartetten skall framföra.

– Aha! men ni kunde ha skrivit det tydligare.

–q–

EPOS-trion	M323 ,L162	Mångfasetterat triospel Ge EPOS-trion fler arbetstillfällen!	PCS (SDS 1983-01-23) BE (Arb. 1983-01-23)
Strängnäs Kammarensemble	M324, L164	Mest ljus och glädje Elegant musik för nyfikna malmöbor	PCS (SDS 1983-02-11) BE (Arb. 1983-02-12)
Iwanow-kvartetten	M325	Genialt och banalt Kammarkvartett tolkade saftigt	PCS (SDS 1983-03-12) BE (Arb. 1983-03-12)
Brno-kvartetten	M326, L165	Tiden enda fienden för jagad violinkvartett Charmfullt och lyriskt …	CHL (SDS 1983-03-27) PCS (SDS 1983-03-24)
Freskkvartetten	L166	Freska småföretagare i musik Fyra rörliga poeter	DR (SDS 1983-04-06) DR (SDS 1983-04-07)
Allegrikvartetten	M327	Engelsk kvartett med uddaprogram	PCS (SDS 1983-04-09)
Frans Helmerson – Hans Pålsson	L167	Har man samma idéer Kan det göras bättre? Duo-musik som inte dödbakats	DR (SDS 1983-04-14) DR (SDS 1983-04-16) BE (Arb. 1983-04-16)
Malmö Kammarkvintett – Ingrid Stjernlöf	M328, L168	Kammarmusik med skärpta sinnen Malmö Kammarkvintett bjöd på melodiöst vemod	DR (SDS 1983-05-02) BE (Arb. 1983-05-02
Studerande från MHM	M329	En kväll för unga talanger Säsongens sista konsert	PCS (SDS 1983-05-21) BE (Arb. 1983-05-21)
Malmö Kammarkör	M330	Alldeles för folkligt! Folkmusik på export	BL (SDS 1983-07-16) BE (Arb. 1983-07-16)
Helge Antoni	M331	Slutet gott på pianoafton Hemma, på väg mot stjärnorna	BE (Arb. 1983-07-23) KG[7] (SDS 1983-07-20)
Brno-kvartetten – Erika Frieser	M332	Pianokvintett på hög nivå Som framviftande ett trollspö	CHL (SDS 1983-07-30 BE (Arb. 1983-07-30)
Cecilia Bengtsson – Maria Höglind – Ola Larsson – Viggo Edén	M333	Brokig barockväv Fint urval ur musik från barocken	PCS (SDS 1983-08-05) BE (Arb. 1983-08-05
Thomas Sterner – Olle Sjöberg	M334	Intim sommaravslutning Cellokonsert med prägel av ofrihet	PCS (SDS 1983-08-14) LB (Arb. 1983-08-14)

Säsong 74: 1983/84
Schubert-trion	M335, L171	Wienskt och ryskt Trio utan brio	PCS (SDS 1983-09-24) BE (Arb. 1983-09-24)
Löwe Quartett	L172	Kvartetter med innehållsmotsatser	PCS (SDS 1983-09-30)
Jean Sibelius-kvartetten	M336	Strålande finsk upptakt Fantasirik Sibeliuskvartett	PCS (SDS 1983-10-15) BE (Arb. 1983-10-15)
Dan Almgren – Stefan Bojsten	M337	Äntligen en sympatisk duo Angenämt strunt med två unga musiker	PCS (SDS 1983-10-23) BE (Arb. 1983-10-22)
Københavns Blæserkvintet	L173	Dansk blåsarglädje	PCS (SDS 1983-10-29)
Christoph Henkel – Elisabeth Westenholtz	L174	Ljuv cellofröjd	PCS (SDS 1983-11-11)
Brandis Quartett	M338	Virtuos kvartett i högsta form Bagateller för snabbörade	DR (SDS 1983-11-19) BE (Arb. 1983-11-19)
Igor Iwanow – Isolda Suslak-Lindberg	L175	Fascinerande djävulssonat	BL (SDS 1983-12-15)
Helsingborgs Kammarsolister	L176	Engagerande injektion	BL (SDS 1984-01-20)
Anders Öberg – Henrik Svitzer – Tom Ernst	M339	Välspelat virtuost – ytligt	PCS (SDS 1984-01-14)
Gunnar Sjöström	M340	Massiva klanger Storlinjigt och engagerat	PCS (SDS 1984-02-11 BE (Arb. 1984-02-11)
Stenhammarkvartetten – Olle Schill	L177	Lödigt kvartettspel Stenhammarkvartetten …	PCS (SDS 1984-02-16) BE (Arb. 1984-02-16)
Chilingirian-kvartetten	M341	Utsökt kvartett Friskhet och entusiasm	PCS (SDS 1984-03-10) BE (Arb. 1984-03-10)
Olöf Kolbrun Hardardottir – Thorkell Sigburbjörnsson	L178	Vad sysslar Rikskonserter med? Isländskt för få lyssnare	BL (SDS 1984-03-30) LB (Arb. 1984-03-30)
Thomas Kjelldén – Einar Sveinbjörnsson – Izolda Suslak-Lindberg	M342	Akustikbetvingare Kjelldén blåste utsökt	PCS (SDS 1984-03-31) LB (Arb. 1984-03-31)
Helsingborgs Stråkkvartett	L179	Lysande helhet	PCS (SDS 1984-04-13)
Hege Waldeland – Tom Ernst	M343	Helgjuten kammarmusik Katastrofal akustik förstörde fin musikafton	DR (SDS 1984-04-22) BE (Arb. 1984-04-21)
Sibelius-Akademi-Kvartetten	L181	Stråkkvartett med Sibelius i bagaget Vitalt och generöst Mästarmusik i Konstmuséet	CHL (SDS 1984-05-16) DR (SDS 1984-05-18) BE (Arb. 1984-05-08)
Studerande från MHM	M344	Ungdomligt musicerande	PCS (SDS 1984-05-21)
Säsong 75: 1984/85
EPOS-trion	M345, L182	Ojämnt triospel Velourpappa Haydn klädd i Ecco-skor	PCS (SDS 1984-09-22) BE (Arb. 1984-09-20)
Jakob Lindberg	L183	Notis Stilfull lutenist	CHL (SDS 1984-10-01) PCS (SDS 1984-10-03)
Musica Antiqua	L187	Barockmusik för alla	DR (SDS 1984-10-02)
Brno-kvartetten	M346, L188	Levande elegant Välkomna gäster: Brno-kvartetten	DR (SDS 1984-10-26) LB (Arb. 1984-10-29)
Marianne Eklöf – Stefan Bojsten	M347	Fantastisk romansafton på Rådhuset	BE (Arb. 1984-11-24)
Panochakvartetten	L129	Fulländat	PCS (SDS 1984-12-06)
Musica Vitæ – Helén Jahren	M348, L190	Bach, Haydn och Larsson	PCS (SDS 1985-01-24)
Sinfonietta Syd – Kjell-Ove Dahlman	L191	Snabbt inhopp	PCS (SDS 1985-02-28)
Björn Arnholdt-Olsson – Jan Åke Nilsson	M349	Pålitligt och angenämt Goda intentioner men en del missar	DR (SDS 1985-03-01) BE (Arb. 1985-03-01)
Sylvia Lindenstrand – Friedrich Gürtler	L192	Färgrika toner med Lindenstrand Sylvia bjöd på trånande afton Romansafton i Lund	DR (SDS 1985-03-12) BE (Arb. 1985-03-12) PN[8] (SkD 1985-03-12)
Christer Thorvaldsson – Göran W Nilson	M350, L193	Habil duoafton Duo som slarvade	PCS (SDS 1985-03-22) BE (Arb. 1985-03-22)
Gerhard Mantel – Erika Frieser	M351, L194	En flitig duo med auktoritet Suveränt, lysande och högkompetent	DR (SDS 1985—04-04) BE (Arb. 1985-04-06)
Skånekvartetten	L196	Ny kvartettensemble Skånekvartetten glädjande nytt	PCS (SDS 1985-04-29) BE (Arb. 1985-04-30)
Studerande från MHM	M352	Musikhögskolan möter våren Hörvärd musikstund i Rådhuset	DR (SDS 1985-06-04) BE (Arb. 1985-06-04)
Säsong 76: 1985/86
		Salomon Smiths Kammarmusikförening – en 75-åring som lever under knapphetens kalla stjärna	MSO-Nytt sept 1985
Jean Sibelius-kvartetten	M353, L197	Premiär för Skandiasalen	CHL (SDS 1985-09-17)
Helsingborgs pianotrio	L198	Solo, duo och trio	PCS (SDS 1985-10-10)
Mats Rondin – Bengt Forsberg	M354	Musikaliskt spännande	PCS (SDS 1985-10-11)
Wlodzimierz Tomaszewski – Michal Wesolowski	M355	Musikalisk högspänning	CHL (SDS 1985-11-07)
Sibelius-Akademi-Kvartetten	L200	Mönstergillt från Finland Märkligt svag Sibelius …	CHL (SDS 1985-11-08) LB (Arb. 1985-11-10)
Landsdelsmusikerne i Troms	L201	Norsk kvintett imponerade Norskt, exotiskt	BE (Arb. 1985-11-28) CHL (SDS 1985-11-27)
Skånekvartetten	M356	Rivigt, energiskt Ett gott bidrag ”Ett bra år”	LB (Arb. 1985-12-04) PCS (SDS 1985-12-05) DR (SDS 1985-13-03)
Helsingborgs Kammarsolister	L202	Erkända storhetsverk fick avsluta kammarmusiken Glad barock	BE (Arb. 1985-12-18) PCS (SDS 1985-12-18)
Jennifer Nuttal-Wolf – Josef Nanor	L203	Duospel med spännvidd Från besvikelse till musikalisk upplevelse	PCS (SDS 1986-01-14) BE (Arb. 1986-01-14)
Gotlandskvartetten	M357	Man ur huse för kvartett Elitensemble	BE (Arb. 1986-02-12) PCS (SDS 1986-02-11)
Skånekvartetten	L204	Skånekvartett värmde Lund Kvartett med profil	BE (Arb. 1986-02-28) PCS (SDS 1986-02-27)
Hanne Friis Sharp – Wlodek Tomaszewski – Izolda Suslak-Lindberg	M358	B-laget var givande Konsert med ovanligt inslag	BL (SDS 1986-02-27) BE (Arb. 1986-02-27)
Uppsala Kammarsolister	M359, L205	Stråkprofiler Givande konsert med kammarmusik	PCS (SDS 1986-03-06) BE (Arb. 1986-03-03)
Brno-kvartetten	M360, L206	Oförglömliga kvartettaftnar	PCS (SDS 1986-04-09)
Helsingborgskvartetten	L207	Mångskiftande kvartettkonst Ovanligt program …	PCS (SDS 1986-04-30) BE (Arb. 1986-05-05)
Studerande från MHM	M361	Tyngd och finess Imponerande konsertprestation	BE (Arb. 1986-05-07) DR (SDS 1986-05-08)
Säsong 77: 1986/87
Københavns Strygekvartet	L208	En lysande prestation	PCS (SDS 1986-09-17)
Per Enoksson – Mats Rondin – Josef Nanor	M362	Slösande wienskt, varmt ryskt Lidelse och läckerheter	PCS (SDS 1986-09-26 LB (Arb. 1986-09-26)
Mathias Spæter	L209	Från renässans till nutid	PCS (SDS 1986-10-15)
Skånekvartetten	M363	John Fernström hyllas … God kvartettkonst Sensationellt bra Brahms-tolkning	(SDS 1986-10-14) PCS (SDS 1986-10-16) BE (Arb. 1986-10-16)
Anders Ljungar-Chapelon – Olof Höjer	M364, L211	Imponerande auktoritet Mest raffinerat	LB (Arb. 1986-11-12) PCS (SDS 1986-11-12)
Jönköping Stråkkvartett	M365	Närbild av Sjostakovitj Livgivande musikdramatik	KAT (KvP 1986-11-26) DR (SDS 1986-11-26)
Pianokvartetten -86	M366	Ny kvartett har fått liv Stor besvikelse[9]	PCS (SDS 1987-01-15) ML[10] (Arb. 87-01-15)
Auryn-kvartetten	L213	Lysande tysk kvartettensemble Alldeles lysande Aurynkvartetten spelar med fantasi och lyster	PCS (SDS 1987-01-21) BE (Arb. 1987-01-21) HW[11] (DN 1987-01-23)
Hans Pålsson	M367, L214	Mogen tolkning ”Ta det piano Hans Pålsson” Ännu en skön pianoafton	CH (SDS 1987-02-18) LB (Arb. 1987-01-18) ML (Arb. 1987-03-04)
Helsingborgskvartetten	L215	Oavbruten stegring Lars-Erik Larsson hyllad av fyra	PCS (SDS 1987-03-10) LB (Arb. 1987-03-11)
Lucia Negro – Nils-Erik Sparf – Lars Frykholm	M368, L216	Övertygande engagerat Förträffligt musicerande	PCS (SDS 1987-04-02) BE (Arb. 1987-04-02)
Manuela Wiesler – Uppsala Kammarsolister	M369, L217	Skickligt jonglerande Flöjtist fick chans att briljera	CHL (SDS 1987-04-29) BE (Arb. 1987-04-29)
Studerande från MHM	M370	Klangmagi på guldvåg	BE (Arb. 1987-05-06)
Säsong 78: 1987/88
Københavns Strygekvartet	M371, L218	Köpenhamns ljuva stråkar Mästare på Nielsen	BE (Arb. 1987-09-10) CHL (SDS 1987-09-08)
Quartetto d´Archo di Venezia	M372, L219	Italiensk blandning	PCS (SDS 1987-10-01)
Pinchas Zukerman – Mark Neikrug	M373	Virtuoseri och briljans	PCS (SDS 1987-10-06)
Krauss-kvartetten	L220	Krausskvartetten vill vi höra igen Lyhört samspel av fyra östtyskar	PCS (SDS 1987-10-10) BR (Arb. 1987-10-14)
Orlando-kvartetten	M374, L221	Orlando furioso Moget och kraftfullt	CHL (SDS 1987-10-21) BE (Arb. 1987-10-23)
Seraphin-trion	M375, L222	Behöver inte upprepas Seraphintrion knep poänger	CHL (SDS 1987-11-03) BE (Arb. 1987-11-04)
Agneta Myrberg – Anders Ljungar-Chapelon – Tomas Kumlien – Staffan Larsson – Nils Edin – Hege Waldeland – Olof Höjer	M376, L224	Njutbart resultat Fin gestaltning av Schönberg	BL (SDS 1987-12-09) BE (Arb. 1987-12-09)
Greta Eriksson – Guido Vecchi	M377, L225	Trogna mot idealen Första rangens musicerande	CHL (SDS 1988-01-19) BE (Arb. 1988-01-22)
Trio Scandinavia	M378	Imponerande av Trio Scandinavia	CHL (SDS 1988-02-18)
Hanne Friis Sharp – Wlodek Tomaszewski – Izolda Suslak-Lindberg	L226	Kontraster i sorg och glädje Välspelande Malmö-trio	PCS (SDS 1988-02-24) BE (Arb. 1988-02-24)
Duo Grancino	L227	Varierande duo av god klass	CHL (SDS 1988-03-23)
Dan Almgren – Siren Önce-Ek	M379	Grandiost violinspel	PCS (SDS 1988-03-24)
Brno-kvartetten	M380, L228	Klangkultur och finess Beethoven med poäng	PCS (SDS 1988-04-13) BE Arb. (1988-04-15)
Malmö Blåsarkvintett	M381, L229	Fanfar för blåsare	PCS (SDS 1988-04-20)
Duo Affetto	L230	Naggande god kvällsmusik	BE Arb. (1988-05-10)
Motoko Mito – Erika Frieser	L232	Stabilt samspel	CHL (SDS 1988-06-22)
Säsong 79: 1988/89
Helsingborgs Stråkkvartett	M383, L233	Övertygande stråkar Kammarmusik på Konserthuset Uselt med fakta kring Welin och de Frumerie	CHL (SDS 1988-09-06) BE (Arb. 1988-09-10) KAT (KvP 1988-09-08)
Københavns Strygekvartet	M384, L234	Lyriska stråk och het oro	BE (Arb. 1988-10-06)
Brno-kvartetten – Erika Frieser	M385, L235	Musikantglädje	CHL (SDS 1988-11-08)
Malmö Blåsarkvintett – Olle Sjöberg	M386, L236	Lärt, lekfullt och musikantiskt Lärorikt och stimulerande	PCS (SDS 1988-11-23) LB (Arb. 1988-11-23)
Torbjörn Hermansson – Jan-Åke Nilsson – Mats Enoksson – Björn Arnholdt-Olsson – Johan Stern	M387	Äkta vara av Frumerie	BE (Arb. 1988-12-07)
Quatuor Gustaf III	M388	Förrevolutionär tonelegans	PCS (SDS 1989-01-18)
Izolda Suslak-Lindberg – Franciszek Lejczak – Hege Waldeland	M389, L238	… och alla fördämningar brast Välsignande violoncell	CHL (SDS 1989-02-14) BE (Arb. 1989-02-14)
Vladimir Ashhkenazy	L239	Vackert, Vladimir! Nu vankas ljuva toner Fullsatt när mästarna kom Sällsynt inlevelser	BE (Arb. 1989-03-03) AA (SDS 1989-03-01) BE (Arb. 1989-03-02) PCS (SDS 1989-03-03)
Quatuor Gustaf III	L241	På konsert	LB (Arb. 1989-03-15)
Marianne Jacobs – Helsingborgs Stråkkvartett	M390	Välkommet samarbete Alfred Schnittke – en romantiker …	CH (SDS 1989-03-16) KAT (KvP 1989-03-16)
Van Zweden-trion	L242	Lysande triospel från Nederländerna Holländsk spelglädje En normal rutinaffär	BE (Arb. 1989-04-04) BL (SDS 1989-03-31) CHL (SDS 1989-04-01)
Uppsala Kammarsolister	M391, L243	Gamla och nya noviteter svensk stråksextett som imponerade	PSC (SDS 1989-04-12) BE (Arb. 1989-04-12)
Evy Bråhammar – Kerstin Lundin-Grevelius – ensemble ur MSO	M392	Kompositören Schnittke som förnyare och utforskare En suggestiv offerdans Schnittke öppnar gränser (Artikel) Spelrum för fantasin	KAT (KvP 1989-04-24) CH (SDS 1989-04-16) CHL (SDS 1989-04-23) CHL (SDS 1989-04-23)
Susanne Persson – Dan Larsson – Christian Schultze	M393	Kärleksbetygelser från tre unga	BL (SDS 1989-05-11)
Säsong 80: 1989/90
Elmau-trion	M394, L246	Trio bäst på romantikerna Elmau-trion spelar i Lund	BE (Arb. 1989-09-13) SDS med generalprogram
Marianne Jacobs – Helsingborgs Stråkkvartett	L248	Dold i musiken	CHL (SDS 1989-10-11)
Violonbanden	M395	Musikaliska pärlband	CHL (SDS 1989-10-12)
Bengt Hallberg – Ming-kvartetten – Malmö Kammarkör	M396	En aptitretande start Intensivt	CHL (SDS 1989-11-08) BE (Arb. 1989-11-09)
Harro Ruijsenaars – Orlandokvartetten	M397, L249	Dramatiskt stråk- och utspel Varm ituitiv musikfest	PCS (SDS 1989-11-22) BE (Arb. 1989-11-23)
Izolda Suslak-Lindberg – Fransiszek Lejczak – Björn Arnholdt-Olsson – Johan Stern	M398, L250	Stora spännvidder av sorg och glädje	PCS ( SDS 1989-12-05)
Trio Scandinavia	M399, L251	Romantisk afton med Trio Scandinavia Musikafton i romantikens tecken	DL (SkD 1990-01-25) BE (Arb. 1990-01-26)
Helsingborgs Stråkkvartett – Marianne Jacobs	M400	Humor blandad med expressivitet	PCS (SDS 1990-02-16)
Christer Thorvaldsson – Göran W Nilsson	M401, L252	Mångskiftande duoafton	PCS (SDS 1990-03-21)
Københavns Strygekvartet	M402, L253	Osentimentalt och stabilt Bravorop för stråkkvartett	PCS (SDS 1990-04-11) DL (SkD 1990-04-11)
Georgiska kvartetten	M403	Musik med äkta själ	CH (SDS 1990-04-27)
Studerande från MHM	M404	Musikeleverna bjöd på en välspelad afton Fräscha klanger och bra program	BE Arb. (1990-05-09) DL (SkD 1990-05-10/11)
Einar Henning Smebye	Lk9	Pianoafton med spännvidd	GB[12] (NST 1990-05-02)
Säsong 81: 1990/91
Brno-kvartetten	M 405, L254	Brnokvartetten öppnade konsertsäsongen	LB (Arb. 1990-09-05)
The Consort of Musicke	L256	Skönare blommor hörs sällan Vacker och konstfull vokalmusik	CHL (SDS 1990-10-29) LB (Arb. 1990-10-29)
Grigorij Sokolov	M408	Stående ovationer för Sokolov	PL (SDS 1990-10-30)
Malmö Blåsarkvintett – Olof Höjer	M409	Franskt i rätt lokal Attraktiv blåsning	CHL (SDS 1990-11-07) LB (Arb. 1990-11-06)
Chilingirian-kvartetten – Gordon Hunt	M410	Ingen dussinvara	CHL (SDS 1990-11-21)
Harpkvintetten Sine Nomine	M411, L259	Ny spännande kammarensemble	PCS (SDS 1991-01-22)
Trio Scandinavia	M412	Kvittrande klassicism	BE (Arb. 1991-02-15)
Björn Arnholdt-Olsson	L255	Altfiolen är alltid Björns vän	AA (SDS 1991-02-12)
Helsingborgskvartetten	L260	Gott att de finns	CHL (SDS 1991-02-13)
Britten-kvartetten	M413	Med temperament som värmer	CHL (SDS 1991-02-25)
”Quintessence” – Frans Helmerson	M414, L261	Avväpnande lek med toner Inga anledningar att känna besvikelser Norrländsk talang utöver det vanliga	CHL (SDS 1991-03-13) BE (Arb. 1991-03-13) DL (SkD 1991-03-19)
Gert von Bülow	M415	Dynamisk och lyrisk cello …	PL (SDS 1991-04-03)
Freskkvartetten	M416, L262	Något för vältempererat Avspänt spel av Freskkvartetten	PCS (SDS 1991-04-23) DL (SkD 1991-04-26)
Säsong 82: 1991/92
Vilniuskvartetten	M419, L265	Ojämnt av Vilniuskvartetten Musik för atleter	PCS (SDS 1991-10-03) BE (Arb. 1991-10-02)
Kerstin Lundin-Grevelius – Guido Vecchi – Tom Ernst	L266	Folkliga toner förnöjsamma	CHL (SDS 1991-11-23)
Kerstin Lundin-Grevelius – Björn Arnholdt-Olsson – Tom Ernst	M421	Teknisk hälsa och inspiration	BE (Arb. 1991-10-30)
Sören Hermansson – Karin Langebo	M422	Horn och harpa har harmoni	EW (SDS 1991-11-06)
Vilnius Kammarensemble	M424	Stimulerande tolkning av bångstyrigt material	BE (Arb. 1991-11-30)
Wlodek Tomaszewski – Isolda Suslak-Lindberg	M427, L268	Udda sonater inledde spelåret Gnistrande temperament	BE (Arb. 1992-01-15) CHL (SDS 1992-01-15)
Stråksextett ur MSO	M428	Guldkantade pärlor	PCS (SDS 1992-01-30)
Helsingborgskvartetten	L269	Månens olika faser	PCS (SDS 1992-02-12)
MSO:s Cellogrupp	M429	Smäktande briljans Åtta cellister ger konsert	BL (SDS 1992-02-13) ÅH[13] (SDS 1992-02-11)
Stockholmskvartetten – Ingrid Tobiasson	M430	Fin balans mellan lättsamt och förtätat	PCS (SDS 1992-02-27)
Uppsala Kammarsolister – Christina Högman	M431, L270	Lindblad som överraskning Virtuosa röstkonster	CHL (SDS 1992-03-10) BE (Arb. 1992-03-12)
”Hortus Musicus”	M432, L271	Estnisk musik på gammalt vis	BE (Arb. 1992-04-06)
”Flöjtgrupp” från MHM	L272	Eminent samtida flöjtism	BE (Arb. 1992-04-29)
Kölner Klaviertrio	L273	Från rokokocharm till svulstromantik	PCS (SDS 1992-05-13)
Malin Gjörup – Conny Antonov	M434	Inbjudande sångkonst Respektlöst	BE Arb. 1992-05-13) BL (SDS 1992-05-14)
Säsong 83: 1992/93
Brno-kvartetten	M435, L274	Säsong för kammarmusik	BE (Arb. 1992-09-11)
Olle Sjöberg – Anders Eriksson – Åsa Jacobsson	M436, L275	Friskt och levande En blommig soppa på tunn spik	CHL (SDS 1992-10-14) BE (Arb. 1992-10-15)
Sibelius-Akademi-Kvartetten	M437, L276	Ypperligt och inspirerande … Äkta vara, till sist Musikaliskt på behaglig lärarnivå	BE (Arb. 1992-10-28) EW (SDS 1992-10-27) BE (Arb. 1992-10-28)
Elfrun Gabriel	M438	Pianist med schvung På hög internationell nivå	CHL (1992-11-15) BE (Arb. 1992-11-15)
Håkan Rudner – Björn Arnholdt-Olsson – Niels Ullner – Tom Ernst	M439, L277	Fantasin fick lösa tyglar Angenämt	BE (Arb. 1992-11-30) CHL (SDS 1992-11-25)
Hans Pålsson	M440	Pianoafton som gav mersmak Att återuppliva en konserttradition	BE (Arb. 1992-12-03) PCS (SDS 1992-12-03)
Nomoskvartetten	M441, L278	Detaljrikt musicerande	BE (Arb. 1993-01-20)
Thomas Kjelldén mfl	M442	God tolkning av Bruckner	BE (Arb. 1993-02-03)
Annette Mannheimer – Ulla Falkenström	M443, L279	Bäst bortom allfarvägarna	HCL (SDS 1993-02-16)
Zetterqvist-kvartetten	M444, L280	En mogen nittonåring Ypperliga tolkningar på Zetterqvistarnas vis	CHL (SDS 1993-03-02) BE (Arb. 1993-03-03)
Musica Vitæ – Siegfried Palm	M445	Mångfasetterad stråkmusik Naggande goda stråkar	PCS (SDS 1993-03-25) BE (Arb. 1993-03-26)
Studerande från MHM	M447	Musikalisk succé för eleverna på högskolan	BE (Arb. 1993-04-21)
Trio Sonor (MHM)	L281	Temperamentsfullt Sonor	BE (Arb. 1993-05-04)
Säsong 84: 1993/94
Elmau-trion	M448, L282	Alltför gediget Elmau-trion spelade utan entusiasm	CHL (SDS 1993-09-14) BE (Arb. 1993-09-17)
Malin Gjörup – Per Tengstrand – dir. Niklas Willén	M449, L283	Intervju med Per Tengstrand Liszt, suddgummin och skruvar	AA (SDS 1993-09-15) EW (SDS 1993-09-17)
Tale-kvartetten	M450, L284	En kvartett av yppersta klass Valborg värd uppmärksamhet	BE (Arb. 1993-10-13) CHL (SDS 1993-10-12)
Den norske strykekvartett	M451, L285	Stringens och intensitet Utsökt tolkning	PCS (SDS 1993-10-26) BE (Arb. 1993-10-26)
Hagen-kvartetten	M452	Utsökt klangbalans Haydn av fyra Hagen i rejäl kammare	PCS (SDS 1993-11-03) BE (Arb. 1993-11-05)
Anders Ljungar-Chapelon – Staffan Björklund	L286	Skön musik ur dammiga gömmor	BE (Arb. 1993-11-16)
Camerata Roman Liana Issakadze, solist/dir	M453	Intensitet och glädje	PCS (SDS 1993.11-25)
Trio Nova	M454	Exakt och hängivet	BE (Arb. 1993-12-09)
Britten-kvartetten	M455, L287	Musikaliska samtal Finslipat och fyllt av värme och frihet De spelade sig till en plats i våra hjärtan	ME (SDS 1994-01-26) BE (Arb. 1994-01-27) BE (Arb. 1994-01-28)
Niels Ullner – Anne Øland	L288	Ädelt och vackert Tät tolkning	CHL (SDS 1994-02-23) BE (Arb. 1994-02-24)
Malmö Blåsarkvintett – Josef Nanor	M456, L289	Blåsarnas come-back Sällan hörd blåsarmusik Kammarmusiker med blåselixir för örat	ME (SDS 1994-03-09) LEL (SkD 1994-03-09) BE (Arb. 1994-03-09)
Anton Kontra – Björn Arnholdt-Olsson – Niels Ullner	M457	Hetlevrat och känsligt	ME (SDS 1994-03-24)
Brno-kvartetten	M458, L290	Stark svensk satsning Brnokvartetten alltid ypperlig	PCS (SDS 1994-04-13) BE (Arb. 1994-04-16)
Studerande från MHM	M459, L291	Massiv och rik på lidelse	BE (Arb. 1994-05-09)
Säsong 85: 1994/95
Bernt Lysell – Ola Karlsson – Walter Delahunt	M460, L292	Flyhänt trio i postmodernt rus Kammarmusik – säkert hösttecken	EW (SDS 1994-09-14) BE (Arb. 1994-09-14)
The Vanbrugh Quartet	M461, L293	Ett kraftprov och ett konditionstest Musiken släpper inte taget om lyssnaren	CHL (SDS 1994-09-28) BE (Arb. 1994-09-28)
Aleksandr Fischer – Kira Khalfine	M462, L294	Eld under kontroll	ME (SDS 1994-10-26)
Stockholmkvartetten – Marcus Leoson	M463, L295	Lustfyllt och kompetent En vanlig kväll förvandlades till något särskilt	EW (SDS 1994-11-10) BE (Arb. 1994-11-09)
Uppsala Kammarsolister	M464, L296	Demokratiskt men … Bortglömd musik tas förtjänstfullt upp	CHL (SDS 1994-11-24) BE (Arb. 1994-11-23)
Pierre Holstein – Åsa Jacobsson – Izolda Suslak-Lindberg	M465	Måttfull trio Observanta och känsliga tolkningar	ME (SDS 1994-12-08) BE (Arb. 1994-12-07)
Cappella Lundensis – Johan Åkesson, dir. – Bo Dahlgren	M466, L297	Gemensam stråkandning Välgymnasticerade jubilarer	ME (SDS 1995-01-18) BE (Arb. 1995-01-17)
Keller-kvartetten	M467, L298	De visar kontrpunktens roll i kvartettskapandet	BE (Arb. 1995-02-02)
Københavns Strygekvartet	M468, L299	Måttfullt, elegant och stabilt Dansk glöd och guldåder	CHL (SDS 1995-02-15) BE (Arb. 1995-02-15)
Patrick Gallois	M469	Gummiman på flöjt	ME (SDS 1995-03-02)
Hamburger Klaviertrio	M470, L300	Mer hamburgisch än wienerisch Passionerat möte mellan lödiga verk	CHL (SDS 1995-03-08) BE (Arb. 1995-03-08)
SSK och LKMS		Konkurrenter i samma kammare (Artikel)	AA (SDS 1995-03-24)
Orlandokvartetten	M471, L301	Intensivt och elegant De kokar närande soppa på en spik	PCS (SDS 1995-03-29) BE (Arb. 1995-03-31)
		MSO satsar på kammarmusik	(SDS 1995-04-13)
Nilla Pierrou – Eugène de Canck	M472	Intensitet och besatthet 1900-talsdynamit	PCS (SDS 1995-05-30) BE (Arb. 1995-04-26)
Studerande från MHM	M473	Lyriskt men med lite hes klarinett	BE (Arb. 1995-05-12)
Säsong 86: 1995/96
Lysellkvartetten	M474, L303	Idel lovord om elitkvartett Lysellarnas smittande spontanitet	PCS (SDS 1995-09-13) BE (Arb. 1995-09-17)
Stockholmskvartetten – Ingrid Lindgren	M475	Vänligt men inte mesigt	ME (SDS 1995-09-28)
Janos Solyom	M477	Skickligt sprängd flygel	ME (SDS 1995-10-19)
Andres Mustonen – Ivo Sillimaa	M478, L304	Ur ett och samma trästycke	ME (SDS 1995-10-25)
Tommie Lundberg – The Charlestone String Quartet	M479, L305	Celebert besök på hemmaplan	JZ[14] (SDS 1995-11-03)
Johan Stern – Love Derwinger	M481	Med kammarmusik i hjärtat En utmaning som lönar sig	BH[15] (SDS 1995-11-14) ME (SDS 1995-11-16)
Sjostakovitj-kvartetten	(MSO-serie)	Grip tillfället Sjostakovitjs mångtydiga leende	ME (SDS 1995-11-27) ME (SDS 1995-12-03)
Torbjörn Helander – Max Lörstad	L306	Passande temperament för Sjostakovitj	CHL (SDS 1995-12-06)
Kontra-sextetten	M482	Gedigen professionalism	CHL (SDS 1996-01-04)
Vertavokvartetten	M486, L308	Sprudlande spelglädje	CHL (SDS 1996-02-28)
Helsingborgs Stråkkvartett	L309	Stråke och piano i njutbar klädnad	CHL (SDS 1996-03-10)
Anita Soldh – Love Derwinger	M487	Romansen lever	CHL (SDS 1996-03-14)
Cello-Surprise! – Gitta-Maria Sjöberg	M488	Cellister på musikpoetiska utflykter	ME (SDS 1996-03-28)
Chilingirian-kvartetten	M489	Kvartetten som turnerar som lärare Fart på maskineriet med Bartók-kvartett Mozart som förfinad underhållare	KT[16] (SDS 1996-04-02) LH[17] (SvD 1996-04-01) CHL (SDS 1996-04-04)
Adilia Alieva	M490	Salen, flygeln, artisten – ingendera höll måttet	CHL (SDS 1996-04-11)
Kjell Fagéus – Zetterqvist-kvartetten	L310	Bågnande spel	ME (SDS 1996-04-16)
Yggdrasilkvartetten	M492	Mer genomtänkt, mer välavvägt	CHL (SDS 1996-05-10)
Säsong 87: 1996/97
Kontra-kvartetten	M494	Glädje och glöd ger dunkla färger lyskraft	CHL (SDS 1996-09-10)
The Lark Quartet	M495	Cellon sjöng överjordiskt	PCS (SDS 1996-11-13)
Niels Ullner – Anne Øland	L313	Intimt musikaliskt samtal	ME (SDS 1996-11-20)
Harjukvartetten	M496	Kvartetten bjöd lödiga klanger	ME (SDS 1997-02-26)
Lysellkvartetten	M497, L314	Glansfullt av Lysellkvartetten	CHL (SDS 1997-03-12)
Brno-kvartetten	M498, L315	Mycket mer än bara gedigen romantik	ME (SDS 1997-04-16)

---

[1] Thomas Lindahl

[2] Per Holmstrand

[3] Birgitta Ödemark

[4] Jan Mårtensson

[5] B-E Richter

[6] Carl-Gunnar Åhlén

[7] Katarina Godderidge

[8] Pierre Nordahl

[9] En recension som gav anledning till en protest i insändare till Arbetet av Yngve Frykholm

[10] Marion Lambert

[11] Hans Wolf

[12] Gunilla Boström

[13] Åsa Hagenblad

[14] Jelena Zetterström

[15] Bibi Häggström

[16] Katarina Tornborg

[17] Lars Hedblad